Nu känns det faktiskt att jag börjar återhämta mig från min svacka i början på veckan. Det gör mindre ont och jag kan gå bättre utan krycka. Det händer allt oftare att jag spurtar iväg utan kryckan, åtminstone inomhus. Och i morse tog jag mig ut till fågelmatningen och hängde upp två fettkorvar - utan krycka! Så det finns hopp! Även om det går lite långsamt...
Tur att jag har min släktforskning, jag hinner inte tänka så mycket på mina krämpor när jag fördjupar mig i gångna generationer.
I dag tog jag med Johan till Sunds kyrkogård. Vi letade efter gravar med Lundbergare och Myllykoskare i. Förr, när barnen var små, besökte vi kyrkogården med jämna mellanrum. Vi gick runt och läste på gravstenarna, noterade alla fina titlar. "Possessionaten" står det på många stenar, det är ett finare ord för "ägaren".
En kul händelse kommer jag ihåg. Gun och jag besökte kyrkogården med våra småttingar. Vi gick runt och studerade gravarna och noterade att en grav var alldeles ny, blommorna var fortfarande kvar på gravkullen efter begravningen. Vi läste på banden och Gun konstaterade att det var en farbror fån byn som nyligen hade dött. Gun och Anna hade hittat gubben liggande på vägen, han hade kört omkull med sin moped och både gubben och moppen låg där, mitt på vägen. Om han dog av vurpan eller om han vurpade p g a en sjukdomsattack, vet jag inte. Död var han i alla fall.
- Anna, minns du farbrorn, vi hittade på vägen, frågade Gun. Det är han som är begravd här.
Anna tittar sig hastigt omkring och säger:
- Men, var är moppen då?
I dag var det var iskallt på kyrkogården, vi fick nagelspricka i fingrar och tår.
Kyrkogården ska man besöka på sommaren när det är varmt och massor med blommor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar