Jobbardag

Dagen har gått i jobbets tecken. Johanna och jag kom i förra veckan på att vi inte planerat nästa termin, plus att vi har en hel del på gång, inför vårt nya tema "Människokroppen" ska vi ha en rolig inspirerande inledning med teater plus att vår korridor har ansvaret för skolans entré på hösten och det har vi inte heller hunnit göra något åt. Följaktligen bokade vi in en jobbdag på höstlovet.
För att dekorera entrén hade vi tänkt ta med naturmaterial som dunkavlar, vass och nyponkvistar. Jag erbjöd mig att fixa detta eftersom jag har både dragkrok och släpvagn. Så i morse kopplade jag på släpvagnen, tog med sekatör och häcksax.
Vid vassruggarna på Långata stannade jag. Hmmm.. de såg inte fräscha ut. Jag såg framför mig har ungarna i skolan skulle släpa runt med vassen och skräpa ner hela skolgården. Usch, nej, den struntade jag i.
Vid Marhålskroken växer det dunkavel. De såg inte heller helt fräscha ut, men jag vadade ner i diket i det långa sjöblöta gräset och klippte ner ett antal som jag lade på släpkärran.
Sedan åkte jag vidare till Chipsbackan. Där växer stora fina nyponbuskar med massor av nypon. De lyser på långt håll och ser så vackar ut. Och när jag tagit mig genom det långa gräset, sjöblött! såg jag att de var lika vackra på nära håll. Äntligen något dekorativt till vår skolentré!
Tyvärr hade jag inte handskar med mig. Och nyponkvistarna var stickiga. Och inflätade i varandra, så fast jag hade klippt av en kvist med sekatören satt den fortfrande fast i busken. Jag fick slita och dra och hann sticka mig hundra ggr på de vassa taggarna. Dessuton klämde jag nageln med sekatören, så hela långfingret värkte.
Till slut hade jag i alla fall en försvarlig hög med nypongrenar som jag försiktigt förflyttade ner till vägkanten och släpkärran.
I det här skedet kom jag på att jag inte hade något att surra rishögen med. Men, tänkte jag, om jag kör försiktigt hålls den nog på.
Sagt och gjort, jag körde iväg i ca 50 km/h och höll ett öga i backspegeln på nyponkvistarna som fladdrade på kärran. Sen ett öga på vägen framför, och sedan i backspegeln, och sedan - oj då! Inga kvistar! Men bakom mig, på vägen mitt för Henning Karlsson, låg en stor rishög med nyponkvistar. Shit! tänkte jag, men nu hade jag ledsnat på nypon, jag lät högen ligga kvar och kom slutligen till skolan med endast 8 st dunkavlar på släpkärran.
Och vi är ännu inte säkra på om vi ska använda dem heller, de var ju inte särskilt fräscha...