I dag har vi varit till Putte, vår skoltandläkare sedan 20-30 år tillbaka. Still going strong!
Det var jag som fick äran att ledsaga våra små ettor till tandläkaren. Vi delade upp dem, så jag hade 9 st med mig idag.
De är förvånanasvärt modiga. Varken tårar eller vägran. Glatt travar de in till Putte och kommer ut lika frimodigt, stolt redogörande för huruvida de hade hela tänder eller hål, och i så fall hur många. Jag minns ju mitt eget besök till Schulzen när jag gick i ettan...
Stämningen blev allt högre i väntrummet varteftersom tiden led. Det var min uppgift att hålla ordning så att de inte rev hela mottagningen eller skrämde bort mammor och bebisar på andra sidan väggen där Mödrarådgivningen ligger.
Efter en timme var alla munnar undersökta och vi kunde tåga tillbaka till skolan - jag ganska utmattad och trött i öronen. Eleverna dock glada och spralliga och nöjda med sitt tandläkarbesök!
Undrar om de kommer satt minnas det när de är 50?
2 kommentarer:
Hoppas han är nykter nu för i mitten på 70 talet när jag gick dit var han full och jag går aldrig mer till en tandläkare. Tyvärr är det här sant.
Jo, så har det varit, men jag tror faktiskt astt det är bättre nu...
Skicka en kommentar