Jonas 30 år

1979 var en varm sommar och jag var stor som ett hus, 20 kg tyngre än normalt.
Jag var lyhörd efter värkar, trött som jag var på den stora magen, så redan på morgonen den 15 åkte jag in till Ålands centralsjukhus med svaga men täta värkar. Det var egentligen pappa som skickade iväg mig. Han ville inte att det skulle bli som när mamma fick sina ungar. Hon höll till i det längsta med att yppa att förlossningen var på gång.
- Så när ungen kom ut var barnmorksan ofta bara i "Skithålet", sa pappa från kökssoffan den där julimorgonen 1979.
"Skithålet" är ett ställe på vägen där det förr alltid brukade vara blött och lerigt. Och vi var alla födda hemma i kojan, utom Bror, som är född på Godby hotell, som då var sjukhus.

Nåväl, Roines taxi beställdes kl 4 på söndagsmorgonen och jag åkte in. I taxin försvann värkarna nästan helt, men när jag nu en gång var på väg så kunde jag inte vända, tyckte jag.

På sjukhuset blev jag väl emottagen av Edith Beijar, som hjälpte mig att duscha och klädde mig i förkossningsskjortan. Sen blev jag lagd på "Ettan", rummet där mammorna låg tills det var dags att komma in på förlossningen.

Söndagen var het, och det var meningen att jag skulle springa i trappor för att få igång förlossningen. I sjukhusets tjocka frottémorgonrock stretade jag upp och ner, upp och ner i trappan tills jag kände mig svimfärdig. Helt slut slängde jag av mig frottérocken och kastade mig på sängen.
Sylla Karlsson, som var avdelningssköterska, höll tydligen ständigt koll på mig.
- Upp bara, spring i trapporna! På det där viset blir det inget barn fött! sa hon obarmhärtigt så fort jag tog mig en vilopaus.
Och jag tog på mig rocken och började på nytt, upp och ner, upp och ner...

När kvällen kom var jag helt slut men med hjälp av hormoner, "sniff i näsan", kom förlossningen igång på allvar. Först på måndagen kl 12.28 kom han ut, Jonas. Han blev utdragen med sugklocka.

Fadern var på sjön på sommaren. Just den dagen befann sig båten han jobbade på någonstans i Baltikum, som ju då var Sovjet. Men han var ändå den första som fick reda på att vår son var född. Han råkade ringa just när allting var klart.

Jag hade tänkt lägga in en bild på Jonas 1 dag gammal här i bloggen, men tyvärr har jag använt hela min gratisgigabite på Google-kontot just idag, så det fanns inte rum att lägga upp flera bilder!