Ena stunden skiner solen och andra stunden är det snöoväder. Det är väl det som kallas vårväder, eller...?
Vi kunde i alla fall konstatera i morse, att det är en av de få dagar i vinter som det har varit vinterväglag, just nu när Johan har bytt till dubbfria däck. Han lovade att han i fortsättningen ska hålla dubbdäcken på till Midsommar!
Och nu är Påsken nästa. I år är Påsken så tidigt som det bara går. Idag är det nämligen Vårdagjämningen. I morgon är det fullmåne. Och Påsken infaller första söndagen efter första fullmånen efter Vårdagjämningen.
I fjol var Påsken 22 dagar senare.
Jag påstod för mina kolleger idag, att Vårdagjämningen är min bästa dag på året. En fantastisk dag! Dag och natt lika långa på hela vårt runda klot. Nåja, läser man Wikipedias föklaring ser man att det inte stämmer helt, men så noga är inte jag! Men det viktigaste är att därefter blir dagen längre och längre ända fram till Midsommar!
Det värsta var att jag inte visste att det var Vårdagjämningen förrän jag skrev dagens datum på tavlan. Den kan nämligen infalla antingen den 20 eller den 21 mars.
Någon av mina kolleger tyckte att det inte var mycket till högtidsdag om jag inte hade mera koll på när den infaller.
Hmm.. kankse det, men det blev en stor överraskning när jag såg att det var Min Stora Högtidsdag! Alla andra dagar (Jul, födelsedag) väntar man på och planerar för i evigheter och de kanske inte ens blir roliga. Denna dagen är en rolig överraskning!
Annika Dahlqvist har brutit foten och är på sjukhus, såg jag i hennes blogg.
På vårdagjämningen och allting!
Visar inlägg med etikett höftleden. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett höftleden. Visa alla inlägg
torsdag 20 mars 2008
onsdag 9 januari 2008
Ettårskontroll
Igår var jag på resa till Helsingfors för kontroll av min höftkula.
Tyvärr har Tuomu Karila, min kirurg från ifjol, flyttat utomlands, så jag fick träffa en annan läkare. Men han var också trevlig, så det gjorde inte så mycket.
Vi kunde tillsammans konstatera att allting var bra. Men på vänstra höftkulan syns en tydlig artros, så förr eller senare blir det nog nya delar där också. Den dagen den sorgen, än är det inte aktuellt i alla fall. Så länge jag inte har värk behövs det inte.
På flyget hade jag sällskap med Ritva Sarin-Grufberg, som skulle till Orton på samma operation som jag, Birmingham resurface. Hon var jätteglad när hon kunde kolla upp allting med mig. Det skulle jag också ha varit i fjol, jag visste ingenting om hur det skulle vara.
Efter läkarbesöket hade jag hela eftermiddagen fri i Helsingfors. Jag tog bussen in till centrum och gick på shopping. "Ale" överallt! Men det blev inte att handla så mycket, bara att byngsla av mig alla kläder i provhytterna tog musten ur mig. Till slut köpte jag i alla fall en riktigt fin fleecetröja, så att jag skulle ha något med mig hem.
Jag tog taxi till flygplatsen, FPA betalar ju allting. Sen satt jag två timmar och tog det lugnt och läste GI-noll! av Sten Sture Skaldeman. Kan rekommenderas!
Flyget gick precis på tid, och 10 före 6 var jag hemma igen! Smidigt med flyg.
Nästa kontroll blir om 3 år. Få se hur andra höftkulan sköter sig till dess...
Tyvärr har Tuomu Karila, min kirurg från ifjol, flyttat utomlands, så jag fick träffa en annan läkare. Men han var också trevlig, så det gjorde inte så mycket.
Vi kunde tillsammans konstatera att allting var bra. Men på vänstra höftkulan syns en tydlig artros, så förr eller senare blir det nog nya delar där också. Den dagen den sorgen, än är det inte aktuellt i alla fall. Så länge jag inte har värk behövs det inte.
På flyget hade jag sällskap med Ritva Sarin-Grufberg, som skulle till Orton på samma operation som jag, Birmingham resurface. Hon var jätteglad när hon kunde kolla upp allting med mig. Det skulle jag också ha varit i fjol, jag visste ingenting om hur det skulle vara.
Efter läkarbesöket hade jag hela eftermiddagen fri i Helsingfors. Jag tog bussen in till centrum och gick på shopping. "Ale" överallt! Men det blev inte att handla så mycket, bara att byngsla av mig alla kläder i provhytterna tog musten ur mig. Till slut köpte jag i alla fall en riktigt fin fleecetröja, så att jag skulle ha något med mig hem.
Jag tog taxi till flygplatsen, FPA betalar ju allting. Sen satt jag två timmar och tog det lugnt och läste GI-noll! av Sten Sture Skaldeman. Kan rekommenderas!
Flyget gick precis på tid, och 10 före 6 var jag hemma igen! Smidigt med flyg.
Nästa kontroll blir om 3 år. Få se hur andra höftkulan sköter sig till dess...
onsdag 21 mars 2007
Sista sjukskrivningsveckan
Jaha, vart har tiden tagit vägen? Alla sjukskrivningsveckorna har runnit iväg i rekordfart. Samtidigt känns det länge sedan jag haltade runt på kryckor och inte fick på mig sockan. Men nu är oåterkalleligen jobbet nästa - redan i morgon, torsdag, ska jag planera tillsammans med Johanna och David. Och det känns kul, men även ångest, som efter ett längre lov, blandade känslor, med andra ord...
Jag försöker i alla fall ta tillvara tiden som är kvar. Jag har särskilt satsat på vårsådderna. Det är lite tidsödande. Det ska ju bli så billigt som möjligt, så att det lönar sig att slita själv. Annars kan man ju köpa fina blommande plantor i affären just före utplanteringen.
Här ska ni få en instruktion ifall ni vill börja driva upp era egna sommarblommor:
Jag försöker i alla fall ta tillvara tiden som är kvar. Jag har särskilt satsat på vårsådderna. Det är lite tidsödande. Det ska ju bli så billigt som möjligt, så att det lönar sig att slita själv. Annars kan man ju köpa fina blommande plantor i affären just före utplanteringen.
Här ska ni få en instruktion ifall ni vill börja driva upp era egna sommarblommor:
- Klipp långa remsor från Nya Åland och Ålandstidningen (båda fungerar lika bra). Snurra remsan till en cylinder runt tre fingrar och stifta ihop.
- Fyll 2/3 av cylindern med balkonglådejord och toppa med såjord.
- Vattna noga.
- Så 2-3 frön i varje cylinder och spraya på med vatten så ytan blir riktigt blöt.
- Täck över med gladpack.
Sen är det bara att vänta och kolla att sådden inte torkar. Man måste spraya då och då.
Jag har tillverkat massor av såkrukor på detta sätt, och jag är säker på att mina plantor kommer att frodas, särskilt nu när det har varit val. De är gödslade med allt skit som Magnus Lundberg, Barbro Sundback och gänget kläckt ur sig i sina valkampanjer.
Johan har skaffat brödbackar på Kantarellen, dem klär jag med plast och radar ut mina tidningspapperskrukor. De ska så småningom upp på hyllorna i växthuset. Men först ska de få gro inne i värmen. Under april ska jag ha frostvakt i växthuset och då får plantor som grott stå där så de inte blir långa och skrangliga.
En brödback rymmer 130 plantor. I affären brukar en planta kosta ca 1,50. Värdet av varje brödback blir då 195€ (minus kostnaden för fröpåsen).
Kanske jag själv börjar sälja plantor?
fredag 16 mars 2007
Tid för Gullåsen
Nu har jag äntligen fått fysioterapi-tid på Gullåsen. Min kollega Paul klagade en gång: "Man börjar känna sig gammal, yngsta grabben friar och kärringen far till Gullåsen."
Men det är nog tvärtom när man besöker Guillåsen, man får för en gångs skull känna sig riktigt ungdomlig.
I onsdags var jag första gången i terapibassängen tillsammans med höft- och knägruppen. Det var sju andra tanter och tre gubbar där. En av "tanterna" var ungefär i min ålder, och två av "gubbarna" var i 60-årsåldern, de andra var äldre, och alla hade långa ärr över knäna eller längs låret.
Programmet leddes av Johanna och var förvånansvärt krävande. Man skulle vifta med benen på diverse olika sätt. Johanna hejade på: "Liiiite snabbare! Braaaa! Ta i nu! Lite till!" Och vi i bassängen kämpade på, var och en efter sin förmåga. Johanna hade musik på, svenska schlagerlåtar, men annars var det knäpp tyst bland oss deltagare.
I omklädningsrummet pratade jag i alla fall med den yngre av damerna. Hon hade också opererat höftleden, Lönnqvist hade gjort det och hon hade fått en helt ny kula, inte som jag, hip resurface. Efteråt hade hon fått veta mera om hip resurface, Lönnqvist hade nog nämnt det, men sagt att det var för idrottsmän, och eftersom hon aldrig hade idrottat och inte kommer att börja heller, hade hon inte tyckt att det var något för henne. Nu ångrade hon sig, särskilt när jag berättade om hur snabbt jag kommit mig efter operationen.
Jag hade nog tur som fick komma till Helsingfors!
Nu har jag bara en vecka kvar av min sjukskrivning och fysiskt känner jag mig helt redo att börja jobba. Psykiskt känns det kanske lite motigt, jag har lagt mig till med ganska sköna vanor under sjukskrivningen: tupplur på förmiddagen, eget pyssel med diverse hobbies mm. Och nu när vårsolen börjar lysa skulle jag absolut inte ha tid att jobba, nu vill jag fylla mina fina hyllor i växthuset med små plantor och gräva i rabatterna ute.
Man får väl hinna med det också...
Men det är nog tvärtom när man besöker Guillåsen, man får för en gångs skull känna sig riktigt ungdomlig.
I onsdags var jag första gången i terapibassängen tillsammans med höft- och knägruppen. Det var sju andra tanter och tre gubbar där. En av "tanterna" var ungefär i min ålder, och två av "gubbarna" var i 60-årsåldern, de andra var äldre, och alla hade långa ärr över knäna eller längs låret.
Programmet leddes av Johanna och var förvånansvärt krävande. Man skulle vifta med benen på diverse olika sätt. Johanna hejade på: "Liiiite snabbare! Braaaa! Ta i nu! Lite till!" Och vi i bassängen kämpade på, var och en efter sin förmåga. Johanna hade musik på, svenska schlagerlåtar, men annars var det knäpp tyst bland oss deltagare.
I omklädningsrummet pratade jag i alla fall med den yngre av damerna. Hon hade också opererat höftleden, Lönnqvist hade gjort det och hon hade fått en helt ny kula, inte som jag, hip resurface. Efteråt hade hon fått veta mera om hip resurface, Lönnqvist hade nog nämnt det, men sagt att det var för idrottsmän, och eftersom hon aldrig hade idrottat och inte kommer att börja heller, hade hon inte tyckt att det var något för henne. Nu ångrade hon sig, särskilt när jag berättade om hur snabbt jag kommit mig efter operationen.
Jag hade nog tur som fick komma till Helsingfors!
Nu har jag bara en vecka kvar av min sjukskrivning och fysiskt känner jag mig helt redo att börja jobba. Psykiskt känns det kanske lite motigt, jag har lagt mig till med ganska sköna vanor under sjukskrivningen: tupplur på förmiddagen, eget pyssel med diverse hobbies mm. Och nu när vårsolen börjar lysa skulle jag absolut inte ha tid att jobba, nu vill jag fylla mina fina hyllor i växthuset med små plantor och gräva i rabatterna ute.
Man får väl hinna med det också...
fredag 23 februari 2007
Vi firar
Nu kan jag få på mig sockan, och det bör firas! Jag är inte längre beroende av att få på kläderna innan Johan ger sig iväg på morgonen. Jag klarar det själv! Och det känns skönt, att vara oberoende.
Så idag köpte vi en flaska Cava på Alko, och nu sitter vi framför brasan och dricker Cava, äter dessertost och tycker att livet är ganska skönt trots vintervädret utanför.
Man måste alltid hitta på något att fira!
Det är också ganska skönt att koppla av efter navigationsstudierna den här veckan, de har tagit en del tid och energi. Men magister Ole säger att det är det svåraste kapitlet, det här om kurser och deviation, så det finns hopp! Klara man det här klarar man väl resten också.
Johan kom in nu, han har varit efter mera "bäd", som Joel sa när han var liten. Han var väldigt fascinerad av vår öppna spis då, och älskade att elda och att hämta "bäd" nere i källaren. En gång var vi till Jan-Karls-gården på Lillajulmarknad, men Joel kunde inte tänka på annat än att vi hade lovat honom att elda brasa när vi kom hem. Alla vi träffade på markanden fick höra om "bäd".
Nu har vi "bäd" inne!
Skåååål!
Så idag köpte vi en flaska Cava på Alko, och nu sitter vi framför brasan och dricker Cava, äter dessertost och tycker att livet är ganska skönt trots vintervädret utanför.
Man måste alltid hitta på något att fira!
Det är också ganska skönt att koppla av efter navigationsstudierna den här veckan, de har tagit en del tid och energi. Men magister Ole säger att det är det svåraste kapitlet, det här om kurser och deviation, så det finns hopp! Klara man det här klarar man väl resten också.
Johan kom in nu, han har varit efter mera "bäd", som Joel sa när han var liten. Han var väldigt fascinerad av vår öppna spis då, och älskade att elda och att hämta "bäd" nere i källaren. En gång var vi till Jan-Karls-gården på Lillajulmarknad, men Joel kunde inte tänka på annat än att vi hade lovat honom att elda brasa när vi kom hem. Alla vi träffade på markanden fick höra om "bäd".
Nu har vi "bäd" inne!
Skåååål!
tisdag 20 februari 2007
6-veckorskontrollen
Så var den avklarad då - sexveckorskontrollen på Orton.
Det var en lång men händelserik, och framförallt social dag!
Genast på morgonen på flygfältet i Mariehamn kom en dam linkande med kryckor. Jag frågade om hon skulle till Orton, vilket hon skulle.
Eftersom flyget var 1 h försenat fick vi tid att bekanta oss med varandra under frukosten som Air Åland bjöd på. Vi kom överens om att ha sällskap till Orton och dela på taxin, bara hemåt för FPA!
På Orton träffade jag min läkare Tuomo Karila (se honom här!) http://orton.navigo.fi/html/orton/www.invalidisaatio.fi/verkkolehti/alasivu6dd8.html?cd=210962&doc=212703&bigcd=210957 samt min fysioterapeut Lotta. De sa att det var viktigt att träna upp rörligheten i leden nu. Lotta visade vilka övningar jag ska köra. Men det gör så ont att vinkla ut benet! Jag tänker tillbaka på när jag var ca 8-10 år gammal. Gun och jag hade en tävling om vem som kunde gå runt hela huset med benen i lotusställning (höger fot ovanpå vänstra låret, vänster fot på högra låret). Då hade man inte problem med höftleden, minsann! Ingen annan led heller för den delen!
Lotta tröstade mig att det är helt normalt att vara så stel efter bara 6 veckor, bara jag nu börjar träna. Doktorn skrev ut remiss till fysioterapi. Jag måste väl gå, antar jag. Jag kan inte lite på mig själv att jag har disciplinen att träna med ordning.
Eftermiddagen gick åt till att springa runt på Stockmans med min nyfunna vän, som förresten heter Gun, och hon råkar ha en syster som heter Britt. Lustigt sammanträffande, tyckte vi!
Gun rörde sig långsamt fot-om-fot med sina kryckor. Det gick inte snabbt, men vi hann handla presenter till alla hennes barnbarn, plus att hon nödvändigtvis skulle upp till 7 våningen och skaffa Stockmans kundkort, och sedan hänvisades vi tillbaka till alla kassor vi hade varit i för att få stamkundsrabatt på det hon hade handlat.
Vi var ganska trötta, Ortonpatienter som vi ju är, så vi bestämde att vi tar en taxi tillbaka till Orton (Gun skulle vara kvar hela veckan på rehabilitering). Det blev min uppgift att ragga upp en taxi. Jag dök på första bästa bil med taxiskylt, men han körde inte i Helsingfors taxidistrikt och kunde inte ens ringa efter en annan bil åt oss.
Jag linkade längs trottoarkanten och försökte vinka till mig varenda taxibil jag såg, men antingen såg de inte mig eller så hade de redan passagerare. Och kallt som i hundhelvetet var det i H:fors! Jag kände snart iskylan som spred sig längs bara skinnet under jeansen. Varför tog jag inte utebyxor med??
Till slut fick jag syn på en taxibil som stod och väntade i rödljuset en bit bort. Jag sprintade snabbt dit på mina stela förfrusna ben och med höftleden gnisslande i kylan, slet upp dörren och frågade om han var ledig. Tack och lov! Det var han!
Värmen i taxin gjorde att öronen blev knallröda och fingertopparna började värka, men Gud vad skönt det var. Jag fick vila länge, för vi skulle via Orton med Gun och sedan fortsatte jag till Vanda flygfält. Taxichauffören var svensktalande så vi språkade om ditt och datt under färden.
Och varje gång när jag åker till Helsingfors blir det snöyra! Alla bilar på parkeringen vid Mariehamns flygfält var täckta av ett tjockt snötäcke. Jag fick springa runt och bortsa fram flera nummerplåtar innan jag kunde identifiera min egen lilla Saab.
Nej, nu far jag inte till Helsingfors flera gången, inte före Midsommar i alla fall!
Det var en lång men händelserik, och framförallt social dag!
Genast på morgonen på flygfältet i Mariehamn kom en dam linkande med kryckor. Jag frågade om hon skulle till Orton, vilket hon skulle.
Eftersom flyget var 1 h försenat fick vi tid att bekanta oss med varandra under frukosten som Air Åland bjöd på. Vi kom överens om att ha sällskap till Orton och dela på taxin, bara hemåt för FPA!
På Orton träffade jag min läkare Tuomo Karila (se honom här!) http://orton.navigo.fi/html/orton/www.invalidisaatio.fi/verkkolehti/alasivu6dd8.html?cd=210962&doc=212703&bigcd=210957 samt min fysioterapeut Lotta. De sa att det var viktigt att träna upp rörligheten i leden nu. Lotta visade vilka övningar jag ska köra. Men det gör så ont att vinkla ut benet! Jag tänker tillbaka på när jag var ca 8-10 år gammal. Gun och jag hade en tävling om vem som kunde gå runt hela huset med benen i lotusställning (höger fot ovanpå vänstra låret, vänster fot på högra låret). Då hade man inte problem med höftleden, minsann! Ingen annan led heller för den delen!
Lotta tröstade mig att det är helt normalt att vara så stel efter bara 6 veckor, bara jag nu börjar träna. Doktorn skrev ut remiss till fysioterapi. Jag måste väl gå, antar jag. Jag kan inte lite på mig själv att jag har disciplinen att träna med ordning.
Eftermiddagen gick åt till att springa runt på Stockmans med min nyfunna vän, som förresten heter Gun, och hon råkar ha en syster som heter Britt. Lustigt sammanträffande, tyckte vi!
Gun rörde sig långsamt fot-om-fot med sina kryckor. Det gick inte snabbt, men vi hann handla presenter till alla hennes barnbarn, plus att hon nödvändigtvis skulle upp till 7 våningen och skaffa Stockmans kundkort, och sedan hänvisades vi tillbaka till alla kassor vi hade varit i för att få stamkundsrabatt på det hon hade handlat.
Vi var ganska trötta, Ortonpatienter som vi ju är, så vi bestämde att vi tar en taxi tillbaka till Orton (Gun skulle vara kvar hela veckan på rehabilitering). Det blev min uppgift att ragga upp en taxi. Jag dök på första bästa bil med taxiskylt, men han körde inte i Helsingfors taxidistrikt och kunde inte ens ringa efter en annan bil åt oss.
Jag linkade längs trottoarkanten och försökte vinka till mig varenda taxibil jag såg, men antingen såg de inte mig eller så hade de redan passagerare. Och kallt som i hundhelvetet var det i H:fors! Jag kände snart iskylan som spred sig längs bara skinnet under jeansen. Varför tog jag inte utebyxor med??
Till slut fick jag syn på en taxibil som stod och väntade i rödljuset en bit bort. Jag sprintade snabbt dit på mina stela förfrusna ben och med höftleden gnisslande i kylan, slet upp dörren och frågade om han var ledig. Tack och lov! Det var han!
Värmen i taxin gjorde att öronen blev knallröda och fingertopparna började värka, men Gud vad skönt det var. Jag fick vila länge, för vi skulle via Orton med Gun och sedan fortsatte jag till Vanda flygfält. Taxichauffören var svensktalande så vi språkade om ditt och datt under färden.
Och varje gång när jag åker till Helsingfors blir det snöyra! Alla bilar på parkeringen vid Mariehamns flygfält var täckta av ett tjockt snötäcke. Jag fick springa runt och bortsa fram flera nummerplåtar innan jag kunde identifiera min egen lilla Saab.
Nej, nu far jag inte till Helsingfors flera gången, inte före Midsommar i alla fall!
måndag 12 februari 2007
Sockproblem i simhallen
Min planerade simträning började idag. Kl 13.00 anlände jag till en i det närmaste tom simhall. Tre andra personer befann sig i bassängen samtidigt som jag, så vi behövde inte trängas.
Det var spännande att se hur simningen skulle fungera. Och det funkade bra. Jag kände att det var bra träning för benmusklerna. Dessutom kan man anpassa sparkandet efter behov - börjar det göra ont får benet släpa efter och man simmar mera med armarna.
1000 m blev det idag, jag tog det lite lugnt såhär första gången. Sen gick jag i terapibassängen och hade bengymnastik. Skönt med 34-gradigt vatten!
Tillbaka i omklädningsrummet kom jag ihåg att jag inte får på mig sockan själv. Men jag kan inte åka hem barfota i skon heller. Jag försökte i olika ställningar att nå ner till tårna.
Genom att luta mig fram med raka benet uppe på bänken.
Genom att halvliggande luta mig med ryggen mot väggen och dra upp foten med böjt knä.
Genom att sitta på knä på bänken och försöka nå foten genom att sträcka mig bakåt.
Efter alla försök kände jag att jag hade sträckt mig i sidan.
Till slut lyckades jag få på mig sockan genom att sitta på bänken och böja mig ner mot golvet över mitt raka ben. Jag fick precis socköppningen över tårna och kunde sedan böja benet uppåt och bakåt och få tag i sockskaftet. Pust! Men det gick!
Skam den som ger sig!
På onsdag blir det ett nytt simpass.
Det var spännande att se hur simningen skulle fungera. Och det funkade bra. Jag kände att det var bra träning för benmusklerna. Dessutom kan man anpassa sparkandet efter behov - börjar det göra ont får benet släpa efter och man simmar mera med armarna.
1000 m blev det idag, jag tog det lite lugnt såhär första gången. Sen gick jag i terapibassängen och hade bengymnastik. Skönt med 34-gradigt vatten!
Tillbaka i omklädningsrummet kom jag ihåg att jag inte får på mig sockan själv. Men jag kan inte åka hem barfota i skon heller. Jag försökte i olika ställningar att nå ner till tårna.
Genom att luta mig fram med raka benet uppe på bänken.
Genom att halvliggande luta mig med ryggen mot väggen och dra upp foten med böjt knä.
Genom att sitta på knä på bänken och försöka nå foten genom att sträcka mig bakåt.
Efter alla försök kände jag att jag hade sträckt mig i sidan.
Till slut lyckades jag få på mig sockan genom att sitta på bänken och böja mig ner mot golvet över mitt raka ben. Jag fick precis socköppningen över tårna och kunde sedan böja benet uppåt och bakåt och få tag i sockskaftet. Pust! Men det gick!
Skam den som ger sig!
På onsdag blir det ett nytt simpass.
lördag 10 februari 2007
På bättringsvägen
Nu känns det faktiskt att jag börjar återhämta mig från min svacka i början på veckan. Det gör mindre ont och jag kan gå bättre utan krycka. Det händer allt oftare att jag spurtar iväg utan kryckan, åtminstone inomhus. Och i morse tog jag mig ut till fågelmatningen och hängde upp två fettkorvar - utan krycka! Så det finns hopp! Även om det går lite långsamt...
Tur att jag har min släktforskning, jag hinner inte tänka så mycket på mina krämpor när jag fördjupar mig i gångna generationer.
I dag tog jag med Johan till Sunds kyrkogård. Vi letade efter gravar med Lundbergare och Myllykoskare i. Förr, när barnen var små, besökte vi kyrkogården med jämna mellanrum. Vi gick runt och läste på gravstenarna, noterade alla fina titlar. "Possessionaten" står det på många stenar, det är ett finare ord för "ägaren".
En kul händelse kommer jag ihåg. Gun och jag besökte kyrkogården med våra småttingar. Vi gick runt och studerade gravarna och noterade att en grav var alldeles ny, blommorna var fortfarande kvar på gravkullen efter begravningen. Vi läste på banden och Gun konstaterade att det var en farbror fån byn som nyligen hade dött. Gun och Anna hade hittat gubben liggande på vägen, han hade kört omkull med sin moped och både gubben och moppen låg där, mitt på vägen. Om han dog av vurpan eller om han vurpade p g a en sjukdomsattack, vet jag inte. Död var han i alla fall.
- Anna, minns du farbrorn, vi hittade på vägen, frågade Gun. Det är han som är begravd här.
Anna tittar sig hastigt omkring och säger:
- Men, var är moppen då?
I dag var det var iskallt på kyrkogården, vi fick nagelspricka i fingrar och tår.
Kyrkogården ska man besöka på sommaren när det är varmt och massor med blommor!
Tur att jag har min släktforskning, jag hinner inte tänka så mycket på mina krämpor när jag fördjupar mig i gångna generationer.
I dag tog jag med Johan till Sunds kyrkogård. Vi letade efter gravar med Lundbergare och Myllykoskare i. Förr, när barnen var små, besökte vi kyrkogården med jämna mellanrum. Vi gick runt och läste på gravstenarna, noterade alla fina titlar. "Possessionaten" står det på många stenar, det är ett finare ord för "ägaren".
En kul händelse kommer jag ihåg. Gun och jag besökte kyrkogården med våra småttingar. Vi gick runt och studerade gravarna och noterade att en grav var alldeles ny, blommorna var fortfarande kvar på gravkullen efter begravningen. Vi läste på banden och Gun konstaterade att det var en farbror fån byn som nyligen hade dött. Gun och Anna hade hittat gubben liggande på vägen, han hade kört omkull med sin moped och både gubben och moppen låg där, mitt på vägen. Om han dog av vurpan eller om han vurpade p g a en sjukdomsattack, vet jag inte. Död var han i alla fall.
- Anna, minns du farbrorn, vi hittade på vägen, frågade Gun. Det är han som är begravd här.
Anna tittar sig hastigt omkring och säger:
- Men, var är moppen då?
I dag var det var iskallt på kyrkogården, vi fick nagelspricka i fingrar och tår.
Kyrkogården ska man besöka på sommaren när det är varmt och massor med blommor!
torsdag 8 februari 2007
4 veckor
Igår var det 4 veckor sedan operationen och jag väntar på att jag ska bli BRA! Men nu är det ett bakslag, igår kväll hade jag så ont i låret på en fläck mitt på såret. Det ömmade och kändes riktigt varmt. Jag tog för säkerhets skull två Panacod och då domnade smärtan av lite. Jag gick och lade mig med förhoppningen om att "i morgon är smärtan borta".
Men, tyvärr... i morse var det lika illa, riktigt ont och stelt.
Jag funderar om jag gjort något särskilt, det enda jag kommer på är promenaden på tisdagen. Det var ju faktiskt den längsta promenaden jag gjort, så det kan vara träningsvärk.
Johan tänkte göra en kupp i morse och inte sätta på mig sockan så att jag håller mig inne och vilar. (Han blev lite orolig när jag funderade på om jag skulle sladda lite på isen med Saaben, Jesper pratade om att köra på isen igår...)
Men nog skulle jag få på mig sockan på något sätt. Nöden är uppfinningarnas moder.
Men, tyvärr... i morse var det lika illa, riktigt ont och stelt.
Jag funderar om jag gjort något särskilt, det enda jag kommer på är promenaden på tisdagen. Det var ju faktiskt den längsta promenaden jag gjort, så det kan vara träningsvärk.
Vi bestämmer att det är träningsvärk!
Johan tänkte göra en kupp i morse och inte sätta på mig sockan så att jag håller mig inne och vilar. (Han blev lite orolig när jag funderade på om jag skulle sladda lite på isen med Saaben, Jesper pratade om att köra på isen igår...)
Men nog skulle jag få på mig sockan på något sätt. Nöden är uppfinningarnas moder.
onsdag 31 januari 2007
3 veckor
Idag är det tre veckor sedan operationen.
Jag har kommit in i ett stadium när jag tycker att framstegen kommer långsamt. Ibörjan var det stora framsteg alla dagar. Nu ändrar det inte så mycket från dag till dag. Det är framsteg, men inte så stora.
Just idag har jag gått den längsta promenaden hittills - ända till Puttis brevlådan och tillbaka - 2 km. Man kan se det som en utveckling.
Jag kan gå inomhus utan krycka, men då haltar jag ganska mycket.
Jag känner oro över att jag inte kan ta på mig högra sockan än - tänk om jag aldrig lär mig det!
Men, det har ju bara gått tre veckor ännu...
Jag känner mig ganska trött idag. Håglös. Jag har mycket att ta itu med, det saknas inte sysselsättning:
Jag har kommit in i ett stadium när jag tycker att framstegen kommer långsamt. Ibörjan var det stora framsteg alla dagar. Nu ändrar det inte så mycket från dag till dag. Det är framsteg, men inte så stora.
Just idag har jag gått den längsta promenaden hittills - ända till Puttis brevlådan och tillbaka - 2 km. Man kan se det som en utveckling.
Jag kan gå inomhus utan krycka, men då haltar jag ganska mycket.
Jag känner oro över att jag inte kan ta på mig högra sockan än - tänk om jag aldrig lär mig det!
Men, det har ju bara gått tre veckor ännu...
Jag känner mig ganska trött idag. Håglös. Jag har mycket att ta itu med, det saknas inte sysselsättning:
- studera navigation
- lära mig Photo shop på Internat
- sy kuddar till vardagsrummet (tyget är köpt)
- lägga sista handen vid Elias kofta
- väva strumpeband till Brors folkdräkt
- sortera tvätt
Listan kan göras längre.
Jag vill mest sitta och läsa, jag läser just nu en bok som heter Den keltiska ringen av Björn Larsson. Det är en ganska osannolik historia om ett par äventyrare som seglar till Skottland mitt i vintern för att lösa ett diffust mysterium om en mördad finne vid namn Pekka. Boken är spännande, men ganska osannolik, som sagt.
Boken passar annars bra ihop med mina navigationsstudier. Skepparen på Rustica är motståndare till elektroniska navigationsinstrument, så där får man lite inspiration.
måndag 29 januari 2007
Vinterföre
Solig kall måndag morgon. Sent omsider kom den riktiga vintern. Känns helt rätt, men det hade varit tryggare med sommarföre när jag ska motionera min höftled.
Vännen Seidi är hos oss den här veckan då matte är i skolan. Vi har just varit ut på en "långpromenad" runt Skutviken. 1 km. Seidi tyckte nog det gick väl långsamt i kryckfart. På vägen träffade vi Isabel som utfodrade hästarna. Vi blev och prata en stund... tråååkigt, tyckte Seidi. Hon hade velat jaga kattorna som satt på trappan.
Sen tog vi oss, med fara för livet, förbi grannarnas trappa. Vi bara väntade på att dörren skulle flyga upp och två skällande schäfrar komma utstormandes. Men det var lugnt, ingen hemma.
Igår höll jag folkdanskurs på Klippan. Det blir ett nytt rekord för fysioterapeuten Lotta att berätta för kommande patienter. "Det var en som höll danskurs 2½ vecka efter operationen!"
Jag dansade ju inte själv, men faktiskt så var jag tvungen att slänga kryckan och visa lite steg några ggr.
Jag kände mig lite utsliten på kvällen, tog två panacod för säkerhets skull. Annars har det inte behövts värkmedicin på ett tag nu.
Vännen Seidi är hos oss den här veckan då matte är i skolan. Vi har just varit ut på en "långpromenad" runt Skutviken. 1 km. Seidi tyckte nog det gick väl långsamt i kryckfart. På vägen träffade vi Isabel som utfodrade hästarna. Vi blev och prata en stund... tråååkigt, tyckte Seidi. Hon hade velat jaga kattorna som satt på trappan.
Sen tog vi oss, med fara för livet, förbi grannarnas trappa. Vi bara väntade på att dörren skulle flyga upp och två skällande schäfrar komma utstormandes. Men det var lugnt, ingen hemma.
Igår höll jag folkdanskurs på Klippan. Det blir ett nytt rekord för fysioterapeuten Lotta att berätta för kommande patienter. "Det var en som höll danskurs 2½ vecka efter operationen!"
Jag dansade ju inte själv, men faktiskt så var jag tvungen att slänga kryckan och visa lite steg några ggr.
Jag kände mig lite utsliten på kvällen, tog två panacod för säkerhets skull. Annars har det inte behövts värkmedicin på ett tag nu.
fredag 26 januari 2007
dag 6
16 januari
Jaha! Idag ska jag få åka hem! Jag har varit riktigt ivrig på morgonen. Duschat, fönat håret efter alla konstens regler, börjat packa. Jag var tvungen att slänga ena kryckan när jag skulle bära med mig saker. Och det gick ju riktigt bra! Igår, t ex kunde jag inte gå med bara en krycka. Men idag går det.. framsteg!
Doktorn var in alldeles ensam i morse. Jag passade på att fråga om allting, till slut märkte jag att han blev lite stressad och tog ett snabbt "Hej!". Men jag fick svar på allting.
Jag fick se röntgenbilderna. Protesen ser större ut än jag tänkte mig, men det är för att röntgenbilderna avbildar en planyta av hela grejen. Den är egentligen inte stor. Doktorn trodde inte att den skulle avge signal i säkerhetskontroller ens, åtminstone inte här, möjligtvis i USA där de har känsligare apparater.
Jag frågade hur man kan hitta en bild på min protes på Internet, och han skrev upp några tips.
Att benet känns längre beror på att det innan var ½ cm kortare.
http://www.activejoints.com/resurfacing.html Här kan man se hur min protes ser ut.
Jag har fått en ny rumskamrat. det är Vanja. Hon ska opereras för 4:de gången (om jag förstod henne rätt, hon pratar bara finska.)
14.30
Timmarna går lite långsamt idag. Jag väntar bara på att det ska bli tid för mig att få fara hem.
Sköterskan har varit in med alla papper. Det är en hel pärm full med olika intyg, recept mm. Det kommer att bli en tjock pärm med alla Orton-papper hemma!
Vilken vacker solnedgång över Orton det är i kväll! Himlen har blivit klarbå med små rosa molntussar. Solen hänger just nu (15.35) röd i grantopparna. Lite blåsigt är det. Det verkar lovande inför flygturen.
Jag har bytt om till mina egna kläder. Vanja hjälpte mig med högra sockan.
På återseende, Orton!
Jaha! Idag ska jag få åka hem! Jag har varit riktigt ivrig på morgonen. Duschat, fönat håret efter alla konstens regler, börjat packa. Jag var tvungen att slänga ena kryckan när jag skulle bära med mig saker. Och det gick ju riktigt bra! Igår, t ex kunde jag inte gå med bara en krycka. Men idag går det.. framsteg!
Doktorn var in alldeles ensam i morse. Jag passade på att fråga om allting, till slut märkte jag att han blev lite stressad och tog ett snabbt "Hej!". Men jag fick svar på allting.
Jag fick se röntgenbilderna. Protesen ser större ut än jag tänkte mig, men det är för att röntgenbilderna avbildar en planyta av hela grejen. Den är egentligen inte stor. Doktorn trodde inte att den skulle avge signal i säkerhetskontroller ens, åtminstone inte här, möjligtvis i USA där de har känsligare apparater.
Jag frågade hur man kan hitta en bild på min protes på Internet, och han skrev upp några tips.
Att benet känns längre beror på att det innan var ½ cm kortare.
http://www.activejoints.com/resurfacing.html Här kan man se hur min protes ser ut.
Jag har fått en ny rumskamrat. det är Vanja. Hon ska opereras för 4:de gången (om jag förstod henne rätt, hon pratar bara finska.)
14.30
Timmarna går lite långsamt idag. Jag väntar bara på att det ska bli tid för mig att få fara hem.
Sköterskan har varit in med alla papper. Det är en hel pärm full med olika intyg, recept mm. Det kommer att bli en tjock pärm med alla Orton-papper hemma!
Vilken vacker solnedgång över Orton det är i kväll! Himlen har blivit klarbå med små rosa molntussar. Solen hänger just nu (15.35) röd i grantopparna. Lite blåsigt är det. Det verkar lovande inför flygturen.
Jag har bytt om till mina egna kläder. Vanja hjälpte mig med högra sockan.
På återseende, Orton!
dag 5
15 januari
Äntligen måndag! Helger på sjukhus är ganska långtråkiga och innehållslösa.
Men i morgon får jag i alla fall åka hem. Gud vad skönt!
På ronden var det bara min egen doktor Tuomo Karila. Han klämde så försiktigt på mitt ben. Inte som kollegan förra veckan, han klämde och tryckte hårt och dessutom tog tag under knävecket och börjde och sträckte benet så jag skrek i högan sky. Det gjorde fruktansvärt ont. So därefter beväpnade jag mig med kryckan med ispiggen utfälld för att kunna försvara mig ifall samma läkare var med på ronden... (skojar..)
Jag pratade med Johan i morse. Nytt högvattenrekord är noterat i Skutviken. Ända upp till stenfoten på bastun! Han fick köra igenom vattemassorna när han kom hem från färjan igår kväll. Stranden ser ut som om värsta tzunamin har dragit fram.
Jag har tvättat håret och haft i mousse och fönat och fixat. Äntligen känner man sig som en människa! Moussen hade Nina med sig igår. Hon är en pärla!
19.20
Det är svenska program på TV:n idag. Kanske det har varit det andra kvällar också, fast jag missat dem.
Jag har gått så mycket idag så det värker lite i benet. Det känns riktigt stelt när jag ska upp och röra mig. Därför har det blivit ganska mycket sängligande nu på eftermiddagen.
Tua var hit en sväng på eftermiddagen. Hon hade med sig ett par svarta snygga byxor ifall jag inte kan ha mina egna trånga jeans på hemvägen. Men sedan provade jag jeansen, och jag tror att jag kan ha dem. det får gå, bara!
Flygbiljetten bokade jag själv i kansliet tvärs över korridoren. Jag åker med 17.50-flyget.
Äntligen måndag! Helger på sjukhus är ganska långtråkiga och innehållslösa.
Men i morgon får jag i alla fall åka hem. Gud vad skönt!
På ronden var det bara min egen doktor Tuomo Karila. Han klämde så försiktigt på mitt ben. Inte som kollegan förra veckan, han klämde och tryckte hårt och dessutom tog tag under knävecket och börjde och sträckte benet så jag skrek i högan sky. Det gjorde fruktansvärt ont. So därefter beväpnade jag mig med kryckan med ispiggen utfälld för att kunna försvara mig ifall samma läkare var med på ronden... (skojar..)
Jag pratade med Johan i morse. Nytt högvattenrekord är noterat i Skutviken. Ända upp till stenfoten på bastun! Han fick köra igenom vattemassorna när han kom hem från färjan igår kväll. Stranden ser ut som om värsta tzunamin har dragit fram.
Jag har tvättat håret och haft i mousse och fönat och fixat. Äntligen känner man sig som en människa! Moussen hade Nina med sig igår. Hon är en pärla!
19.20
Det är svenska program på TV:n idag. Kanske det har varit det andra kvällar också, fast jag missat dem.
Jag har gått så mycket idag så det värker lite i benet. Det känns riktigt stelt när jag ska upp och röra mig. Därför har det blivit ganska mycket sängligande nu på eftermiddagen.
Tua var hit en sväng på eftermiddagen. Hon hade med sig ett par svarta snygga byxor ifall jag inte kan ha mina egna trånga jeans på hemvägen. Men sedan provade jag jeansen, och jag tror att jag kan ha dem. det får gå, bara!
Flygbiljetten bokade jag själv i kansliet tvärs över korridoren. Jag åker med 17.50-flyget.
torsdag 25 januari 2007
dag 4
14 januari
Söndagen släpar sig fram här på Orton. Man får försöka hitta på program. Jag har varit ut på två "långpromenader", ända bort till dagsalen. Där satt en gubbe och läste tidningar. Han började prata finska med mig, men jag sa "Ahvenanmaalta" (från Åland). Då steg han upp och linkade iväg.
Folk har ringt: Johan, Bror, Siv, Gerd, Johan...
Det är oväder ute. I Sverige är det riktigt busväder, som stormen Gudrun för två år sedan, ungefär. Johan är till Norrtälje på squaredans idag. Ska bli spännande att se om färjan går hem i kväll.
Söndagen släpar sig fram här på Orton. Man får försöka hitta på program. Jag har varit ut på två "långpromenader", ända bort till dagsalen. Där satt en gubbe och läste tidningar. Han började prata finska med mig, men jag sa "Ahvenanmaalta" (från Åland). Då steg han upp och linkade iväg.
Folk har ringt: Johan, Bror, Siv, Gerd, Johan...
Det är oväder ute. I Sverige är det riktigt busväder, som stormen Gudrun för två år sedan, ungefär. Johan är till Norrtälje på squaredans idag. Ska bli spännande att se om färjan går hem i kväll.
dag 3
13 januari (lördag)
Tänk att jag kommit till lördag redan!
En spruta har jag fått i natt, på morgonsidan, och då somnade jag om och sov till kvart i 7. Då är det ju ändå morgon så jag satte på mig hörsnäckorna och lyssnade på Nobels testamente.
Kiss-slangen har gått upp i skarven, så det var lite vått i sängen. Sköterskan sa att hon skulle ta bort den idag. Hur ska det gå, det har ju varit så bekvämt att slippa springa upp på toaletten!
Johan sitter som bäst på flyget nu. Om 15 minuter landar han och sen tar det 30 min hit! Kul! Kul! Kul!
Ska bli spännande att se om jag får någon ny rumskompis idag...
16.25
Ingen ny rumskamrat men många besökare. Johan dök ju upp här redan vid 8.30-tiden. Huvudingången var låst, men som tur var drog jag mig till minnes att min vän Bergsprängar'n visade en annan ingång som var öppen under "obekväm tid". Så Johan hittade in den vägen.
Dagen har gått fort när jag har haft sällskap.
Johan fick gå ut på stan och köpa lunch, för kafeterian här på Orton har stängt lördagar och söndagar.
Katarina, Aki och Stina dök upp på eftermiddagen. Kul att träffa dem också! Och snart var kl 16.00 och jag var ensam igen.
Jag var riktigt trött sedan, så jag somade efter middagen.
Idag har jag sprungit på toa med hjälp av kryckorna nästan alldeles själv. Det är bara en sak jag inte klarar, det är att få högra benet med mig tillbaka upp i sängen. Synd, för annars kunde jag klara toalettbesöken på egen hand...
18.45
Ny seger! Jag har tagit mig till toaletten och tillbaka i sängen under täcket på egen hand! I morgon far jag hem...
Tänk att jag kommit till lördag redan!
En spruta har jag fått i natt, på morgonsidan, och då somnade jag om och sov till kvart i 7. Då är det ju ändå morgon så jag satte på mig hörsnäckorna och lyssnade på Nobels testamente.
Kiss-slangen har gått upp i skarven, så det var lite vått i sängen. Sköterskan sa att hon skulle ta bort den idag. Hur ska det gå, det har ju varit så bekvämt att slippa springa upp på toaletten!
Johan sitter som bäst på flyget nu. Om 15 minuter landar han och sen tar det 30 min hit! Kul! Kul! Kul!
Ska bli spännande att se om jag får någon ny rumskompis idag...
16.25
Ingen ny rumskamrat men många besökare. Johan dök ju upp här redan vid 8.30-tiden. Huvudingången var låst, men som tur var drog jag mig till minnes att min vän Bergsprängar'n visade en annan ingång som var öppen under "obekväm tid". Så Johan hittade in den vägen.
Dagen har gått fort när jag har haft sällskap.
Johan fick gå ut på stan och köpa lunch, för kafeterian här på Orton har stängt lördagar och söndagar.
Katarina, Aki och Stina dök upp på eftermiddagen. Kul att träffa dem också! Och snart var kl 16.00 och jag var ensam igen.
Jag var riktigt trött sedan, så jag somade efter middagen.
Idag har jag sprungit på toa med hjälp av kryckorna nästan alldeles själv. Det är bara en sak jag inte klarar, det är att få högra benet med mig tillbaka upp i sängen. Synd, för annars kunde jag klara toalettbesöken på egen hand...
18.45
Ny seger! Jag har tagit mig till toaletten och tillbaka i sängen under täcket på egen hand! I morgon far jag hem...
dag 2
12 januari
Det har varit en bedrövlig natt. Jag har knappt sovit alls, värk, värk, värk. Sen började de ge sprutor i armen och då blev det något bättre.
Sen har jag varit i duschen idag. Det var en riktig pärs, men jag kände att jag bara måste. Det var jätteskönt sen, när det var över.
De har tagit bort dräneringen, och dessutom har de tagit bort ryggmärgsbedövningen. Nu är det meningen att jag ska klara värken med tabletter, det känns inte så bra efter den här natten!
Just nu har jag fruktansvärt ont, men jag ska vänta till 11 och höra hur de tänker lösa det. Tabletter är ganska värdelösa.
Kirsi ska åka hem idag. Det blir trist.
17.50
Maten gick inte ner vid middagen heller. Korvsoppa. Men annars har det blivit någonslags vändning - jag har inte fått värkmedicin sen 14 - 15-tiden! Otroligt! Jag har ingen värk, helt enkelt!
Nu skulle jag bara vilja att någon kom och hjälpte mig med kvällspromenaden...
Nina har varit och häsat på. Det var kul! Kanske hon hinner komma på söndag också.
I morgon kommer Johan. Jag behöver i alla fall inte sakna besökare!
22.20
Jag försöker verkligen dra ut på den här kvällen så att det inte blir som förra natten. En amerikansk film på TV, men den orkar jag nog inte se. Det blir läsa och lyssna på "Nobels testamente" i Mp3 spelaren.
Nytt för idag är att jag kan dra upp högra benet lite. Det är mycket skönare än att ligga helt utsträckt. Då känns det som om ryggen svankar från underlaget och man får ont även där.
Jag fick en sputa och en insomningstablett.
Det har varit en bedrövlig natt. Jag har knappt sovit alls, värk, värk, värk. Sen började de ge sprutor i armen och då blev det något bättre.
Sen har jag varit i duschen idag. Det var en riktig pärs, men jag kände att jag bara måste. Det var jätteskönt sen, när det var över.
De har tagit bort dräneringen, och dessutom har de tagit bort ryggmärgsbedövningen. Nu är det meningen att jag ska klara värken med tabletter, det känns inte så bra efter den här natten!
Just nu har jag fruktansvärt ont, men jag ska vänta till 11 och höra hur de tänker lösa det. Tabletter är ganska värdelösa.
Kirsi ska åka hem idag. Det blir trist.
17.50
Maten gick inte ner vid middagen heller. Korvsoppa. Men annars har det blivit någonslags vändning - jag har inte fått värkmedicin sen 14 - 15-tiden! Otroligt! Jag har ingen värk, helt enkelt!
Nu skulle jag bara vilja att någon kom och hjälpte mig med kvällspromenaden...
Nina har varit och häsat på. Det var kul! Kanske hon hinner komma på söndag också.
I morgon kommer Johan. Jag behöver i alla fall inte sakna besökare!
22.20
Jag försöker verkligen dra ut på den här kvällen så att det inte blir som förra natten. En amerikansk film på TV, men den orkar jag nog inte se. Det blir läsa och lyssna på "Nobels testamente" i Mp3 spelaren.
Nytt för idag är att jag kan dra upp högra benet lite. Det är mycket skönare än att ligga helt utsträckt. Då känns det som om ryggen svankar från underlaget och man får ont även där.
Jag fick en sputa och en insomningstablett.
onsdag 24 januari 2007
dag 1
11 januari
Operationen avklarad och även första dygnet, som har varit riktigt jobbigt! Men nu mår jag mycket bättre.
Fysioterapeuten Lotta har varit hit och haft mig att stå. Det snurrade ordentligt i huvudet på mig, så någon längre promenad skulle jag nog inte velat företa mig idag i alla fall.
Min rumskamrat heter Kirsi. Hon är också lärare och kan lite svenska. Det är kul!
Jag råkade tappa mobilen i golvet. Den ligger här någonstans under sängen eller under nattduksbordet. Men jag jag kan ju inte stiga upp och hämta den!
Många har hört av sig i alla fall: Jonas, Jenny, Ole, Gun, Johanna, Gerd... kul! Och nu messade Viktoria också!
14.20
Jag fick "mattanten" att ta upp min telefon. Tydligen är det inte så noga med att använda mobilen i alla fall. Min rumskompis pratar och messar hela tiden i sin mobil.
Lotta har varit in och gjort lite övningar med mitt ben. Jag ska böja upp det och lätta på hälen och spänna rumpan. Det var inte svårt, men det tar ont att böja upp benet.
Det har snöat lite här i Helsingfors idag och det är fint solskensväder nu
16.25
Middagen är aväten: risotto, rödbeta och banan. Sköterskorna var så glada att jag äntligen fått ljusare urin.
"No, niin!" sa dom glatt och visade upp pissflaskan för mig. Dom vet ju inte att jag ätit GI-mat i två veckor och fått mörk urin av det!
När jag kommer hem får jag nog börja med en ny rivstart för att få fart på viktminskningen.
De droppar i mig tredje påsen blod idag. Fattar inte att jag förlorat så mycket blod...?
19.10
Tua har varit hit och hälsat på mig. Hon kom precis när sköterskorna skulle träna mig att stiga upp. Det gick mycket bättre den här gången. Nu blev jag inte ens yr i huvudet och jag kunde tom gå några steg. Riktigt positivt!
Gerd ringde med hälsningar från kollegerna. Det verkar löpa på i skolan. Johanna är en duktig tjej, hon får nog ordning på klassen!
Johan skulle ringa när han kommer från squaredansen.
Operationen avklarad och även första dygnet, som har varit riktigt jobbigt! Men nu mår jag mycket bättre.
Fysioterapeuten Lotta har varit hit och haft mig att stå. Det snurrade ordentligt i huvudet på mig, så någon längre promenad skulle jag nog inte velat företa mig idag i alla fall.
Min rumskamrat heter Kirsi. Hon är också lärare och kan lite svenska. Det är kul!
Jag råkade tappa mobilen i golvet. Den ligger här någonstans under sängen eller under nattduksbordet. Men jag jag kan ju inte stiga upp och hämta den!
Många har hört av sig i alla fall: Jonas, Jenny, Ole, Gun, Johanna, Gerd... kul! Och nu messade Viktoria också!
14.20
Jag fick "mattanten" att ta upp min telefon. Tydligen är det inte så noga med att använda mobilen i alla fall. Min rumskompis pratar och messar hela tiden i sin mobil.
Lotta har varit in och gjort lite övningar med mitt ben. Jag ska böja upp det och lätta på hälen och spänna rumpan. Det var inte svårt, men det tar ont att böja upp benet.
Det har snöat lite här i Helsingfors idag och det är fint solskensväder nu
16.25
Middagen är aväten: risotto, rödbeta och banan. Sköterskorna var så glada att jag äntligen fått ljusare urin.
"No, niin!" sa dom glatt och visade upp pissflaskan för mig. Dom vet ju inte att jag ätit GI-mat i två veckor och fått mörk urin av det!
När jag kommer hem får jag nog börja med en ny rivstart för att få fart på viktminskningen.
De droppar i mig tredje påsen blod idag. Fattar inte att jag förlorat så mycket blod...?
19.10
Tua har varit hit och hälsat på mig. Hon kom precis när sköterskorna skulle träna mig att stiga upp. Det gick mycket bättre den här gången. Nu blev jag inte ens yr i huvudet och jag kunde tom gå några steg. Riktigt positivt!
Gerd ringde med hälsningar från kollegerna. Det verkar löpa på i skolan. Johanna är en duktig tjej, hon får nog ordning på klassen!
Johan skulle ringa när han kommer från squaredansen.
Operationsdag
10 januari
På mogonen.
Jag känner mig lite dåsig, har just fått diapam som är ett sömnmedel. De har satt in en urinkateter. Det gick smidigt, kändes knappt. Kl är 07.35. Det närmar sig.
Det är full fart här på morgonen. Jag har duschat och idag fick jag handduk. Igår torkade jag mig på pappershanddukar...
Jag är faktiskt så sömning så det är svårt att skriva....
På mogonen.
Jag känner mig lite dåsig, har just fått diapam som är ett sömnmedel. De har satt in en urinkateter. Det gick smidigt, kändes knappt. Kl är 07.35. Det närmar sig.
Det är full fart här på morgonen. Jag har duschat och idag fick jag handduk. Igår torkade jag mig på pappershanddukar...
Jag är faktiskt så sömning så det är svårt att skriva....
det ska bli operation!
9 januari
Har tagit mig hit till Helsingfors och Orton idag. Det är ju otroooligt smidigt med Air Åland!
Igår rinde de från Orton och undrade var jag var. Min operation var idag, den 9:de, sa de. Men jag rotade snabbt fram brevet jag fått tidigare där det klart och tydligt framgår att jag ska komma på tisdagen (idag) och opereras på onsdagen. Alltså hade de "råddat" på något sätt. Men jag fick i alla fall komma idag och operationen blir i morgon.
Lunchen har varit: kycklingsoppa, en fralla och efterrätt: ris-grädde-lingonröra. Jag försökte nog få dem att förstå vad GI-mat är för något, men det gick inte, så jag sade till slut att "tavallinen ruoka on hyvä!" Det är som det är den här veckan...
En tant ligger här i sängen bredvid. Hon ska tydligen åka hem idag. Det är ett litet rum, bara två sängar. Det finns toalett med dusch, TV och telefon. Man får ju inte använda mobilen stod det i pappren jag fick, men jag skickade nog ett sms till Johan härifrån rummet i alla fall.
Jag har pratat med anestesiläkaren. Det blir ryggmärgsbedövning. Men jag sade till om att jag är orolig för att ligga vaken och lyssna, och han sa att jag får olika lugnande medel och sömnmedel, så jag kommer inte att vara vaken. Operationen tar två timmar.
Kl 16.15
Jag har varit nere på laboratoriet och till röntgen. Kirurgen, Tuomo Karila har varit in och diskuterat operationen. Jag har ju sådan ångest för att jag känner mig så frisk just nu. Men här verkar de inte tycka att det är konstigt att jag kan gå nästan obehindrat och inte äter värkmedicin alla dagar. När doktorn frågade hur långt jag kan gå svarade jag lite svävande: Några hundra meter...
Doktorn blev förvånad: Inte ens en kilometer?
Så jag medgav att jag nog kan gå en kilometer, men jag får ju ganska ont efteråt.
Nu kom middagen: janssons frestelse, en liten skiva mörkt bröd, chokladmousse till efterrätt. Ingen GI-mat här inte, som sagt, men jag var vrålhungrig och åt upp alltihop!
Fysioterapeuten Lotta har varit in och pratat med mig. Redan på torsdag ska hon börja träna med mig. Det var en trevlig, ung tjej. Hon pratade bra svenska.
Nu har jag fått telefonnummer hit till rummet. Jag bara väntar på att klockan ska bli så mycket att jag kan ringa hem.
Nu messade jag faktiskt mitt telefonnummer hit till rummet runt till några: Johan, Bror och Tua och Nina här i Helsingfors. Hoppas dom ringer, det är lite ensamt här. Andra sängen är tom nu när den gamla damen har åkt hem.
Jag har läst halva Marian Keyes Å andra sidan idag. Nu funderar jag på att studera lite navigation.
Jag har studerat första kapitlet i navigationskursen. Det är riktigt intressant.
Tua ringde genast när hon hade fått mitt mess. Hon skulle komma på besök på torsdagen. Hon har också varit sjuk, så hon är fortfarande hemma och är sjukskriven.
Johan ringde genast han kom hem. De har grävt upp vattenledningen hemma pga en vattenläcka.
Sköterskan har varit in och tagit tempen, blodtrycket och blodets syresättning. Allt är så modern nuförtiden, bara elektroniska apparater som piper på ett par sekunder, så är det färdigt!
20.30
Sköterskan Birgitta har varit in och givit mig en spruta mot blodpropp. Det värsta är att jag själv ska ta den sprutan varje kväll i 3 veckor sedan! Fy sjutton! Hur ska det gå?!
Har tagit mig hit till Helsingfors och Orton idag. Det är ju otroooligt smidigt med Air Åland!
Igår rinde de från Orton och undrade var jag var. Min operation var idag, den 9:de, sa de. Men jag rotade snabbt fram brevet jag fått tidigare där det klart och tydligt framgår att jag ska komma på tisdagen (idag) och opereras på onsdagen. Alltså hade de "råddat" på något sätt. Men jag fick i alla fall komma idag och operationen blir i morgon.
Lunchen har varit: kycklingsoppa, en fralla och efterrätt: ris-grädde-lingonröra. Jag försökte nog få dem att förstå vad GI-mat är för något, men det gick inte, så jag sade till slut att "tavallinen ruoka on hyvä!" Det är som det är den här veckan...
En tant ligger här i sängen bredvid. Hon ska tydligen åka hem idag. Det är ett litet rum, bara två sängar. Det finns toalett med dusch, TV och telefon. Man får ju inte använda mobilen stod det i pappren jag fick, men jag skickade nog ett sms till Johan härifrån rummet i alla fall.
Jag har pratat med anestesiläkaren. Det blir ryggmärgsbedövning. Men jag sade till om att jag är orolig för att ligga vaken och lyssna, och han sa att jag får olika lugnande medel och sömnmedel, så jag kommer inte att vara vaken. Operationen tar två timmar.
Kl 16.15
Jag har varit nere på laboratoriet och till röntgen. Kirurgen, Tuomo Karila har varit in och diskuterat operationen. Jag har ju sådan ångest för att jag känner mig så frisk just nu. Men här verkar de inte tycka att det är konstigt att jag kan gå nästan obehindrat och inte äter värkmedicin alla dagar. När doktorn frågade hur långt jag kan gå svarade jag lite svävande: Några hundra meter...
Doktorn blev förvånad: Inte ens en kilometer?
Så jag medgav att jag nog kan gå en kilometer, men jag får ju ganska ont efteråt.
Nu kom middagen: janssons frestelse, en liten skiva mörkt bröd, chokladmousse till efterrätt. Ingen GI-mat här inte, som sagt, men jag var vrålhungrig och åt upp alltihop!
Fysioterapeuten Lotta har varit in och pratat med mig. Redan på torsdag ska hon börja träna med mig. Det var en trevlig, ung tjej. Hon pratade bra svenska.
Nu har jag fått telefonnummer hit till rummet. Jag bara väntar på att klockan ska bli så mycket att jag kan ringa hem.
Nu messade jag faktiskt mitt telefonnummer hit till rummet runt till några: Johan, Bror och Tua och Nina här i Helsingfors. Hoppas dom ringer, det är lite ensamt här. Andra sängen är tom nu när den gamla damen har åkt hem.
Jag har läst halva Marian Keyes Å andra sidan idag. Nu funderar jag på att studera lite navigation.
Jag har studerat första kapitlet i navigationskursen. Det är riktigt intressant.
Tua ringde genast när hon hade fått mitt mess. Hon skulle komma på besök på torsdagen. Hon har också varit sjuk, så hon är fortfarande hemma och är sjukskriven.
Johan ringde genast han kom hem. De har grävt upp vattenledningen hemma pga en vattenläcka.
Sköterskan har varit in och tagit tempen, blodtrycket och blodets syresättning. Allt är så modern nuförtiden, bara elektroniska apparater som piper på ett par sekunder, så är det färdigt!
20.30
Sköterskan Birgitta har varit in och givit mig en spruta mot blodpropp. Det värsta är att jag själv ska ta den sprutan varje kväll i 3 veckor sedan! Fy sjutton! Hur ska det gå?!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)