Små händelser

Pressen har varit på besök till min GI-kurs. Jag hoppas att man får läsa innan de publicerar. Man vet ju hur tidningarna är, man känner inte igen sig när man läser en artikel om något man själv varit med om. Men de fick prata med ett livat gäng. På vår kurs skrattas det rejält och det har varit en del "skitprat" på sistone. Tarmfunktionerna har kommit lite i olag med den nya dieten, och det är viktiga saker att diskutera. Som tur är har de flesta magar nu kommit igång.

I helgen var vi på Djurö på konferens, ja, jag skrev ju lite blogg därifrån också... och vi känner oss så inspirerade och i tagen att aktivera oss lite mer i squaredansen. Johan är ju redan tillfrågad om han vill bli med i styrelsen. Mig frågar de inte, de vet hur jag är. Men de vet inte hur Johan är (hihihi). Säkert tror de att han är snäll och medgörlig. Ja, snäll är han ju, men han kan vara ganska envis och påstridig när det gäller. De tror nog att de får en nickedocka som snällt gör vad han blir tillsagd, men då trodde de nog fel. Hihihi igen....
På seminariet fick vi reda på en hel del nyttiga saker. Hur man får nybörjare, hur man tar hand om nybörjare, hur man utbildar "änglar", såna som kommer och hjälper till på lägre nivåer. Med mera, med mera...
Nu känns det som att nästa år ska vi ha massor med nybörjare i alla åldrar!

Elias var och hälsade på farmor för ca en vecka sedan. Jag har inte hunnit berätta om denna viktiga sak förrän nu. Han var på middag med sin mamma. Glad och positiv, som alltid. Vi läste Knacka på, förståss. Den boken kan han utantill nu. Innan vi öppnar den pratar han redan om aporna som kastar kuddar och nallarna som borstar tänder. Tänk om man hade sådant minne! Sen skulle han se på Bolibompa.
- Häxan Surtant! Jag vill se häxan Surtant!
Vi såg att häxan Surtant skulle komma om ca 35 min. Oj, oj, hur ska vi kunna vänta så länge?
Det kom olika inslag, tecknat och animerat. Riktigt roliga smsåbarnsprogram, tyckte jag. Men Elias tittade flyktigt på den teckande hunden och modelleragubben som jagade runt på bildskärmen.
-Jag vill se häxan Surtant! sa han med jämna mellarum.
Och så äntligen kom häxan Surtant. En sur kvinna i svart som den här gången trollade bort alla goda dofter. Då satt Elias och stirrade fascinerat på apparaten. Man märkte verkligen att häxan Surtant var hans favoritprogram! Han är för gullig!

Det är höstgrått ute. Det har regnat i 2 dygn. Jag klagade lite i morse när jag kom till skolan. Tyvärr fick jag ingen tröst direkt. Mia, som redan var på jobb när jag dök upp kl 07:20 sa:
- Nå, du som läser bibeln så flitigt vet väl att syndafloden varade i 40 dagar. Då är det bara 38 dagar kvar!
Jag sitter ofta och studerar bibeln inför religionstimmarna. Storängsberget är inte lika högt som Ararat...