Chomolungma, det tibetanska namnet på världens högsta berg, eller det nepalienska namnet Sagarmatha, är miljön i David Lagerkrantz bok Himmel över Everest. Namnet Mont Everest kommer från Sir George Everest, som på 1840-talet registrerade platsen för världens högsta topp. Jag tycker Chomolungma är mycket vackrare namn.
På Chomolungma bor gudinnan Miyolangsangma. Hon är god, men även lättretad. För att få en lyckosam expedition måst man leva kyskt och sköta sina böner och offer till gudinnan.
Det vet de nepalitiska sherpas som deltar som bärare och tjänstefolk i de flesta expeditioner. Men västerlänningarna bryr sig inte mycket om Miyolangsangma. Pliktskyldigt utför de ritualena runt bönestuporna. Kanske det är därför som närmare 200 människor fått sätta livet till på Chomolungma?
Berget har blivit världens högst belägna soptipp. Sedan berget först bestegs 1953 har där lämnats allehanda bråte kvar. På toppen finns flaggor, syrgastuber, hårlockar, allehanda sopor, t o m en navelsträng har någon lämnat efter sig. Längs den lättaste vägen, Sydpasset återfinns alltmöjligt bråte: packningar, tält, utrustning, rep och de blå väskor som innehåller lik. Dör man där blir man kvar. Man blir begravd i himmelen.
Chomolungma har blivit ett turistmål. Man betalar upp till 70 000 dollar för att bli förd upp på berget. Duktiga guider kan göra sig en förmögenhet, det gäller bara att ha lyckade turer bakom sig. Alla turer är inte lyckade.
1996 inträffade en katastrof på berget. 12 människor dog i en snöstorm. Svensken Göran Kropp besteg berget då, och passerade alla de döda och döende människorna. Det är den händelsen som gav Lagerkrantz inspiration till Himmel över Everest.
Läs boken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar