Själv har jag varit med om en annan skräckupplevelse idag - tandläkaren! Tidigare i bloggen har jag skrivit om mitt första besök hos tandläkaren när jag var 7 år och gick i ettan. Det här var nästan lika hemskt...
Jag begav mig glatt till Nygatan och Mariannes Petterssons tandklinik, för jag brukar bara få beröm, och besöket brukar ta ca ½ timme.
Idag tittade Marianne i min mun och utbrast: Vad mycket tandsten! Borstar du tänderna? Vad har du för tandborste? Och här är det beläggningar!
- Aghorschtarajeorronåäll (jag borstar varje morgon och kvall), försökte jag säga med munnen fulla av fingrar och instrument.
- Här blir det tandlossning nästa om vi inte tar itu med detta. Du får nog börja kommar en gång/år i fortsättningen.
Jag räknade i huvudet och kom till att det var 2½ år sedan jag var senast...
- Nu ska vi ta nya röntgenbilder och sen får Porfilio (tandsköterskan, jag tror han heter så) visa hur du borstar tänderna.
Porfilio tog iut med min tandborstarlektion. Jag tänkte på när ungarna var små, ända upp i högstadiet stod det "Behöver hjälp med tandborstningen" på lapparna de hade med hem, och då tyckte jag att det var lite väl överdrivet. Men att jag själv vid 52 års ålder skulle behöva undervisas i tandborstning...
Nå, Porfilio borstade mina tänder och förklarade samtidigt: Jag hålla här, du hålla där, du följa, jag borsta! Nu du märka det bli rent mellan tänderna! Jag kunde inte svara och påpeka att han inte borstade mycket på tänderna, mest runtom på tandköttet!
Jag tänkte att borstar jag som Porfilio kommer snart tandlossningen att inträda p g a mekanisk nötning! Skinnet var borta runt alla tänderna...
Sen var det röntgenbildernas tur, en enorm fyrkantig plastbit som jag skulle bita ihop tänderna runt.
- Du bita ihop bara! uppmanade Porfilio. När jag väl lyckats bita ihop kom han på att plastbiten satt lite fel, han måste flytta på den!
- Du bita nu!
När röntgenbilderna var klara var jag så öm i munnen så det bultade.
Sen var det dags att putsa bort tandsten. Instrumentet surrar ilsket och det ilar obehagligt i tanderna på en del ställen. Porfilio sliter och drar hårdhänt i min mun och vassa instrumentkanter skär in i läpparna. Jag får massor av vatten i halsen och jag måste svälja... Och än är bara yttre sidan på överskäken färdig...
När han hållit på en god stund kommer Marianne in igen.
-Nu ska jag titta på bilderna och gå igenom tänderna, säger hon hurtfriskt. Har du putsat färdigt här, Porfilio? Det är en hel det putsarbete kvar här! Det böhövs ingen plombering och röntgenbilderna ser fina ut!
Sen försvann hon och Porfilio, som jag började bli ganska trött på, fortsatte med sin hårdhänta behandling av min mun och mina tänder.
- Nu bara betala kvar, sa Porfilio till slut.
Och, hör och häpna, jag kände mig lättad att få betala. Det brukar annars vara en mindre trevlig del i de flesta sammanghang, men nu kändes det helt ok, trots att jag blev 150€ fattigare.
-Och här är dina nya tandborstar. De bli dina bästa vänner, sa Porfilio.
Tandborstarna kostade 6€, det var egentligen ganska billigt för jag har för mig att på Mattssons kostar de över 20€.
Nå, nu är det ett år till nästa gång,
7 kommentarer:
Vad skönt att höra att de fått hjälp och det känns nog bra att ha gjort en insats, förstår jag!
Jo, tandläkarhistorier kan jag också lätt fylla en blogg med! ;-)
Jag har aldrig haft mycket tandsten, men däremot hål..
Men när jag går till tandhygienisten tar de bort tandsten med någonsorts ultraljudsapparat.
Den som får hål har inte så mycket tandsten och tvärtom. Det beror på tandsorten har jag hört.
Jag tycker att Marianne var snäll med dig. ;)
De sista gångerna som jag var till henne så drog hon ut de sista mjölktänderna på mig.
Dom ville fasiken inte lossna på mig, satt som berget dom där kindtänderna. Men bort måsta dom, för de nya ville ju komma fram.
Bedövning och tre tänder i taget - ingen höjdare. Fick så mycket bedövning första gången så när jag skulle stiga upp från stolen så var jag så vimmelkantig så jag höll på att svimma.
Inte undra på sen att det tog ett bra tag innan jag for till tandläkare igen - med tandläkarskräck - till en annan tandläkare, en snäll, som tyckte att jag skulle ha tandställning.
Och tandteknikern visste om min tanläkarskräck så han var också varsam med mig (och hans tandskötare var ju min småkusin)
Jaha... tänk att jag också funderade på att byta tandläkare efter igår. Porfilio (heter han så?) är ganska hårdhänt. Jag visade truten för Johan just och han såg också att jag var svullen och sjuk i tandköttet, trots att jag bara tagit bort lite tandsten!
Hu, för tandläkare. De är ingen höjdare. Jag har mycket tandsten och det känns som om hela garnityret lossnar när tandstenen skall tas bort. Men i gengäld har jag inte många hål. Så det kanske stämmer det du sa Britt.
Jag har hört samma sak och tror nog det stämmer. En bekant har berättat liknande skräckhistorier med borttagning av tandsten och hon har förresten fått tandlossning nu..
Är det inte det ena så är det det andra, sa gumman när hon blödde näsblod..
Hi hi.. så sant!
Skicka en kommentar