Några av mina läsare ondgör sig över mina långa ledigheter och hur bra vi lärare har det. Jag kommer då osökt att tänka på en anekdot som hände precis häromdagen.
Jag tänkte att jag skulle försöka tuta i ungarna varför vi firar jul egentligen, att det inte är Jultomten vi hyllar, utan det finns en annan orsak. Jag tog fram Bibeln, en lättförståelig version för barn, och läste Julberättelsen från Lucas 2. Barnen lyssnade till synes intresserat. Efter berättelsen bad jag dem avlutningsvis rita en bild av något från det jag läst.
Alla tog snällt fram papper och pennor och började rita tjocka kvinnor, åsnor och änglar... utom lilla Nisse. Han satt och såg fundersam ut en stund. Till slut räckte han upp handen:
- Vad är det jag ska rita egentligen? Jag tyckte du sa nåt om"Gud". Är det Gud jag ska rita?
*Suck*
Nisse hade uppenbarligen inte överhuvudtaget hört på, eller inte förstått vad jag läst ur Bibel för barn.
Jag tog en stol och satte mig vid Nisses pulpet och sammanfattade tålmodigt berättelsen en gång till, bara för honom.
Sen var lektionen slut och jag vet fortfarande inte om Nisse förstår varför vi firar jul.
1 kommentar:
Nåjo, de e alldeles riktigt. Jag sku nog vill va grundskollärare bara under semestertider. Särskilt när jag tänker på det du upplevde på det där föräldramötet du skrev om för en tid sen. Jag skulle nog inte orka, jag skulle slänga ut dom, föräldrarna.
Skicka en kommentar