Vi har spikat tak idag. Av någon anledning är det bloggskrivaren som fått uppgiften att sitta uppflugen på takstolarna och spika läkt. Nå, det är ganska mysigt där uppe, jag har blivit van med höjden nu, och man få pauser medan hantlangaren hämtar bräder och sågar till de rätta vinklarna. Sen har jag bara att spika fast.
Men det är tröttsamt att klamra sig fast på det lutande underlaget, så vid lunchtid var jag riktigt slut.
-Är det lunch snart? frågade jag försynt av bossen.
-Nu???
-Det är tröttsamt här uppe och jag är hungrig.
Efter lite tjat blev det lunch och lite vila.
Arbetet har framskridit avsevärt idag, och snart är det dags för takfilten, Semtalinet, som jag kallar det. Så hette det i alla fall förr... Det har Johan aldrig hört talas om.
By the way... klematisen som inte gav ett livstecken ifrån sig i fjol, och som jag trodde var död, har nu helt plötsligt börjat blomma!
Finns det någon vackrare blomma än klematisen Jackmani?
3 kommentarer:
Jaha ! po takä va ni ja ringdä flera gånger å sku bjud oss po kaffä männ ingän iddas svara!!!
Är byggmästarn höjdrädd kanske?
Jag skulle antagligen måsta hålla i mej med alla händer & fötter så jag skulle inte kunna spika.. ;-)
Vackert med clematis!
Ha, ha, men visst heter det semtalin! och ämbar, batteri, stöpsel och styrox! :-))
Precis! Vi har alltid problem hemma när vi diskuterar olika saker! Styrox t ex, det hävdar Johan att heter frigolit...
Man hinner inte svara i telefon hela tiden när man sitter på taket!
Skicka en kommentar