Det som är mest orättvist med livet är sättet det slutar på. Jag menar - livet är inte lätt. Det tar upp rätt mycket av ens tid. Och hur slutar alltihop? Med döden! Ska det föreställa någon slags bonus, eller?
Jag tycker hela livscykel är bakvänd. Man borde börja med att dö, så att man har klarat av den saken. Sedan flyttar man in på äldreboendet. När man blivit för ung för det sparkar de ut en. Därefter får man en guldklocka, och så börjar man jobba. Sedan jobbar man i 40 år tills man blivit tillräckligt ung för att kunna njuta av tillvaron. Man har kul, man partajar ordentligt, och därefter är det dags att börja gymnasiet. Efter det fortsätter man till grundskolan, man blir ett barn, man leker, man behöver inte ta ansvar för någonting. Sedan blir man en bebis och åker tillbaka in i livmodern där man flyter omkring under sina sista nio månader... tills slutet kommer i for av en orgasm.
Nå, kanske baklängeslivet är svårt att ordna, men jag tror att den nya Ålderstrappan stämmer rätt väl på oss moderna människor av idag...
10 år: Stina och Peter jobbar duktigt i skolan
20-30 år: Stina danser med Kalle och Olle. Peter raggar på sitt håll. De pluggar en oändlig massa, inte särskilt målmedvetet, mest på distans.
40 år: Plötsligt är Peter och Stina vuxna.
50 år: Peter och Stina jobbar duktigt igen.
60 år: Nu studerar de sina orangefärgade pensionsbrochyrer.
70-80 år: Äntligen frihet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar