Årets kräftkok har gått av stapeln idag och denna lilla raring plus 30 till har fått sätta livet till i kokgrytan. Lite grym känner man sig när man kastar de sprattlande kräken i kastrullen. Man undrar hur mycket de känner. Nå, efter en stund vänjer man sig och när alla kräftor är kokta ser de så fina och röda ut att man glömmer att de för en liten stund sedan var levande sprattlande djur.I morgon ska vi äta kräftor tillsammans med Mor Siv. Det har blivit en tradition att premiäräat åländska kräftor och bjuda in henne.
Sen blir det att äta kräftor många ggr till, men då blir det de vanliga kinesiksa eller turkiska eller vad de nu talar för språk. De duger de med, fast så goda som hemkokta åländska är de naturligtvis inte.
Och priset skiljer avsevärt, för en levande åländsk kräfta får man idag ge 2,10€
Bex har varit hos oss idag medan husse och matte for på sjön. Det tog lite tid innan han insåg att dom inte kommer alldeles strax och dom är inte bakom närmaste vassrugge. Så småningom förstod han trots allt att det nog är bara att finna sig i att vara med dom här människorna och göra det bästa av situationen. Dom är ju ändå ganska schysta och dom hör ju lite till flocken...
4 kommentarer:
Har ni fiskat eller köpt kräftor? Det är roligt och spännande att fiska kräftor och betydligt billigare... ;-)
Man vänjer sej faktiskt att ta livet av de vackra godsakerna, men nog är det lite obehagligt i början
När vi skulle till Malung förde vi hundarna till Johanna och på kvällen fick vi ett mms där Sally satt i hallen vid dörren och tittade upp på handtaget...
Tyvärr har vi ju inga fiskevatten, så vi får vackert betala... men jag har förstått, att om man hade egna vatten skulle man bli så snål så att man inte hade råd att äta själv utan bara sålde allt man fiskat upp.
Ja, dessa hundar... Bex är sådär också. När han inser att inte matte och husse inte kommer lägger han sig med hakan på tassarna och tittar bortåt där de försvann.
- Jag väntar här tills de kommer, verkar han tänka.
När jag var liten kokade min mamman och min kompis mamma kräftor på Espholm i "Bagarstugan". Vi ungar tyckte det var jätteroligt att leka med kräftorna medan de levde. Vi namngav dem och hade olika tävlingar innan våra mödrar tog sig an dem på sitt speciella sätt, d.v.s rakt ned i grytan. Det slutade alltid med att vi ungar vart utkörda för våra mödrar klarade inte riktigt av att koka våra små "lekkamrater"./Kerstin
Hujeda mej, vad grymma barnen var förr i tiden!
Skicka en kommentar