Trött tisdag

I dag skickade vi hem eleverna ett par timmar tidigare för att vi i fred och ro kunde ha personalhandledning med psykologen Kent som kommer från Uppsala med jämna mellanrum för att slå ihop oss med någon annan skola. Just nu är det ju Pålsböle vi ska slås ihop med.
Kent har en stor del av sitt levebröd från Finströms skolsammanslagningar...

Tre timmar skulle vi sitta och diskutera med Kent. Tiden går fort, det är intressant och det är viktiga frågor som dryfts.
Men... att sitta rätt upp och ner i tre timmar, inte behöva agera själv, inte behöva vara engagerad och intressant. Bara sitta där, en i mängden - det blir för mycket för min utvakade kropp. Hur jag än bär mig åt börjar ögonen klippa och jag märker att blinkningarna blir långsammare och långsammare. Efter ett otal nätter med dålig sömn vill kroppen ta ut sin rätt och vila en stund när det verkar som om det inte är desto mer på programmet än att sitta.

Och sen, när jag långsamt får upp ögonen efter en väldigt lång blinkning, möter jag Sivs blick från andra sidan bordet. Hon ser irriternade munter ut... och jag som trodde att det inte märktes att jag vilade ögonen lite...