Stjärnhimmel och fullmåne

Igårkväll var det ett fantastiskt månskensväder. Inte ett moln och månen sken så klart att det var som dagsljus när vi kom hem från dansen kl 21. Då bestämde jag att nästa blogginlägg ska handla om astronomi.
Tyvärr är det inte alls samma månsken i kväll. Himlen är mulen och inte en stjärna syns. Men bloggen blir ändå att handla om stjärnhimlen.
Jag har alltid varit fascinerad av stjärnorna, så jag har lärt mig en del under åren. Vissa saker vet kanske de flesta: Att sista stjärnan i "svansen" på Lilla Björnen är Polstjärnan och de flesta känner väl till stjärnbilden Orion.
En bra sida att kolla på om man är intreserad är Your sky, just här kan man se horisontvyn från olika väderstreck. Just nu i skrivande stund, ser jag Venus i sydväst på stjärnkartan.
Venus' symbol är guden Venus handspegel.
Venus syns antingen på kvällen eller på morgonen och brukar därför kallas Aftonstjärnan eller Morgonstjärnan.
Just nu på kvällarna kan man också se Uranus, men eftersom den är så långt borta, den sjunde från solen är den väldigt liten, trots att den hör till den 4 jätteplaneterna.

Detta är den symbol som finns på stjärnkartorna. Det finns en annan symbol för Uranus som ser ut som ett "H" efter sin upptäckare William Herschel. Nu när klockan är 19.55 syns Venus i väster och Uranus håller på att gå ner men månen syns nu över Storängsberget redan, och det verkar inte vara så molnigt som jag trodde förut. Kanske jag måste ut en sväng och titta på stjärnhimlen då... men det är bäst att jag aktar mig, för alla vet ju vad fullmånen drar med sig - VARULVAR! Men det är bara enligt Sydeuropeisk folktro. I Sverige var det vanligare att man förvandlades varenda natt, varje torsdag eller bara på julafton.
Hoppas det sistnämnda stämmer bäst...

Snart Midsommar

I morgon firar vi Midsommarafton, men egentligen är det först den 21:a som är den riktiga Midsommaraftonen, på lördag, alltså. Då är det Sommarsolstånd, årets längsta dag. Och därefter den kortaste natten.
Förr i tiden skulle man sitta uppe tills solen gick upp Midsommardagen. Jag var särskilt envis med detta, men det var svårt att få någon som höll mig sällskap. Folk troppade av en efter en och så småningom gav väl jag upp jag med utan att få se soluppgången.
Numera har man inte alls sådana ambitioner.
1987 var en ovanligt kall midsommar. Enligt SMHI uppmättes dygnets högsta temperatur till 11,5 grader. Jag vill minnas att vi satt i vinteroveraller ute, för ute ska man ju va när det är Midsommar.
I år verkar vädret bli hyfsat bra. Och förberedelserna är klara. Vi var på Jan-Karlsgården igår kväll och tränade våra danser, band kransar och girlanger.
Och i morgon smäller det - fastän det ju egentligen inte är Midsommar förrän på lördag...
Det är problem med dateringen på mina inlägg, det är INTE onsdag idag, det är torsdag!