Alla berättares dag

Idag på vårdagjämningen är det Alla berättares dag. 1991 ordnades den första berättardagen och sedan har det spritt sig via ett nordiskt nätverk av berättare. Bilden här är gjord av Mats Rehnman och han har upplåtit den just för Alla berättres dag.
Jag läste för ett par dagar sedan på jenelis blogg att hon hade blivit inspirerad av Neppe Pettersson.
För ett par år sedan var jag också och lyssnade på Neppe och blev inspirerad. Tyvärr (?) har jag varit på många andra föreläsningar i diverse olika ämnen och blivit inspirerad av andra saker, så berättandet har fallit i glömska, fast jag fick applåder av mina små elever då jag berättade för dem.

Nu påminns jag om berättandet igen, och jag ska ta upp det när jag får yngre elever. Eller varför inte pröva med mina förpubertala 10-11-åringar?

Mamma berättade sagor för oss när vi låg i mörkret i kammar'n och skulle sova. Hon bara viskade, för pappa blev arg om han blev störd. Han sov i kökssoffan. Ibland blev vi så fulla i skratt bara av det att det inte fick höras så vi låg under täckena och frustade och skakade - även mamma. Men mamma tipsade oss om ett knep: om man skrattar med öppen mun hörs det inte lika mycket. Och det stämmer faktiskt!

En saga som mamma berättade var Den bättre vägen av Zacharias Topelius. Jag skulle inte ha kommit ihåg vad sagan hette om jag inte hittat den på nätet nu, för mamma kallade den nog också för Tutteli och Putteli. Och inte skulle jag ha kommit ihåg sagan heller, jag kommer bara ihåg fåglarna som skrek "Torrt bröd, torrt bröd!" och "Kringlor och pepparkakor, kringlor och pepparkakor!"
Typiskt att det är Tutteli, som är pojke, som väljer den vägen där man får kringlor och pepparkakor...

En annan saga, också av Topelius, var Björken och stjärnan. Jag minns inte om mamma berättade den eller om jag läste den själv. Jag minns bara att jag förknippade den med vår egen stuga, för ute på vår backe stod en stor björk, precis som i sagan.