Segling

Vi har haft kanske den sista seglingshelgen för säsongen.
På lördag förmiddag var det inget vidare väder, men vi begav oss ändå iväg, denna gång med minimalt med mat och kläder, inte som vanligt fullastade som om vi tänkte vara ute resten av sommaren. Vi glömde en del nödvändiga saker, ägg t ex, men tänkte att vi nog skulle överleva ändå. Sååå magra har vi ännu inte blivit att det inte finns en del reserver att ta av!
På Lumparn blåste det 8 - 10 m/s, i byarna var det säker uppemot 12 m. Det var västlig vind, så vi rutschade iväg på vågorna i 6 - 7 knop, vilket är höga hastigheter för den gamla damen. Men hon trivdes bra, kluckade gemytligt om bogen, slingrade sig trånsjukt i vågorna. Kul att äntligen komma ut, tänkte hon säkert.
Till Notviken i Bomarsund styrde vi kosan. Där låg redan Serenad med Bror och Gullan och väntade.
Det blev en fin kväll. Vinden mojnade coh vi satt i sittbrunnen på Lina och åt kräftor, det andra kräftkalaset på två dagar. Bror och Johan hade svårt att hålla blickarna i styr när ett gäng nakna ryskor sprang och badade stup i kvarten.
Söndagmorgonen kom med mulet väder. Vi lade ut tillsammans med Serenad. Vi tänkte kappsegla lite, men Johan och jag skrattade i smyg, för hur skulle Serenad med sin ovana besättning kunna tävla med Lina och hennes kompetenta crew!
När Serenad fick upp seglen stack hon iväg så vi bara såg akterspegeln efter henne, och det fastän seglen stod lite hipp som happ. Då vart vi nog lite snopna.
Vid Röda kon blev det kryss, och då tog vi äntligen fatt dem, och om dem.
Men Bror gav sig inte. Att bli omseglad är som att gå intensivkurs, plötsligt hade vi honom jämsides igen och innan vi tog ner vid Djupviken hade han tagit om oss!
Vi skyller på vår dåliga genua, vänta nästa sommar när vi har en sprillandes ny, då tar vi dem!