Aboriginerna

Jag stod vid Liscos pocketboksnurra och valde litteratur till segelsemestern när jag fick ögonen på en liten bok som heter Rabbitproof fence av Doris Pilkington. Den handlar om tre aboriginska flickor som rymmer från ett läger för halvblodsaboriginer i sydvästra Australien. Det är en sann skildring av en epok i Australiens historia som ger kalla kårar utefter ryggraden när man hör talas om den.
På 1930-talet började man samla in aboriginska barn med vit pappa till läger där de skulle få "utbildning", rättare sagt, de skulle skolas upp till slavar åt de vita. Alla barn som hade lite ljusare hy samlades in, så även de som var hel-aboriginer, men råkade ha ljusare hy, rövades bort.
Ända till 1970 fortgick denna verksamhet. 100 000 barn rövades bort från sina familjer. De hamnade på läger som mycket påminner om koncentrationsläger där de blev rakade på huvudet och inhysta i stora sovsalar. De blev förbjudna att tala sitt språk. Många såg aldrig sin familj igen.
Doris Pilkingtons berättelse handlar om hennes mor Mollys flykt tillsammans med sina systrar/kusiner från ett sådant läger tvärs över konitinenten från söder till norr, tillbaka hem till sina familjer.
Om du är intresserad av aboriginernas historia finns en bra sida här !
När man läser om detta kommer man osökt att tänka på de finska barnen som evakuerades till Sverige under kriget.