Seidi är hos "mattematte" och plasthusse Johan den här veckan. Hon kom igår med sin matpåse och sitt långkoppel. Hon inrättade sig genast på soffan: Bäst att man sover hela veckan så går tiden fortare tills matte kommer hem... *s n a r k, S N A R K*
Det är bara när matlagningen i köket kommer igång som hon ivrigt vill delta.
"Dom lagar som tur är mycket mat i det här huset. Det luktar väldigt gott om vissa saker. Om dom bara ville tappa lite mer på golvet."
Seidi är en riktigt matlagningshund. Hade hon varit människa hade hon blivit kock.
Sen ska vi gå ut och "tissa och putta". Motvilligt lämnar hon det sköna soffhörnet. Försiktigt sticker hon ut huvudet genom dörrspringan, med raggen på ända.
"Man kan aldrig veta var dom där schäferhundarna håller hus. Bäst att passa sig så man inte blir anfallen."
Sen ska det snusas, och snusas.... och snusas. Fem minuter på en gul fläck i snön är inget ovanligt. Det luktar hund och rådjur överallt.
"Förr fick man springa fritt och jaga rådjur och fiska i stranden. Nu ska man alltid vara kopplad... *suck*"
Man får ha lite tålamod när man ska promenera med Seidi. Det blir inte så mycket motion. Varken för Seidi eller för "mattematte".
På kvällen är det kamp om soffhörnet. Seidi har sitt favorithörn, det hörnet där läslampan står. Där vill även mattematte sitta. Mattematte och Johan tycker att Seidi kan ligga i den korta soffan. Men det vill hon inte.
"Man vill ju vara med!" Hon går runt soffbordet flera varv och tittar med sina hundögon på oss. Hon försöker hitta en liten lucka där hon kan klämma sig in. Och mitt i allt är hon en liten chihuahua som ryms på 20 kvadratcentimeter.
"Jag ryms här, jag tar ingen plats alls!"
Hon kliver upp och klämmer sig ner. Sen breder hon succesivt ut sig , sträcker på sig och stjäl mer och mer utrymme, tills Johan och jag sitter hopklämda i ena hörnet medan Seidi upptar halva soffan.
Då tar mattematte till det fula knepet. Klippa-klorna-knepet. Seidi har nämligen fobi mot att klippa klorna. Det räcker att man tar t ex fjärrkontrollen och för den mot en av hennes klor. Hur djupt hon än sover märker hon genast faran.
"En klipptång (även om den ser konstig ut), bäst man drar!"
Så suckar hon djupt och glider ner under soffbordet.
Stackars Seidi!
Det är bara när matlagningen i köket kommer igång som hon ivrigt vill delta.
"Dom lagar som tur är mycket mat i det här huset. Det luktar väldigt gott om vissa saker. Om dom bara ville tappa lite mer på golvet."
Seidi är en riktigt matlagningshund. Hade hon varit människa hade hon blivit kock.
Sen ska vi gå ut och "tissa och putta". Motvilligt lämnar hon det sköna soffhörnet. Försiktigt sticker hon ut huvudet genom dörrspringan, med raggen på ända.
"Man kan aldrig veta var dom där schäferhundarna håller hus. Bäst att passa sig så man inte blir anfallen."
Sen ska det snusas, och snusas.... och snusas. Fem minuter på en gul fläck i snön är inget ovanligt. Det luktar hund och rådjur överallt.
"Förr fick man springa fritt och jaga rådjur och fiska i stranden. Nu ska man alltid vara kopplad... *suck*"
Man får ha lite tålamod när man ska promenera med Seidi. Det blir inte så mycket motion. Varken för Seidi eller för "mattematte".
På kvällen är det kamp om soffhörnet. Seidi har sitt favorithörn, det hörnet där läslampan står. Där vill även mattematte sitta. Mattematte och Johan tycker att Seidi kan ligga i den korta soffan. Men det vill hon inte.
"Man vill ju vara med!" Hon går runt soffbordet flera varv och tittar med sina hundögon på oss. Hon försöker hitta en liten lucka där hon kan klämma sig in. Och mitt i allt är hon en liten chihuahua som ryms på 20 kvadratcentimeter.
"Jag ryms här, jag tar ingen plats alls!"
Hon kliver upp och klämmer sig ner. Sen breder hon succesivt ut sig , sträcker på sig och stjäl mer och mer utrymme, tills Johan och jag sitter hopklämda i ena hörnet medan Seidi upptar halva soffan.
Då tar mattematte till det fula knepet. Klippa-klorna-knepet. Seidi har nämligen fobi mot att klippa klorna. Det räcker att man tar t ex fjärrkontrollen och för den mot en av hennes klor. Hur djupt hon än sover märker hon genast faran.
"En klipptång (även om den ser konstig ut), bäst man drar!"
Så suckar hon djupt och glider ner under soffbordet.
Stackars Seidi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar