Dimma

Vilket konstigt väder vi har haft de senaste dagarna. Minusgrader, men milt och plaskigt på marken. Rimfrosten har lagt sig över träd och buskar. Den vita skogen mot golfbanans gröna gräsmattor ser märklig ut. Den täta dimman har bäddat in allt i mjukt ludd.

Idag har dock dimman lättat och den vackra rimfrosten har försvunnit. Tur att man kan föreviga lite av det vackra, även om det inte alls gör sig rättvisa på bild, särskilt som man inte är någon mästerfotograf.

Söndagspromenad

Som jag nämnde tidigare hade jag lust på en promenad idag. Johan vägrade följa med, så jag gav mig iväg på egen hand. Jag traskade tvärs över viken och ut på golfbanan, där var det inte halt. Jo, i backen ner mot Kaanan (en åker vid Kastelholms gård) kanade :-) jag ner på ryggen.
Sedan styrde jag stegen mot Tomten. Jag vet ju att hela Tomten är ingärdad med Tottas taggtrådsstängsel, men jag chansade friskt på att jag, smidig som jag är, skulle kunna ta mig under taggtrådarna.
Jag kände mig som en deltagare i någon hemvärnsövning när jag ålade mig under taggtråd efter taggtråd innan jag var nere vid Tomtstranden.
Därifrån styrde jag stegen över isen hemåt, det är drygt en halv sjömil (man rör sig ju på sjön och då är det sjömil som gäller).




Jag närmar mig Strandhyddan, till höger Skrakholken, som nu är tom och öde eftersom familjen är i Brasilien över vintern.




Vilket utvatten det är! Det ser man på landgången till flytbryggan. Normalt är den ganska plan, nu lutar den kraftigt neråt!
Längst till vänster under den gröna pressenningen sover Lina, segelbåten, sin vintersömn.



När jag stod på bryggan hörde jag squaredansmusiken dåna uppe i huset, så jag gick en liten vända till och hälsade på Buster i granngården. Han frustade misstänksamt åt mobilen (som jag fotograferade med), men poserade i alla fall fint medan jag knäppte.

Sportlovsväder?

I morse föreslog jag för Johan att vi skulle gå ut på promenad idag, det såg fint ut på isen!
- I den här halkan! sa Johan.
- Men på golfbanan är det inte halt. Där är det perfekt nu när det är påfruset och ingen snö.

Vi hann bara sätta oss ner vid frukostbordet så började det snöa ymmigt. Jag skulle aldrig ha sagt något om snöfritt och promenad!

Sagovärld?

 

 

 

 

-11 grader

Man blir helt lyrisk av detta vinteväder! -11.5 grader idag på eftermiddagen när vi begav oss ut på promenad. Kameran med, förstås, och det är synd att den inte kan fånga exakt så vackert som det är i verkligheten, men hyfsat bra blev det i alla fall. Kolla bara!
Herrgårdens 1700-talsladugård i vinterskrud. Fint!

Storängsberget. Det är det vackraste jag vet, så ståtligt i alla väder och olika belysningar. Där uppe satt jag igår och åt ägg.

Här ser ni mina husdjur, blåmesarna och talgoxarna. Dom är väldigt tama, jag stod bara ett par meter ifrån dem när jag tog det är kortet.

Utflykt

 
Härligt väder idag. Tog mig en lite promenad upp till Storängsberget för att titta på den fina utsikten. Picknick hade jag med, ägg och ost, som jag åt i en skyddad skreva.

Naturbilder

Vi tog några riktigt fina naturbilder när vi var ute på Annandagen. En fantastisk sol över Konäsfjärden. Tingöjen till vänster i bild och längst bort skymtar Jomala.





Hemma i trädårdslandet finns fortfarande rosenknoppar.

Julväder

Jag ser en lite glipa blå himmel när jag tittar ut genom fönstret. Det ser ovanligt ut, det regnar inte! Men innan kvällen kommer nog regnet tillbaka, ska ni se.
Redan talas det mycket om julvädret, och en del har gamla tecken från Bondepraktikan att förlita sig på. "Anders slaskar, julen braskar" t ex, men enligt SMHI är den spådomen föga tillförlitligt. Det kan vara slask både på Anders, den 30 nov och julen. Och tvärtom.
Nu tror man att det är bara nu på 2000-talet som vädret har blivit så här varmt. Den varmaste julen unde 1900-talet var faktiskt 1977 då Simrishamn uppmätte 13,7 grader på julaftonsförmiddagen. Och 1971 höll sig temperaturen mellan 7-10 grader hela julhelgen i större delen av Sverige.
Kalla jular har det varit också. 1915 var extremt kall, då uppmättes -42 grader i Karesuando. Lite närmare i tid var 1995 och 1996 som kallast på över 60 år. Hur kallt det var då framgår inte av SMHI:s rapport.
Själv minns man de kalla jularna, det var alltid snö och is när man var barn. Eller är det så att man bara minns det roliga...?

Blankis

Nu har äntligen (?!) isen lagt, nu i slutet av mars.
Vacker är det i alla fall!

Väder

Ena stunden skiner solen och andra stunden är det snöoväder. Det är väl det som kallas vårväder, eller...?
Vi kunde i alla fall konstatera i morse, att det är en av de få dagar i vinter som det har varit vinterväglag, just nu när Johan har bytt till dubbfria däck. Han lovade att han i fortsättningen ska hålla dubbdäcken på till Midsommar!

Och nu är Påsken nästa. I år är Påsken så tidigt som det bara går. Idag är det nämligen Vårdagjämningen. I morgon är det fullmåne. Och Påsken infaller första söndagen efter första fullmånen efter Vårdagjämningen.
I fjol var Påsken 22 dagar senare.
Jag påstod för mina kolleger idag, att Vårdagjämningen är min bästa dag på året. En fantastisk dag! Dag och natt lika långa på hela vårt runda klot. Nåja, läser man Wikipedias föklaring ser man att det inte stämmer helt, men så noga är inte jag! Men det viktigaste är att därefter blir dagen längre och längre ända fram till Midsommar!
Det värsta var att jag inte visste att det var Vårdagjämningen förrän jag skrev dagens datum på tavlan. Den kan nämligen infalla antingen den 20 eller den 21 mars.
Någon av mina kolleger tyckte att det inte var mycket till högtidsdag om jag inte hade mera koll på när den infaller.
Hmm.. kankse det, men det blev en stor överraskning när jag såg att det var Min Stora Högtidsdag! Alla andra dagar (Jul, födelsedag) väntar man på och planerar för i evigheter och de kanske inte ens blir roliga. Denna dagen är en rolig överraskning!


Annika Dahlqvist har brutit foten och är på sjukhus, såg jag i hennes blogg.
På vårdagjämningen och allting!

Sportlovsväder

Vilket härligt väder!

Jag tog en 2 timmars promenad i omgivningarna. Man märker att man inte gårså ofta på vissa ställen, det händer saker både här och där. På Stornäset har dom huggit skog och kört ut flera metershöga vedtravor till vägen. Man ser Tjudnästräsket från alla håll nu. Kalhyggena är ju inte så fina, men det är fint att se träsket.

I Näs har man röjt och städat området ner mot stranden. Där var fint! Jag satte mig på en stubbe där och njöt av solen en lång stund.

Jag gick en vid sväng på golfbanan, ända ner till Slottsundet. Jag såg säkra vårtecken: 4 st golfare! Släpp golfarne loss, det är vår! skulle man kunna ropa.

Sen gick jag hem och på vägen vitjade jag postlådan. Två roliga överraskningar fanns i den:

1. En bok jag beställt från Adlibris, Zonen av Barry Sears.

2. Vykort från Fuerteventura (ses på bilden här)

Kusinträff

Vi har börjat med en trevlig liten tradition, jag och några av mina kusiner. Det är Anni som är den drivande kraften, och nu har hon lyckats få ihop oss två gånger på en liten kusinträff.
Det var ett glatt gäng som samlades hos Anni i Godby: Doris och Maj-Britt kom från Jomala i halkan. Ritva tog sig den lilla biten från Grelsby, och jag hämtade upp Eva i Sundby. Vi var sex pigga tjejer som samlades kring kaffe och god mat.
Dagens ämne var Matti & Maja-träffen i somras. Alla hade blider med och vi tittade och frågade:
- Vem är det här? Och det här?
Det var ju så många med på träffen i somras och det var inte lätt att hålla ordning på vem alla var. Den flitigaste fotografen var dock Maj-Britt, som hade många fina bilder. Som hon sa:
-Man får inte vara blyg att ha folk att ställa upp sig. Annars får man bara ryggar!
På mina fotografier är det mest ryggar...
Sen blev det många anekdoter från både förr och nu. Tiden gick som vanligt alltför fort när man har trevligt. Jag var tvungen att rusa vid halv 4 tiden eftersom Johan skulle hämtas på jobbet.
I sommar ska vi ha nästa träff, bestämde vi. Då ska alla träffas här i Skutviken, kanske även Gretel kan komma med när det är ganska nära henne...
Tusen tack, Anni, för kalaset!