Kryckdans

Helt plötsligt finner jag mig vara ledare av ett folkdanslag.
Det medför en del kluvna känslor eftersom jag inte är någon utbildad folkdansledare och dessutom kör över den ledare som finns. Men som vanligt får man lära sig under färden.

Första gången vi träffades (förra söndagen) var munterheten stor bland deltagarna när de fick klart för sig att dansledaren tog sig fram med hjälp av en krycka. Men snart visade de sig att kryckan var till stor hjälp i själva ledandet: jag stötte med den i golvet när jag vill äska tystnad. (Nya godmodiga skratt.)

Det är svårt att hålla sig, när nya steg ska demonstreras. Mitt i allt står kryckan i knuten och jag skuttar runt på golvet i polskasteg. "Kom ihåg att niga på ettan!" Det måste demonstreras, och fastän det är många duktiga vana folkdansare med är det svårt att låta bli att själv visa.

Det verkar vara ett glatt gäng, de nio par som slutit upp. Likheten med en skolklass är dock slående. "Tyst i klassen!" vill jag ropa med jämna mellanrum.

Det är spännande att se om vi ror vårt projekt i land: foldansuppvisning på Jan-Karlsgården den 9 juni och Midsommarafton.