Kräftkalas

Vi har haft en liten kräftskiva på tre-man-hand, Johan, jag och Mamma.
Johan har köpt äkta åländska kräftor av sin chef Bernt Randelin. I tisdags hämtade han dem hos Tage i Godby, det visade sig att Tages fru är syster till Bernt Randelin! Då fick vi reda på det också, på köpet!
Han kom i alla fall hem med en hink svarta kräftor. Dom låg och lät i hinken och blängde på oss med sina svarta pepparögon. Dom såg riktigt läskiga ut. När vi flyttade em till en större plastback kippte de ilsket efter oss med sina klor.
Jag hade förberett mig noggrant. Läst massor med sidor på nätet om hur man tillreder de små otäckingarna. Recepten är i stort sett överensstämmande, men ett gammalt sörmländst recept rekommenderar att man först kör kräftorna i ett avlivningsbad, helt kort bara, och sedan kokar alla samtidigt i den riktiga lagen. Det lät vettigt, eftersom man ju vet att odjuren krälar i dyn också, då blir dom ju rena på köpet och man slipper få skitvattnet i den goda lagen.
Vi riggade till med två olika kastruller, kastade snabbt i 5-6 kräftor åt gången och såg dem förvandlas och bli röda.
Roger kom och kollade vad vi höll på med. Johan viftade med en levande kräfta framför honom, och det räckte för att han skulle rusa hem och aldrig sätta sin fot här mer. Men nyfikenheten tog överhanden, så han vågade sig hit igen, och Johan tog honom på armen så han kunde kika ner i kastrullen.
- Vad är det? undrade han.
- Kräftor!
- Kräft?
Vi förklarade att man kan äta dem, men det trodde han antagligen inte på.
I gårkväll avnjöt vi kräftorna, utan snaps, men med vitt vin till. De var verkligen goda. Vi äter kinesiska kräftor ganska ofta, men detta var helt annorlunda.
Helt klart värt priset på 1,90 €/st!

Bilden har jag stulit från Jennys blogg. Hon har själv ritat den. Jättefin!