Lizas blogg

I dag skulle min tik-människa iväg igen, och jag stod och såg så bedjande ut som jag bara kunde, och då sa hon: Varsågod! och jag fick följa med.
Min tik-människa har en mycket mindre plåt-koja än han-människan. Men jag brukar ändå försöka få henne att lyfta upp mina bakben i plåtkojan... men i dag sa tik-människa att jag skulle skuta schåpa mig och hoppa in utan att krångla! Så jag klev in steg för steg - man behöver inte ens hoppa för att ta sig in i den plåt-kojan!

Sen blev det lite tråkigt, för jag måste vänta i bilen medan människan gick in på ett ställe. Det var inte så länge, så det blev inte kallt i kojan, och när tik-människan kom blev jag jätteglad och ville helst sitta där längst fram, men hon sa åt mig att jag måste sitta där bak.

Sen for vi och hälsade på dom där små valp-människorna som jag har träffat en gång förut. Det skulle vara jättekul att busa med dom, men den minsta valp-människan verkar vara lite rädd för mig, men han skrattar när jag kommer åt att pussa honom.

Sen for vi hem, och gick genast ut och  lekte med min favoritleksak. Tik-människan kastade den och jag hämtade den och "dödade" den, alltså jag ruskade den tills den måste vara helt död! Jag fick träna att sitta och vänta medan min människa gick och gömde leksaken i snön. Det är jättesvårt att hitta den när det bara är det svarta handtaget som sticker upp i snön!
Man kan inte lita på tik-människan - helt plötsligt, om man är ett tiotal meter framför, försvinner hon och man måste gå tillbaka och leta upp henne. Och då ligger hon i något dike eller traktorspår! Man måste ha koll på henne HELA TIDEN annars kommer hon bort! *SUCK!*