Efter en veckas, eller mer; dimma tittade solen äntligen fram idag! Jag höll lektioner med mina små språkelever på dagis, och när jag kom ut driftån strålade solen från en klarblå himmel! När jag åkte i morse småregnade det och var dimmigt och mörkt. Skönt att få se solen igen...
Liza och jag var ut på en långpromenad mot Sommarbergen och Fellmans vägen. Där hade det hänt grejer. Fellman hade rustat upp sista delen av vägen och gjort en stor parkering ovanför stugan. Längre upp låg det staplar med byggnadsmaterial, osäkert vems det kan vara? Och man har byggt väg till Sunes fiskarbod som ligger söder om Fellmans. Nu måste vi höra med Blomman vad det är som händer här?!

Vår i Skutviken

Det har varit en riktigt härlig helg med riktigt vårväder! Även Johan har varit tvungen att erkänna att det är lite vår. Han körde t o m undan snöslungan idag, då är det vår!

Man ser också att flyttfåglar av olika slag dyker upp nu. Här sitter en rar art i lönnen. Jag vet inte riktigt om det är en gonorre eller en sädesskvätta, om någon ornitolog känner till arten kan ni väl skriva en kommentar...







Vi har börjat släpa ihop till majbrasan. Konstigt nog blir det en bautastor brasa varje år. Och varje år tänker man: Nu har vi eldat upp allting för flera år framöver, men likväl blir det material till brasan nästa år igen.
Micke eldar upp dörrar varje år, samt en myckenhet diverse. Jag brukar kolla alla lass som lägges på brasan - det kan finnas grejer som kan komma till användning ännu. "Ska du verkligen elda upp det där??" lyder min ständiga fråga när killarna kommer släpande med bråte.Motorsågarna har gått varma under eftermiddagen. Det blir väldigt fort massor av ris när man använder motorsåg. Det går fort att få ner grenar stora som träd. Snart är hela tomten full med nersågade grenar. Sen ska man släpa bort dem. Det är inte alls lika fort gjort! Otroligt jobbigt är det. Men man känner sig riktigt nöjd och tillfreds sedan, när alltig är undansläpat och träden är ansade och fina.

Pica pica

Herr och Fru Skata har hittat ett riktigt mysigt ställe att bygga sitt nya bo på - strax nedanför Herr och Fru Skantzes sovrumsfönster. Fru Skata har dallrat ivrigt med vingarna och "schäckat" godkännade åt platsen, och Herr Skata har bara att lyda och börja bygga. Egentligen tycker Fru Skata att det vor bättre med ett högre träd, 20 - 30 m, men nu är ju grannarna här så trevliga, så det här låga snåriga buskaget är gott nog!
I två veckor nu har paret pysslat med pinnar och lera och flätat samman en bra grund för själva boet. Det är ett mödosamt arbete för paret Skata. Pinnarna är långa och de ska passas väl in. De vet att det kan ta flera veckor att få boet färdigt och snart är det vår och parningen ska börja!
Men... helt plötsligt är boet raserat. I ett obevakat ögonblick har Herr Skantze varit och rivit ner den fina grunden.
Nå, Herr och Fru Skata ger sig inte så lätt. De börjar om på samma ställe och Fru Skata "schäckar" ivrigt och hämtar nya pinnar att fläta samman.
Men! Plötsligt har någon raserat bygget igen, gissa vem?
Och nu är frågan - kommer Herr och Fru Skata att försöka en tredje gång och bygga på samma ställe? Eller har de fattat att det inte är någon vidare plats att bo på - granne me Herr Skantze, som kan vara riktigt mordisk när det gäller fågellivet. Han tål inte att de inkräktar på hans revir. Han har speciellt kära revir han värnar om: båtarna och området runt sovrummet. Det har varit tal om hagelbössor och arsenik...

Snälla Herr och Fru Skata, bygg ert bo någon annanstans!

Tältparty

Vi ska ha ett litet tältparty ihop med grannarna i morgon lördag. Igårkväll skulle vi sätta upp tältet - vi har nämligen fått ett gammalt tält av Simons och Ann-Catherines vänner. "Det går inte att sätta upp mera", tyckte dom, så dom gav gärna bort det.
I ihoppackad form består tältet av tjogtals med pinnar i olika storlekar. En gång har dom varit uppmärkta med siffror, men de är sedan länge bortnötta. Nu får man gissa sig till vilka pinnar som ska sättas ihop.
Det finns en beskrivning med, och jag var den som läste beskrivningen och pekade vilka pinnar som skulle fogas samman och i vilken ordning.
Johan, Anna, Micke och Mick klickade ihop pinnar och tejpade för säkerhets skull runt skarvarna (på Johan uppmaning, han älskar att tejpa).
Vi kom så långt att själva takstolarna var klara. Bara en pinne skulle passas in - den passade inte!
- Vi börjar från början!
- Ska vi verkligen det, går det inte med - kapmaskinen...?
Efter en del dividerande plockades alla pinnar isär igen (det var en hel del tejp att pilla bort också!), och nu mätte vi varenda pinne. De kunde skilja ett par cm i längd mellan annars helt likadana pinnar, vilket vi inte noterat innan.
Sedan började vi foga ihop igen, och den här gången lyckades vi till slut få ihop hela skranket, med hjälp av spik och tejp, förstås!
Sen bjöd Micke på öl åt oss, och mot mina principer (jag dricker inte öl numera) tog jag en, för på nåt sätt kändes det att man måste fira en sådan prestation att få upp det där tältet.
Lessa och jag ska och handla på förmiddagen, och jag ska baka frallor och kaffebröd. Ja, det är en hel del att förbereda.
Johan jobbar sista dagen före semestern idag. Nästa vecka blir det segling! Jippiiii!

Jag blir alldeles taggig!

Hela Norra Kastelholm är barrikaderat av ett 1½ meters högt taggtrådsstängsel. Man kan inte promenera genom skogen till Tomten utan att stöta på detta fruktansvärda stängsel. Effektivt stänger det av skogen med fyra rader taggtråd. Det gäller att lägga sig ner och åla för att komma under den taggiga tråden. Tvärs över hela skogen löper detta stängsel.
På ett ställe är stängslet nerrivet och flyttat längre söderut. Där ligger taggtråden kvar på marken i långa trassliga härvor, lömskt dold under gräs och kvistar, som gjort för de vilda djuren att skada sig på.
Jag är inte säker på vem markägaren, som är så mån om sitt, är, men det finns bara tre bönder i Tomten och jag misstänker starkt en av dem. Han med Highland Cattle. Ursäkta om jag har fel... men på den tiden vi hade Bianca red vi ibland genom skogen till Tomten. Där fanns så trevliga ridvägar. Men helt plötsligt hade Highland Cattle-bonden upptäckt att vi brukar rida längs med diket på hans åker, och då kom snabbt ett 4-radigt taggtrådsstängsel upp, trategiskt placerat så att det inte gick att ta sig fram till häst. Slut på att rida till Tomten. Och nu är stängslet flyttat ½ km längre söderut och genom hela skogen så att man inte ens ska kunna promenera i där. Tråkigt, tråkigt!
Ett ord far igenom min hjärna... avbitartång...