Stickväder

Ute är det snöoväder, granen barrar och bara skit på TV är det, så vad är då bättre syssla än att knappa ner några rader på bloggen. "Bloggtorka" skrev Brollan om på sin blogg. Jo, jag kan hålla med om att det inte finns så mycket att skriva om. Man rör sig mellan Kastelholm och Godby. Det är mörkt när man far och mörkt när man kommer. Dessutom är man ganska utmattad av det ovana jobbandet.
Jo, barnen är snälla och lugna så här eftr jul. Idag hade vi syslöjd två timmar. Just nu håller vi på med stickning. Det är meningen att alla tioåringar ska lära sig sticka.
För att inspirera dem lånade jag Kaffe Fassetts stickbok, särskilt tänkte jag att det skulle uppmuntra killarna att världens berömdaste stickare är en kille.
De bläddrade förundrat i boken.
- Är det stickat??

Sen sätter vi igång.
De har stora planer. En vill sticka en halsduk till mamma. En annan har tänkt sig en filt till hästen.
- Vi stickar en provlapp först så ni lär er, säger jag försiktigt.
Vi lägger upp maskor, rättare sagt, det gör jag, det hör inte till kursen (min tolkning). Jag lägger upp rejält med maskor, 30 - 40 st, så att man inte ska behöva vända så ofta.
Sen sitter de där. Det finns lika många sätt att hålla stickningen som det finns elever. Jag känner mig lite som jonglören som försöker hålla tolv tallrikar snurrande på pinnar: Jag visar och rättar till och när jag gått varvet runt får jag börja från början igen. Jag försker vara så snabb som möjligt så det inte hinner bli så många fel.
Det är obetalbart att se när de sitter och stickar, hela ansiktet rör sig av ansträngning att få igenom den nya maskan och bort med den gamla maskan... då och då hör man i panik:
- Briiiitt! Det har hänt nåt!!!

Nu har vi stickat ett par veckor så de börjar bli lite vanare.

Jag tänker mig tillbaka på min egen skoltid. När man gick i ettan skulle man producera en virkad grytlapp. I andra klass skulle man sticka en grytlapp - och inte bara hur som helst, utan en RUTIG (!) sådan. 5 maskor rätt, 5 maskor avigt så det bildade ett rutmönster. Och runtom endast räta maskor, så det blev en bård. Jag kan inte förstå hur Ingrid kunde få oss att sticka sådana grytlappar i 8-årsåldern! Gjorde alla det, även Rune, eller var det bara jag och Ellinor? Jag minns faktikt inte... Me jag har grytlappen kvar!
Och i tredje klass skulle vi sticka vantar. Det var Ingrid som skötte utökningarna för tumkilen, men sen fick man ta hem och sticka ända fram till lillfingersspetsen. Jag var tvungen att ta hem och sticka, för annars skulle Ellinor komma om mig.
Nästa slöjdtimme synade Ingrid noga det jag stickat hemma, och - tror ni inte att hon hittade en tappad maska just vid tumgreppet. Förtvivlad såg jag på när hon drog ur alla fyra stickorna och repade upp allt jag stickat hemma.
Sedan fick Ellinor komma upp och få hjälp med avtagningarna vid lillfingret.
Man liksom tappade sugen lite då...
Och i fjärde klass stickade vi sockor, och det har jag inga tråkiga minnen av. Kanske det är därför jag nu till julen lyckades åstadkomma 16 par sockor och endast en enda vante...