Hej igen!

Efter ett längre uppehåll har jag tänkt att blogga lite igen. Jag vet ju inte om jag har några bloggläsare kvar, folk har väl ledsnat att kolla.
Hösten har gått. Det har blivit vinter. Jag har klarat av en del kurser under hösten, och det är väl mycket av den anledningen som jag inte hunnit med så mycket annat, t ex bloggandet.
Ett tag under hösten hade jag: LCHF-kurs i Sund, Gillesdns i Finström och Lets dance-kurs i Mariehamn. Tre kvällar upptagna med egna kurser, plus en kväll med squaredans. Helgerna har varit upptagna med dansresor mm... full fart med andra ord.
Nu står julen för dörren och det märks på min julhuvudvärk som kommer varje dag, slår till med oanad styrka när man minst av allt anar det.
T ex häromdagen i skolan. Eleverna hade prov i geografi och jag satt i lugn och ro och rättade matteböcker - när huvudvärken slog till. Jag genomled lektionen tills rasten kom, då jag i slowmotion rörde mig framåt, försiktigt vridandes på huvudet för att lokalisera någon som eventullt kunde ha piller på sig - förslagsvis Johanna, som ofta drabbas av huvudvärk. Ingen Johanna i sikte (hon har lektion fortfarand), jag tar mig smygandes till köket, till Ros-Marie, som brukar ha Burana på lager. Mycket riktigt hade hon det, och efter ett par Burana gick huvudvärken över och jag for till apoteket, så nu har jag piller i skrivbordslådan!
Till råga på allt drabbades jag av magsuka i helgen. Mitt under den goda lammiddagen igår började jag må dåligt och under kvällen kom hela middagen upp i omgångar. Faktiskt känner jag mig inte riktigt i skick ännu.
Nog talat om sjukdomar...

Vi har vännen Seidi på besök i helgen. Matte är på resa till Stockholm. På förmiddagen var vi på en riktig långpromenad, en rekognoseringspromenad som vi gör varje år strax före jul. Ja, man måste kolla var granarna har sin gång såhär års... Det var ett härligt väder idag, t o m att solen tiitade fram en stund när vi var ute.
Seidi fick tråkigt på vägn hem. Plötsligt började hon nafsa i våra vantar, hoppade runt oss och var jobbig, ända tlls Johan gick in i skogen och bröt en kvist åt henne. Med stort allvar tog hon pinnen i munnen och styrde hosen hemåt, målmedvetet utan att atanna och snusa en enda gång. Vid Gretels postlådan stötte vi på Gretel och Jorma (taxen). Jorma blev naturligtvis upphetsad över att träffa på en frodig dam på vägen. Det är inte alla dagar, tänkte han. Han skällde och gnydde upphetsat, men Seidi stod med ryggen till och väntade otåligt med sin pinne i munnen. Inte en blick bevärdigade hon stackars Jorma!

Nu måste jag avslöja en sak: Detta inlägg är skrivet på min spitternya Minidator som igår införskaffades från Mariehamns kontorsmaskiner, vilka var de enda som hade en minidator hemma!