Solig kall måndag morgon. Sent omsider kom den riktiga vintern. Känns helt rätt, men det hade varit tryggare med sommarföre när jag ska motionera min höftled.
Vännen Seidi är hos oss den här veckan då matte är i skolan. Vi har just varit ut på en "långpromenad" runt Skutviken. 1 km. Seidi tyckte nog det gick väl långsamt i kryckfart. På vägen träffade vi Isabel som utfodrade hästarna. Vi blev och prata en stund... tråååkigt, tyckte Seidi. Hon hade velat jaga kattorna som satt på trappan.
Sen tog vi oss, med fara för livet, förbi grannarnas trappa. Vi bara väntade på att dörren skulle flyga upp och två skällande schäfrar komma utstormandes. Men det var lugnt, ingen hemma.
Igår höll jag folkdanskurs på Klippan. Det blir ett nytt rekord för fysioterapeuten Lotta att berätta för kommande patienter. "Det var en som höll danskurs 2½ vecka efter operationen!"
Jag dansade ju inte själv, men faktiskt så var jag tvungen att slänga kryckan och visa lite steg några ggr.
Jag kände mig lite utsliten på kvällen, tog två panacod för säkerhets skull. Annars har det inte behövts värkmedicin på ett tag nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar