Födelsedag i antågande

Kvällen har ägnats åt att baka. Johan fyller nämligen år i morgon, 47 st! Han ska ha med sig tårta till jobbet, hembakad! Så jag fick i uppdrag att förfärdiga denna tårta, anti-LCHF i allra högsta grad! T o m så fick jag köpa ett kilo socker bara för det!
Nå, vi vispade, blandade, smakade, gräddade, vispade igen, smorde, blandade, smakade.... diskade (det var Johans jobb), vispade... en hel liter grädde gick åt!
Sen skivade och skar vi jordgubbar och kivi och radade på tårtan.
Slutresultatet ser ni här, lite lustig blev den, men jag hoppas att den är god!


Sen bakade jag en till tårta som vi ska ha med till squaredansen i morgon. Det är en äkta LCHF-tårta. Den ska jag ju äta av själv!

Jag måste erkänna en sak: Jag har ätit Maries tårtors mockamarängtårta idag! Vi firade nämligen av min mångåriga kollega Gudrun, som fyller 60 och ska gå i pension efter denna termin.
Tårtan var supergod!

Mommo på pulka

Förresten filmade Joel mormor när hon kom susande i 100 knutar på en ranglig blå pulka nerför golfbanans brantaste backe!

Klok sjuåring

Nu har Mormors lekkompis Joel åkt hem till mamma igen. Det har varit ett par intensiva dagar med lek från morgon till kväll. Jag har nog inte sovit så gott på länge som jag sov förra natten!

Och många skratt får man när man umgås med en klok sjuåring.

Vi åkte förbi chipsfabriken häromdagen.


- Är det här man gör chips? undrade Joel.
- Jo. Fast jag köper aldrig chips!
- Varför inte?
- Det är så onyttigt!
- Men, köper du godis då?
- Nej inte det heller. Det är också väldigt onyttigt, förklarade jag vist.

Det blev tyst en stund medan Joel funderad på dessa konstiga uttalanden.
- Men du dricker väl vin? kom det sedan.

Mommodag

Joel är hos Mormor på Mommodag, som vi har med jämna mellanrum när vi har lite längre lov. Då är det fullt program hela dagen.

Den här Mommodagen hade mormor hyrt långfärdsskridskor både till sig själv och Joel. Vi var och provade ut Joels skridskor på vägen hem från stan.
Sedan skyndade vi oss att laga matsäck och komma oss ut på isen i det fina solskensvädret.
Tyvärr gick inte skrinnandet så bra för Joel. Det var ovant med de långa bladen, och stavarna ville bara komma mellan fötterna så han ramlade omkull. Riktigt arg blev han till slut.



Mormor skyndade hem efter dragkälken, och då gick det lite bättre. Joel höll i handtaget där bak och fick stöd. Men emellanåt ville han vila och då fick mormor dra honom på kälken. Jag lovar att mormor fått sin beskärda del av motion idag!



Pick-nicken åt vi vid Riberget, mormors gamla simmarberg när hon var liten. Nu får man inte simma där, för nu är klipporna privata. Förr simmade hela grannskapet där...



Efter skridskoturen gick vi in och lagade en drake. Joel klippte och tejpade. Det blev en släddrake, ett säkert kort om man vill att den ska kunna flyga.














Vi gick genast ut och provade draken och den flög riktigt högt! Vi turades om att springa upp den i vind. Lite mera motion för mormor! Joel verkar vara outtröttlig...











Sen blev det middagsdax och vi gick in och lagade köttbullar.
Efter middagen stod pulkåkning på programmet. Vi tog bilen och åkte till golfbanan där där det är höga backar.
Det var riktigt perfekt pulkföre idag. Huj, vad det gick i backen, vi åkte ända tills det blev mörkt.
Här testar Joel snowboardstilen!

I morgon ska vi åka mera pulka, vi ska testa en annan backe på golfbanan då.

Tack Ingvar Kamprad!

Idag skulle Ingvar Kamprad varit nöjd med oss om han sett hur vi slitit med hans möbler.
Vi drog iväg till Skrakvägen vid 13-tiden beväpnade med skruvdragare och diverse för oss obehövliga ägodelar: microvågsugn och kaffebryggare. Via Sparhallen för att inhandla "flyttgröt" i form av Reisumies, smör, ost och skinka. Och kaffe och juice.
Sedan letade vi oss till Jennys nya lya på Skrakvägen.
En liten mysig lya har hon fått tag på. När vi kom var det full aktivitet, Jenny, Joel, kompisen Linda med lilla Vilda 1 år skruvade frenetiskt med hjälp av Ingvars praktiska insexnycklar. Det var köksbordet de höll på med när vi kom.
Vi skyndade raskt till deras hjälp för att få köksmöblemanget ihopskruvat så att vi kunde sitta bekvämt och fika sedan.


Efter fikat tog vi itu med bokhyllan Linnarp med glasdörrar och ben. Jag läste instruktionen och Johan identifierade skruvar, låsmekanismer och hylldelar. Med gemensamma krafter fick vi ihop skåpet och kunde konstatera att Ingvar inte heller denna gång missat och skickat med ens en enda liyen skruv för lite. Och han hade inte heller skickat med en enda extra skruv. Precision är det som kännetecknar IKEA.
Det blev ett antal kvinno/man-timmar innan allt var ihopskruvat.

Ingvar Kamprad har tjänat pengar, men Jenny är nöjd och glad. Möblerna är billiga, 800 € för det mesta man behöver i ett hem. Man måste jobba en del själv, men man skulle ju överhuvutaget inte fått hem möblerna om de hade varit ihopskruvade. Nu kunde Jenny och Joel, 7 år, forsla hem dem i en helt vanlig Volvo V70!

Tjugondag Knut

Nu har vi i alla fall julen ordentligt utsopad! Tre hemska figurer dök upp vid 20-tiden och tog det sista av granbarren och stearinresterna.
Först kom en liten tjock gestalt på fyra ben, som inte gick att få med på bild p g a krumbuktandet och svansviftandet. Hon var täckt med ett brunt skynke, som snabbt ramlade av i krumbuktningarna.
De andra två ser ni på bilden här: Hemska varelser från okända världar.
Men man ser att det är ordentliga och moderna julutsopare - de är utrustade med Enjo-städredskap! Städsvärdet, som är på mångas önskelista, passar även bra till Ninja turtles.
Den här bilden tror jag att jag ska sälja dyrt till Enjo som reklambild...

Nyårsafton, forts.

Måste göra ett tillägg till Nyårsafton. Mina bröder har båda skrivit om evenemanget och Brollan hade en bild där syrran och jag fastnat på samma kort. Det är lite unikt så jag stal kortet och tar mig nu fiheten att publicera det på min egen blogg.

Gott Nytt År!

 

Nyåret har passerat och det är en vanlig fredag idag. Skönt!
På Nyårsafton var vi hos Ole och Birgitta och åt god mat. Här serveras efterrätt och kaffe av värdinnan. Mums!

Kvällen fördrevs med sällslapsspelet "Vett och etikett". Antingen var frågorna väldigt svåra eller så var sällskapet inte så bevandrade i ämnet...

 

Som traditionen bjuder tog vi oss upp till Kvarnbergstornet till 12-slaget. Men att vi börjar bli äldre och latare märks: Bror körde ända upp till tornet med Sangyongen. över stenar och stubbar kryssade han och de kändes som att åka puckelpist, men upp tog vi oss. Till kommande nyår kanske vi måste börja fundera ut någon hissanordning som firar oss upp i tornet.

 

Gullan bjöd på rysk champagne. Det smällde och sköt i alla väderstreck. Men det var första året som vi inte kunde skönja en enda nödraket.

 

Så här glada och förväntningsfulla är vi alla inför det nya året 2009! Ser ni att Bror har en liten djävul på sin axel...
Och jag önskar mina bloggläsare ett riktigt Gott Nytt 2009!

Juldagen

Juldagen grydde med bästa tänkbara väder. Klart, sol, ingen blåst. Idag bara måste man gå ut och njuta av naturen.
Bror ringde och bjöd oss med på picknick på Storängsbergen. Barn, hundar mm... uppe på berget! Det verkar nojsigt. Vi gick åt andra hållet...


Vi gick mot Simmarbergen. Det var Johan, Oliver och jag, Britt. I ryggsäcken hade vi lite värmande glögg och sittunderlägg.
En liten ishinna låg på Öjsundet. Så vackert...

Vi hittade en passlig hammock där vi kunde pausa och drickar vår glögg. Bekvämt och bra!

På hemvägen gick vi via Skutviken. Uppe på Storängsberget kunde vi urskilja några små prickar till människor. Jag vet inte om de går att urskilja på den här bilden...


Nu är vi hemma igen. Johan kollade istjockleken, ett par cm har det redan hunnit bli! Tänk, häromdagen rodde vi!

Lilla vännen är här

Lilla vännen Adrian är hos farmor den här helgen. Han kom igår kväll och åker väl i eftermiddag. Han är en gladlynt liten krabat, för det mesta nöjd och belåten. Pysslar själv på golvet, t ex med att "städa", sopborstn är en favorit. Mitt i allt blir han sömnig och tuppar av i famnen på någon.
Natten har dock varit lite orolig. Näsan är täppt och det blir svårt att andas när man ligger ner. Så farmor har fått stå och ruska på sängen halva natten och tlll slut satte vi oss i vardagsrummet och tittade på en film. Sluligen somnade vi i alla fall i varsin soffa och vaknade först när det var Luciamorgon på TV.

Hittade en intressant uppsats på nätet, den handlar om margarin - vad annars! Speciellt intressant är redgörelsen för hur miljön påverkas när vi förleds att använda margarin. Man hör ju ofta att det är vi som äter animalisk mat som bidrar mest till miljöförstörelsen, men det tror inte jag! Läs uppsatsen här

Hej igen!

Efter ett längre uppehåll har jag tänkt att blogga lite igen. Jag vet ju inte om jag har några bloggläsare kvar, folk har väl ledsnat att kolla.
Hösten har gått. Det har blivit vinter. Jag har klarat av en del kurser under hösten, och det är väl mycket av den anledningen som jag inte hunnit med så mycket annat, t ex bloggandet.
Ett tag under hösten hade jag: LCHF-kurs i Sund, Gillesdns i Finström och Lets dance-kurs i Mariehamn. Tre kvällar upptagna med egna kurser, plus en kväll med squaredans. Helgerna har varit upptagna med dansresor mm... full fart med andra ord.
Nu står julen för dörren och det märks på min julhuvudvärk som kommer varje dag, slår till med oanad styrka när man minst av allt anar det.
T ex häromdagen i skolan. Eleverna hade prov i geografi och jag satt i lugn och ro och rättade matteböcker - när huvudvärken slog till. Jag genomled lektionen tills rasten kom, då jag i slowmotion rörde mig framåt, försiktigt vridandes på huvudet för att lokalisera någon som eventullt kunde ha piller på sig - förslagsvis Johanna, som ofta drabbas av huvudvärk. Ingen Johanna i sikte (hon har lektion fortfarand), jag tar mig smygandes till köket, till Ros-Marie, som brukar ha Burana på lager. Mycket riktigt hade hon det, och efter ett par Burana gick huvudvärken över och jag for till apoteket, så nu har jag piller i skrivbordslådan!
Till råga på allt drabbades jag av magsuka i helgen. Mitt under den goda lammiddagen igår började jag må dåligt och under kvällen kom hela middagen upp i omgångar. Faktiskt känner jag mig inte riktigt i skick ännu.
Nog talat om sjukdomar...

Vi har vännen Seidi på besök i helgen. Matte är på resa till Stockholm. På förmiddagen var vi på en riktig långpromenad, en rekognoseringspromenad som vi gör varje år strax före jul. Ja, man måste kolla var granarna har sin gång såhär års... Det var ett härligt väder idag, t o m att solen tiitade fram en stund när vi var ute.
Seidi fick tråkigt på vägn hem. Plötsligt började hon nafsa i våra vantar, hoppade runt oss och var jobbig, ända tlls Johan gick in i skogen och bröt en kvist åt henne. Med stort allvar tog hon pinnen i munnen och styrde hosen hemåt, målmedvetet utan att atanna och snusa en enda gång. Vid Gretels postlådan stötte vi på Gretel och Jorma (taxen). Jorma blev naturligtvis upphetsad över att träffa på en frodig dam på vägen. Det är inte alla dagar, tänkte han. Han skällde och gnydde upphetsat, men Seidi stod med ryggen till och väntade otåligt med sin pinne i munnen. Inte en blick bevärdigade hon stackars Jorma!

Nu måste jag avslöja en sak: Detta inlägg är skrivet på min spitternya Minidator som igår införskaffades från Mariehamns kontorsmaskiner, vilka var de enda som hade en minidator hemma!

Nu börjar det

jag sitter just nu och väntar på att störtskuren ska avta så jag kan ta mig ut till bilen med frisyren i behåll - jag ska nämligen på jobb första dagen idag. johanna och jag har stämt träff kl 09.00. Det ska bli riktigt roligt att komma igång.
Jag har haft fullt upp den sista lediga veckan. Jag har haft lunch för mina seniorkusiner Gretel och Maj-Britt, Anni och Ritva och Eva och Doris. Jag totade ihop min favoritfisksoppa och den var uppskattad, verkade det som. Dessutom hade jag experimenterat med LCHF kaffebröd, och det var verkligen spännande att se hur det skulle mottas. Det är ju lite speciellt utan socker och sötningsmedel när man inte är van. Men t o m så ville någon ha receptet på chokladkakan, så det var kul!

I helgen har vår Sommardans gått av stapeln, squaredansarnas, alltså. det har varit en del jobb före och efter, men det har varit riktigt roligt och allt har löpt bra.
Men nu börjar det åska så nu måste jag stänga av!

Lilla vännen Seidi

 

Seidi har beslutat att hon ska sova bort tiden tills matte kommer och hämtar henne. Hon har sin egna kudde och pläd på soffan i vardagsrummet, och där tillbringar hon all sin tid mellan kiss- och bajs-promenaderna som hon motvilligt går med på.

 

Hon sover...

 

... och sover...

De enda gångerna hon far upp är när hon hör en bil utanför. Då springer hon till dörren och skäller som en galning. Det är lönlöst att be henne hålla tyst. Inte ens Johan, som hon annars har väldig respekt för, får henne att sluta skälla innan hon själv bestämt sig för att bilen inte kommer till oss och hotar oss.

Hon är för rolig, lilla vännen.

Vilket väder!

Nu har i alla fall himlens skyar öppnat sig! Regnet vräker ner i ofantliga mängder. Månne önderna är nöjda nu då? Nä, knappast, nu kommer det antagligen för mycket regn. Nu kommer säkert vår brunbrända gräsmatta att ta sig och växa så det knakar. Man har sluppit gräsklippning i sommar i alla fall (vår snälla granne Micke har klippt området nere vid sjön flera gånger).
Idag ska vi få en prominent gäst - Seidi är i antågande. Familjen ska på resa till High Chapparall, och Seidi måste stanna hemma. Det är länge sedan vi haft henne här nu, så det ska bli riktigt kul, och jag får anledning att gå långpromenader, vilket inte har skett så ofta under sommaren.

Elias på Fammos brygga

  För några dagar sedan var Elias och Adrian på besök till Farmor. Adrian sov i vagnen mest hela tiden, men Elias var i full fart på bergen och på bryggan. Mitt i allt trängde behoven på, men inte var det tid att gå upp till huset på toaletten, inte. Som tur var hittade Farmor en blomkruka nere i stranden, och den dög bra som potta. Sen var det bara att tvätta rumpan i sjön. Praktiskt!
  Berget är spännade för alla barn. Här stod grannens systerdotter Vilda för ett tag sen helt tufft: Jag klarar mig för jag är fyra år! Och när Simon var 3-4 år stod han med sin cykel högst uppe vid flaggstången och ropade: Mamma! Jag ska försöka cykla ner här! Som tur var föll han innan den värsta branten. Men Mor hade hjärtat i halsgropen den gången. Och nu står Elias 3 ½ år här och frestelsen är stor att springa nerför det släta berget. Men Elias är en ganska försiktig general, så han klarar sig bra.
  Elias försöker fånga fisk med sin "fiskpinne" som han kallar metspöet. Senare gick Farmor och grävde efter mask, och faktiskt hittade också, i nässelsnåren nedanför huset. Sedan metade vi på riktigt och fick fyra abborrar.

David in memoriam

 
När jag träffar en nyfödd liten människa brukar jag alltid tänka på vad livet har i beredskap för den personen. Jag brukar tänka på vad allt som han ska genomgå, utsättas för och klara av.
Jag utgår alltid från att den lilla människan har ett långt liv framför sig och att jag inte kommer att vara med och få se hur livet slutligen artade sig.
Men ibland är man tvungen att vara med när en ung människas liv är till ända. Som förälder är det en mardröm att bara tänka sig att ens barn skulle dö. Och hur man klarar av det när mardrömmen blir verklighet är svårt att förstå.
I fredags var vi med och tog avsked av David, vår brorson.
Jag minns David från när han var lite baby. Han var mycket knubbig och det kritvita håret stod rätt upp på hans lilla huvud. Han var så otroligt gullig.
I köket i "Gamla Strandhyddan" hos farmor/mormor brukade vi bada våra bebisar i en stor orange plastså. Jag minns när David satt i sån och plaskade med sina knubbiga händer så det stänket över hela korkmattan.
Jag minns också David i 10-årsåldern tillsammans med kusinerna på backorna i Skutviken. Han var alltid så lugn och snäll, gjorde inte mycket väsen av sig.
David som vuxen har jag tyvärr inte känt.
Men bäst minns jag David i den orange plastbaljan i farmors kök.
Sov i ro, David!

Midsommar

 

Midsommar har varit och farit.
Vi hade några gulliga killar och hälsade på på Midsommarftonsdagen. Här är en av dem: en glad Adrian som firade sin första midsommar.

Webalbum

Sådärja, nu har jag fixat ett webalbum! Nu kan ni alla gå in och titta på bilder från dopet. Det kanske kommer mera bilder senare, vi får väl se...

Adrian Erik

 
Förra lördagen var vi alla bjudna på Adrians dop till Saltviks kyrka. Farmor hade i uppdrag att fixa doptårtor, och det var en hedervärd uppgift. Som tur var fick jag hjälp av tårtexperten Anna med att dekorera tårtorna. De blev också jättefina!
 
Kusin Joel sjöng för lilla Adrian i kyrkan. Gissa om Farmor/Mormor satt och torkade ögonvrårna när Joel, rak och naturlig stod upp i koret och sjöng "Oajajajaj puff" till ackompanjemand av Mor Jennys gitarr!
Nu kanske jag har lyckats ordna att ni kan se videon här...
 
Lilla Adrian var nöjd och snäll under hela dopet, möjligtvis på slutet tyckte han att det blev lite långt. Efteråt på kaffet umgicks han godmodigt med alla gästerna. Lite funder han nog över vad som är på gång egentligen.

Elias och Adrian

Jag hade två duktiga killar på besök idag, Elias och Adrian tillsammans med mamma Ann-Catherine. Vi åt lite middag och sedan bar det ut på djurexpedition till Isabells Zoologiska trädgård. Killarna hade inte kärra med, så vi fick ta skottkärran, men det gick lika bra det!

Först skulle vi hälsa på tupparna. De blev vettskrämda när vi närmade oss och for kacklandes och galandes åt alla håll.
Sedan skulle vi prata med fåren. De stirrade förskräckta på oss utanför lagårdsdörren, sedan lade de av nerför backen och in genom en öppning in i den trygga hagen. Där stod de sedan och bräkte upprört.
- Vad dom låter illa, tyckte Elias.
 
En stackars senil gammal tupp-herre yrade vilset omkring längs lagårdsväggen efter att alla hans fruar hade försvunnit uppför tuppstegen. I rena förskräckelsen hade han glömt var tuppstegen var. Isabell kom och visade honom tillrätta.
Sedan fortsatte vi till hästhagen. Buster skyndade nyfiket mot oss. Äntligen någon som inte är rädd! Elias ville sitta på Buster, men vi lyckades avleda honom från det...
 
Väl hemma igen gick Ann-Catherine och Adrian in och äta medan Elias och jag blev kvar vid bryggan. Vi diskuterade "Kallsons", som Elias kallar Styrman Karlsson, han som vaktar Lina från tärnorna. "Kallsons" bor ju i bastu-stugan.
- Vad stökigt han har. Kan han inte städa, undrade Elias.
- Han har inte tid, han vaktar segelbåten nu, förklarade jag.
Sedan byggde vi Lego ett tag innan det var dags för Elias och Adrian att åka hem till mormor och sova.

Här på sista bilden ser ni en liten nöjd Adrian som just har fått lite mat och en torr blöja.

Godnatt små vänner!