April enligt Bondepraktikan

April- Gräsmånad

Inträffar varm och torr väderlek under första och andra tredjedelen av denna månad, kan man nästan säkert vänta kallt och regnigt väder under den sista tredjedelen.
Om april blåser i sitt horn, så fås en god skörd av korn.
Mars torr, april våt, och maj kan fylla bondens lador all, men april torr och ren är bonden till stort men.
April varm, maj sval, juni våt är något att glädjas åt.
En torr april är ej vad bonden vill, men aprilregn ger frukterna hägn.
Aprilsnö är så gott som fåragö. På en våt april följer en torr juni. Klart månsken i april skadar fruktblommorna.
Om tordyveln i den första vårtiden har löss framme under hakan, då är denna tid den bästa att bruka jorden.
Ligger grodrommen om våren i djupt vatten, följer en torr och varm sommar, men ligger den vid stranden eller annars på grunt vatten, är en våt sommar att förvänta.

Dagar att beakta.

Palmsöndagen. Är det klart väder på denna dag, får kornet god växt det året.

Långfredagen. Regnar det på denna dag, har man att vänta en torr sommar.

Påskdagen Om denna dag är regning, blir det lite foder, men är den klar, blir det gott bete och mycket smör.

Tiburtiusdagen(24/4). Det nedan, som kommer efter första sommarnyet eller efter Tiburtius, kallas kråknedan. Då är det gott att täcka hus, ty taken rivas ej ned av stormen. Regnar det i kråknedan, växer det mycket ogräs.

Markusdagen(den 25/4) Är vanligen kall.

Så nu vet ni vad vi ska lägga på minnet under april. Sammanfattningsvis verkar det som om det inte är så bra med varmt och fint väder i april. Och nu som man verkligen väntar på lite vårvärme. Och så kanske man får sota för det sedan och får dåligt väder resten av våren!

Trist!

Hjärngymnastik

Trött morgon (håller på att bli förkyld), arbetsdag med iskalla rastvakter, en stunds lugn och ro med planering och sedan på 6 timmars föreläsning med Britt-Louise Theglander, som ni ser här på bild.
Det känns lite motigt när man ska iväg på en sådan mastodonteftermiddag/kväll, men när man bänkar sig för att lyssna till Britt-Louise blir man snart pigg. Hon är otroligt underhållande. Det är som att lyssna på en stå-upp-komiker, man får skratta hela tiden. Allt hon säger är så mitt i prick, som när hon beskriver "paltkoman" efter middagen...
Sen har hon många omvälvande budskap också. Slopa matteboken och jobba med laborativt material. Börja med 0 - 10, sedan 0 - 100. Själv har man lärt sig att efter 0 - 10 kommer självklart 0 - 20. Men elva, tolv, tretton o s v är mycket svårare än 10, 20, 30... och när Britt-Louise säger det är det helt självklart. Varför gör inte alla så?
Sedan fick vi gå på en liten tipspromenad, det var strax innan vi skulle sluta, så folk var väl inte så engagerade vid den tidpunkten. Men det var jag - det var ju nästan tävling, och då ger man allt.

Det var logist tänkande som testades, man skulle t ex välja vilken figur som kommer sedan enligt figuren här bredvid. Just den här var ju inte med, men ungefär likadana. Jag lyckades bra, jag hade alla rätt, men de var kanske inte så svåra då...

Den här var nog inte så svår den heller, vågar ni er på en gissning?

Vårmånad?

Nu har snön vräkt ner hela dagen och vår väg börjar bli riktigt igensnöad. Jag har allt svårare att övertyga Johan om att det är vår. Jag börjar själv fundera över om jag har räknat fel på månaderna. Är det verkligen vårmånad nu?

Vad säger Bondepraktikan?

Mars märkesdagar:

1/3 Om åskan bullrar den dagen måste man räkna med en sträng och lång vinter med snö ända in i maj. Nej, det åskade ite den dagen
7/3 Om Perpetua sig visar grön, blir våren ljuvlig och ja, den blir skön! Vad är PERPETUA?
9/3 Fryser det natten till 40 martyrers dag, så kommer det att frysa i 40 nätter innan skörden är bärgad. Det är nog risk för att det var minusgader den dagen...
12/3 Är det dåligt väder blir det inte mera någon frost. Minns ni hur det var?
13/3 Är vädret hyggligt på Gregoriusdagen blir det en kort vår.
17/3 Gertruddagen - vårens första dag (Östergötland).
19/3 Ett fruktbart år kan man räkna med om det är klart och vackert den 19. I torsdags var det vär sol? Fast kallt...
21/3 Bengt och vårdagjämning är lite osäkert.
I Gästrikland: En kall vårdagjämning, ingen värme före Henning (8/4)

I Uppland: Är Bengt sur och våt, så får man så, när man kommer åt, men är han torr och ren, så får man så överallt utan men. I dag på dansen var i alla fall Bengt väldig glad och trevlig! :-)
25/3 Marie Bebådelsedag eller Vårfrudagen:
Är vädret skönt på morgonen och fram på förmiddagen lovar det ett gott år. Vi håller tummar för onsdagsvädret!

När kommer våren?

Skåne 4 mars, Göteborg nästa dag redan, den 5. Mälardalen den 27 mars. Till Dalarna kommer våren den 2 april, till Jämtland den 8 och till Medelpad den 9 i samma månad. I Västerbotten från kusten till fjällen dröjer det till mellan den 14 och 25 april och i Norrbotten mellan kust och fjäll blir det vår mellan den 20 april och den 6 maj.

Nästan 2 månader har vårens promenad genom Sverige tagit. När vårsolen äntligen lyser på de lappska fjällen har sommaren - statistiskt sett - kommit till Skåne redan tre veckor tidigare.

Om mars är trogen vid plogen, håller april honom stilla. (Västegötland)

Vad mars ej vill, kommer efter i april (Blekinge)

Nu gäller ju det där Sverige, vi är på Åland, som är i höjd med Mälardalen, men har ett annat klimat eftersom vi har skärgårdsklimat. Vi har mycket kallare här. Jag tycker mig ha märkt att vi ligger ca 2 veckor efter Stockholmstrakten.

Men jag tror att våren är på väg i alla fall. Den har kommit varje år förut, det gör den nog i år också!

På onsdag, Maria bebådelsedag, fyller Adrian, mitt yngsta lilla barnbarn, 1 år.

Alla berättares dag

Idag på vårdagjämningen är det Alla berättares dag. 1991 ordnades den första berättardagen och sedan har det spritt sig via ett nordiskt nätverk av berättare. Bilden här är gjord av Mats Rehnman och han har upplåtit den just för Alla berättres dag.
Jag läste för ett par dagar sedan på jenelis blogg att hon hade blivit inspirerad av Neppe Pettersson.
För ett par år sedan var jag också och lyssnade på Neppe och blev inspirerad. Tyvärr (?) har jag varit på många andra föreläsningar i diverse olika ämnen och blivit inspirerad av andra saker, så berättandet har fallit i glömska, fast jag fick applåder av mina små elever då jag berättade för dem.

Nu påminns jag om berättandet igen, och jag ska ta upp det när jag får yngre elever. Eller varför inte pröva med mina förpubertala 10-11-åringar?

Mamma berättade sagor för oss när vi låg i mörkret i kammar'n och skulle sova. Hon bara viskade, för pappa blev arg om han blev störd. Han sov i kökssoffan. Ibland blev vi så fulla i skratt bara av det att det inte fick höras så vi låg under täckena och frustade och skakade - även mamma. Men mamma tipsade oss om ett knep: om man skrattar med öppen mun hörs det inte lika mycket. Och det stämmer faktiskt!

En saga som mamma berättade var Den bättre vägen av Zacharias Topelius. Jag skulle inte ha kommit ihåg vad sagan hette om jag inte hittat den på nätet nu, för mamma kallade den nog också för Tutteli och Putteli. Och inte skulle jag ha kommit ihåg sagan heller, jag kommer bara ihåg fåglarna som skrek "Torrt bröd, torrt bröd!" och "Kringlor och pepparkakor, kringlor och pepparkakor!"
Typiskt att det är Tutteli, som är pojke, som väljer den vägen där man får kringlor och pepparkakor...

En annan saga, också av Topelius, var Björken och stjärnan. Jag minns inte om mamma berättade den eller om jag läste den själv. Jag minns bara att jag förknippade den med vår egen stuga, för ute på vår backe stod en stor björk, precis som i sagan.

Danskväll och radioprat

Ännu en skojig danskväll avverkad. Vi har varit enormt flitiga i kväll, vi hann med flera nya danser, kanske inte så svåra, men dock nya.
Jag minns när vi började. Vad vi höll på innan vi fick en dans att funka! I början verkade dansen omöjlig, men man märkte att den mognade till under veckan och nästa gång gick det mycket bättre.
Nu lär vi oss danserna mycket fortare och vi tar nya danser oftare. Vi har nästan 30 danser på repertoaren nu!
Kul är det, men idag kände jag att vänstra knät strejkade lite. Det blev lite mycket pulkåkande och promenader på sportlovet, så den sista hambon tog på, känner jag. Fast det glömmer man ju som tur är när man dansar!

Och första skoldagen har gått. Nu känns det som vanligt igen!

Förresten har jag varit i radion idag. De ringde från radion idag mitt på dagen och frågade om jag ville vara med i ett debattprogram på eftermiddagen. Jag skulle prata om kost och hälsa.
- Självklart! sa jag.
Man måste ju passa på att få ut sitt budskap.
Klockan kvart i fem skulle de ringa upp från radion.

Mycket riktigt ringde de på den utsatta tiden.
- Nu har vi Britt Lundberg-Skantze på tråden, vad vill du prata om då? frågade reportern, precis som om jag självmant och spontant hade kommit på att jag skulle ringa in till radion.
Dessutom hade jag inte hört på programmet, så jag hade inte en aning om vad de hade pratat om innan.
Jag blev lite ställd och stammade väl fram något om kosten.
Nå tre minuter i radion, man är väl inte utskämd för det, hoppas jag.

Raeliterna

För ett tag sedan kom en elev till mig:
- Britt, får jag fråga dig om en sak? Det är om religion...
Oh, shit, tänkte jag, det är inte min starka sida!
- Jaa? sa jag i alla fall.
- Varför står det inget om dinosaurierna i bibeln? Det är ju i alla fall bevisat att det har funnits dinosaurier.

En bra fråga, vad svarar man på sådant?
Vi diskuterade saken en stund, och vi fundrade över om något djur står presicerat. Det står ju inte att Gud skapade hästarna och hundarna, lejonen och tigrarna, utan det står ju att han dag fem skapade de vattenlevande djuren och dag sex skapade han de landlevande djuren och människan.
- Men, sa min kloka elev, hur kunde det gå på en vecka!
- Jo, en vecka är bara en bild, det tog nog egentligen många tusentals år, sa jag och kände mig på hal is.

Den här lilla diskussionen föranledde mig att söka lite på nätet. Jag hittade detta:

Claude Vorilhoun är en fransk rallyförare som den 13 december 1973 träffade en utomjording som berättade för honom om hur världen egentligen skapats, och att bibeln bygger på ett missförstånd om vem Gud är. Ordet ”Gud” finns inte i den antika hebreiskan, utan det ska egentligen vara ”elohim” som är ett ord i plural som betyder ”dom som kom från ovan”*. Elohim är de utomjordingar som skapat livet på jorden, och den som Claude pratade med var en av dem.

För 25 000 år sedan, på deras planet i ett annat solsystem hade man uppnått en vetenskaplig nivå som går att jämföra med den som vi håller på att uppnå idag. Man höll på med kartläggning av DNA, genmodifiering, kloning och så vidare. Och de var så pass insatta i vad DNA är att de på kemisk väg lyckades skapa helt nya livsformer.
Sedan använde man den här tekniken på andra planeter i andra solsystem, varav en av dom planeterna var Jorden. I tusen år var de här, sedan lämnade de oss att utvecklas på egen hand, men de höll kontakten med jorden genom mänskliga profeter, och det är dessa profeter som utvecklade de religioner som vi idag har på jorden. Bibeln skulle alltså vara en ateistisk bok. Exempel på bevis att det är Elohim och inte Gud som omnämns i Bibeln är citatet ”Gud sade ´Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss´”(1:a Moseboken 1:26).



Utomjordingen gav Claude uppgiften att starta den raeliska rörelsen som skulle informera mänskligheten om läran (”informera, inte övertyga”*) och samla ihop pengar för att kunna bygga en ambassad åt utomjordingarna till deras återankomst till jorden, som ska äga rum senast år 2035. Detta är alltså målet inom rörelsen, att bygga en ambassad och att sprida budskapet.

Rael är för övrigt det namn som Claude lät döpa sig till efter att ha mottagit budskapet.
Rörelsen motsätter sig evolutionsläran, och menar att felande länkar och förmänniskor som Lucy i själva verket är misslyckade försök till människoskapelser, och att alla variationer i djurvärlden såsom olika färger och så vidare, är verket av olika utomjordiska konstnärer, som skapat dessa variationer för skojs skull, för att det inte skulle bli så tråkigt

Eftersom det inte står något om dinosaurierna i bibeln så menar dom på att de levde i en tidsålder innan Elohim kom till jorden, och utplånades innan människosläktet skapades.

Elohim skapade i begynnelsen sju olika människoraser på jorden, och av dem var judarna den ras som blev de mest lyckade. Rael framhåller att de är det utvalda folket, att de är smartare än andra folk och därför ska ambassaden byggas i Israel.

Raeliterna hyllar och ser upp till intelligens, och är emot det demokratiska system som Sverige och andra länder har idag, där alla människor får rösta. De tycker att man ska införa intelligenstest som visar hur smart man är på alla plan, och människor som då inte klarar detta test ska varken få rösta eller styra.

Så här ser raeliterna officiella symbol ut.



Antalet anhängare är oklart, men enligt dem själva har de omkring 60.000 medlemmar i 90 olika länder. I Sverige finns det ca 20 medlemmar.

Det låter lite som Aldous Huxleys Du sköna nya värld. Det ser i alla fall betryggande ut att det bara finns ca 20 anhängare i Sverige.

Den som är intresserad av att läsa mer om raeliterna, gå in här.

Kanske de får flera anhängare pga denna blogg?

Pirate Bay, vara eller inte vara?

Världens IKT-folk följer just nu den pågående rättegången mot Pirate Bay-killarna Fredrik, Gottfrid och Peter, den gode, den onde och den fule, som de kallts någonstans. Och världen är delad: är de skyldiga eller ej?
Själva hävdar de ju att de är oskyldiga. Inte en endaste fil har passerat deras datorer. Det är ju nätanvändarna som delar filer med varandra! The Pirate Bay står bara för tekniken, och teknik är inte olagligt!
Men musikerna och skribenterna då? Hur ska de överleva om deras produkter konsumeras gratis?
Och den stora frågan kvarstår: Vem ska betala?
Vill man följa rättegången timme för timme kan man göra det här!
Handen på hjärtat nu: Har ni, mina kära bloggläsare använt Pirate Bay någon gång?
Rösta här uppe till höger!

Jordens nötkreatur

För ett tag sedan skrev jag på bloggen om hur djurhållningen förändrats de senaste 40-50 åren här i Kastelholm. Nu finns inga kor kvar här, när jag var liten fanns det kor i varje gård.
Men (B)loggboken skrev som svar på mina kofunderingar att kreatursbeståndet har fördubblats på jorden sen 50-talet. Alltså är kossorna någon annastans!

Jag läste även att det går åt 4000 liter vatten att producera ett kilo kött. Men när jag var liten gick korna på bete på strandängen och de gick ner till sjön för att dricka.

Nu har vi föst ihop kreaturen i stora fabriker. De blir utfordrade med kraftfoder och får aldrig gå fritt ute och beta gräs. Och ifall de går ute är det ändå så små områden så jorden blir söndertrampad och inte ett grässtrå får möjlighet att växa.

Kanske man kunde stifta en lag om att varje by är tvungen att vara självförsörjande med kött. Man fick helt enkelt göra upp ett system så att alla hade ladugårdsjour. Den dagen jag har jour behöver jag inte gå till mitt ordinarie arbete, utan jobbar i stället i ladugården. Pigga pensionärer (läs herr och fru Haddock) kanske kan ha lite flera jourdagar.
Alla byborna får sedan del av mejeriprodukterna och köttet.

Det kanske låter lite som en kolchos från Sovjettiden, men för att värna om miljön, och framför allt att få tillgång till hälsosamt naturligt kött kanske vi borde bli lite mera "kommunistiska"...

Baklängesliv

Ur: Varför växer gräset? Tredje sådden

Det som är mest orättvist med livet är sättet det slutar på. Jag menar - livet är inte lätt. Det tar upp rätt mycket av ens tid. Och hur slutar alltihop? Med döden! Ska det föreställa någon slags bonus, eller?

Jag tycker hela livscykel är bakvänd. Man borde börja med att dö, så att man har klarat av den saken. Sedan flyttar man in på äldreboendet. När man blivit för ung för det sparkar de ut en. Därefter får man en guldklocka, och så börjar man jobba. Sedan jobbar man i 40 år tills man blivit tillräckligt ung för att kunna njuta av tillvaron. Man har kul, man partajar ordentligt, och därefter är det dags att börja gymnasiet. Efter det fortsätter man till grundskolan, man blir ett barn, man leker, man behöver inte ta ansvar för någonting. Sedan blir man en bebis och åker tillbaka in i livmodern där man flyter omkring under sina sista nio månader... tills slutet kommer i for av en orgasm.

Nå, kanske baklängeslivet är svårt att ordna, men jag tror att den nya Ålderstrappan stämmer rätt väl på oss moderna människor av idag...


10 år: Stina och Peter jobbar duktigt i skolan
20-30 år: Stina danser med Kalle och Olle. Peter raggar på sitt håll. De pluggar en oändlig massa, inte särskilt målmedvetet, mest på distans.
40 år: Plötsligt är Peter och Stina vuxna.
50 år: Peter och Stina jobbar duktigt igen.
60 år: Nu studerar de sina orangefärgade pensionsbrochyrer.
70-80 år: Äntligen frihet!

Den sanna historien om Eva och Adam

En dag i Edens lustgård ropade Eva högt till Gud:
- Min skapare, jag har ett problem!
- Vad är ditt problem, Eva, hördes det upifrån.
- Jag vet att du skapade mig och försåg mig med denna vackra trädgård med alla dess underbara djur och den där roliga ormen. Men jag är helt enkelt inte lycklig.
- Hur kan det komma sig, Eva?
- Min skapare, jag är ensam och dödligt trött på äpplen!
- Jaså, är det så det ligger till, då har jag en lösning. Jag ska skapa en man åt dig.
- Vad är en man?
- Mannen kommer att bli en varelse full av skavanker och dåliga egenskaper. Han kommer att ljuga, bedra och skryta. Med andra ord kommer han att ge dig bekymmer. Men fysiskt sett kommer han att vara större och snabbare, och han kommer att tycka om att jaga och döda. Han kommer att se dum ut när han är upphetsad. Men eftersom du har klagat kommer jag att utrusta honom på ett sätt som gör det möjligt för honom att tillfredställa dina fysiska behov. Han kommer dessutom att sakna förstånd och ägna sig åt nöjen som öldrickande och bollspel. Eftersom han inte kommer att vara alltför skärpt, måste du förmå honom att tänka efter och ständigt vara honom behjälplig med lämpliga råd.
- Det här låter för bra för att vara sant, sa Eva med ena ögonbrynet höjt av förvåning. Vad är haken?
- Tja... du kan få honom på ett villkor.
- Vilket då?
- Som jag nämnde tidigare... Denne man kommer att vara stolt, arrogant och beundra sig själv mer än allt annat, så du måste låta honom tro att jag skapade honom först. Du får aldrig glömma bort det. Det får bli vår lilla hemlighet... du vet, oss kvinnor emellan!

På Julafton har Eva namnsdag, tänk på den här historien då!

Hej igen!

Efter ett längre uppehåll har jag tänkt att blogga lite igen. Jag vet ju inte om jag har några bloggläsare kvar, folk har väl ledsnat att kolla.
Hösten har gått. Det har blivit vinter. Jag har klarat av en del kurser under hösten, och det är väl mycket av den anledningen som jag inte hunnit med så mycket annat, t ex bloggandet.
Ett tag under hösten hade jag: LCHF-kurs i Sund, Gillesdns i Finström och Lets dance-kurs i Mariehamn. Tre kvällar upptagna med egna kurser, plus en kväll med squaredans. Helgerna har varit upptagna med dansresor mm... full fart med andra ord.
Nu står julen för dörren och det märks på min julhuvudvärk som kommer varje dag, slår till med oanad styrka när man minst av allt anar det.
T ex häromdagen i skolan. Eleverna hade prov i geografi och jag satt i lugn och ro och rättade matteböcker - när huvudvärken slog till. Jag genomled lektionen tills rasten kom, då jag i slowmotion rörde mig framåt, försiktigt vridandes på huvudet för att lokalisera någon som eventullt kunde ha piller på sig - förslagsvis Johanna, som ofta drabbas av huvudvärk. Ingen Johanna i sikte (hon har lektion fortfarand), jag tar mig smygandes till köket, till Ros-Marie, som brukar ha Burana på lager. Mycket riktigt hade hon det, och efter ett par Burana gick huvudvärken över och jag for till apoteket, så nu har jag piller i skrivbordslådan!
Till råga på allt drabbades jag av magsuka i helgen. Mitt under den goda lammiddagen igår började jag må dåligt och under kvällen kom hela middagen upp i omgångar. Faktiskt känner jag mig inte riktigt i skick ännu.
Nog talat om sjukdomar...

Vi har vännen Seidi på besök i helgen. Matte är på resa till Stockholm. På förmiddagen var vi på en riktig långpromenad, en rekognoseringspromenad som vi gör varje år strax före jul. Ja, man måste kolla var granarna har sin gång såhär års... Det var ett härligt väder idag, t o m att solen tiitade fram en stund när vi var ute.
Seidi fick tråkigt på vägn hem. Plötsligt började hon nafsa i våra vantar, hoppade runt oss och var jobbig, ända tlls Johan gick in i skogen och bröt en kvist åt henne. Med stort allvar tog hon pinnen i munnen och styrde hosen hemåt, målmedvetet utan att atanna och snusa en enda gång. Vid Gretels postlådan stötte vi på Gretel och Jorma (taxen). Jorma blev naturligtvis upphetsad över att träffa på en frodig dam på vägen. Det är inte alla dagar, tänkte han. Han skällde och gnydde upphetsat, men Seidi stod med ryggen till och väntade otåligt med sin pinne i munnen. Inte en blick bevärdigade hon stackars Jorma!

Nu måste jag avslöja en sak: Detta inlägg är skrivet på min spitternya Minidator som igår införskaffades från Mariehamns kontorsmaskiner, vilka var de enda som hade en minidator hemma!

Tid och otid

 Det är konstigt med tid. Tidvis hinner man med hur mycket som helst, även om man har massor att göra. En annan gång hinner man inte med nåt, fast man inte har så mycket att pyssla med. Faktiskt verkar det vara så att ju mer man har att göra, desto mer får man gjort.
  På gästhemmets tid hann jag med massor. Sköta hela gästhemmet alldeles ensam (i början var jag ju ensam) och hålla trädgården i topp trim, det måste den ju vara för gästernas skull. Dessutom hann jag odla grönsaker till smörgåsarna. Och den lilla fritid som blev över mailade jag och chattade med 30 personer på Internet. Och blev det ännu tid över rände jag runt på danser, t o m cyklade till Arken och tillbaka. Då kom jag hem kl 6 på morgonen och första frukosten var kl 7.
  I sommar måste jag erkänna att jag inte gjort mycket. Vad har jag gjort egentligen? Det enda jag kan komma på av mera bertående natur är: Läst böcker. Jag har inte hunnit med att rensa ogräs i trädgården. Med hjälp av Micke har jag hållit gräsmattan i någotsånär skick, men utan Micke vete tusan hur det skulle ha gått.
  Och man kan ju också se på bilderna från trädgården hur vildvuxen den är. Det är en grön massa, mycket ogräs och någon blomma här och var. Fast så här på bild ser det ju grönt och frodigt ut, och egentligen gillar jag när det är lite vildvuxet. Och nu när hösten är kommen tänker jag alltid: Nästa år, DÅ ska det bli andra bullar!

Väderpartiet

Jag bläddrade tillbaka ett år i mitt bloggskrivande och hittade det här inlägget från slsutet av april i fjol. Det var tydligen lika dåligt väder då som nu...

Jag kom hem från jobbet idag (vi har haft arbetsdag trots att det är en lördag, så är det för oss lärare!) och fann min älskade man helt i upplösningstillstånd. Han var trött på vädret, på blåsten och på kylan. Det är onödigt att ödsla energi på att irritera sig på vädret, enligt mitt sätt att se. Vad kan man göra? Det är bara att finna sig, och se glad ut. " Nu kan det bara bli bättre!"
Men vi kom i alla fall på en lösning. Vi ska starta ett väderparti till nästa val, förkortat VP (den förkortningen gillade inte Johan!).
Väderpartiet jobbar för att man bara ska jobba när det är dåligt väder. Då gör man upp kriterier: om det regnar kan man gå till jobbet, om det blåser mer än 8 m/s, om det är < 12 grader... det är ju olika från ort till ort. Kanske man i Eckerö har bättre väder? Då stannar man hemma. Men i Sund är det kallt och blåser. Då går man till jobbet. En annan dag är det tvärtom. Det jämnar ut sig i längden. Och man kan anställa flera personer, för beroende på om det är vackert eller dålig väder är det olika personer på jobb beroende på var man bor.
Man jobbar både helg och vardag. Är det dåligt väder, enligt kriterierna, på en lördag eller söndag jobbar man, är det fint väder på en måndag är man ledig den dagen.
Det skulle vara ett fantastiskt bra system! Risken är ju att man får jobba långa perioder, för antingen blåser det ju eller regnar. Man skulle kanske vilja att någon först gör upp statistik på hur förhållandet bra/dåligt väder är enligt VP:s kriterier.
Vi måste nog vända oss till SMHI innan vi börjar marknadsföra vårt parti vidare...

Det är ju inte så dålig ide', eller hur?

Hejsan svejsan!

Äntligen känner jag att jag kommit igen efter helgen och sommartidsomställningen lite. Det blev nämligen inte så mycket vila i helgen, plus att man stal en timme av oss dessutom.
Vi dansade squaredans lördag 14 - 21 och söndag 12 - 17, och sedan hade vi gillesdans kl 19 - 20.30. Vår caller Janne Wiklund bodde hos oss, så det blev naturligtvis att sitta uppe sent på lördagskvällen också.
Kul hade vi i alla fall, men usch vad tungt att masa sig upp på måndagsmorgonen. Dessutom har jag ådragit mig en förkylning, en lindrig, men ändå. Halsen svider och ömmar och snoren rinner. Igår snöt jag mig säkert 50 ggr. Näsan lyste röd som en parika. Idag är det tack och lov bättre!