Skeppshunden Liza

Hej!
Jag har inte skrivit i bloggen på länge, men som ni kanske hört så är jag numera skeppshund på s/y Lina. Det är en flytande koja som mina människor tycker om att bo i, tydligen. Själv tycker jag väl att det är sådär... Väldigt trångt och sen är det ganska jobbigt när man ska ta sig till och från kojan. Det är risk att man ramlar i vattnet, det gjorde jag faktiskt en gång!
Jag trivs bäst när vi kör med motor, det känns tryggare på nåt vis, och inte lutar kojan så mycket då heller. Då bruksr jag ligga nere i kojan på golvet, eller i min koj (den är verkligen stor och rymlig, det är nog min favoritplats!).
Ibland får dom för sig att hissa stora tygskynken och stänga motorn. Då blir det en massa olika ljud och det lutar väldigt. När vi tar oss fram på det sättet brukar jag för säkerhets skull försöka hjälpa till så mycket som möjligt, fast mänskorna verkar inte uppskatta det så mycket, konstigt nog...
I början försökte mänskorna lämna mig ensam i kojan, men det protesterade jag mot på det bestämdaste! Jag skällde och ylade så mycket jag orkade, och då kom dom snabbt tillbaka och hämtade mig. Så nuförtiden går jag alltid med när de ska gå på restaurang.
Jag har ju löpt nu, och då har mina mänskor tyckt att jag ska ha byxor på mig. Det är väldigt opraktiskt, för då kan man ju inte putsa sig och hålla sig ren. Dom har så många konstiga ideer mina människor...
En sak har varit kul, jag har träffat en massa snygga killar när vi har varit ute. Tyvärr har jag inte fått till det med nån enda, och det är nog mänskornas fel, för dom har ju släpat iväg med mig precis när man har träffat nån!
Igår träffade jag en fånig liten kille som hette Olle, men nu har jag löpt färdigt, så han hade inget för att han snusade mig under svansen. Jag sa till honom på skarpen, och sen blev vi riktigt goda kompisar och jagade varann på bergen här på Granskär.
Nu börjar jag nog längta hem till min korg och min kudde på altanen. Jag härde att mänskora pratade om att kanske åka hem i morgon.