Finns Tomten?

Vi hade Tomten på besök till skolan idag. Han var och rekognocerade inför torsdagens besök, då han ska dela ut Mattssons godispåsar till alla barnen. Naturligtvis har vi den riktiga Tomten engagerad!
Som lärare har man en del roliga minnen när det gäller Tomtens vara eller inte var. Varje år efter jul brukar jag fråga eleverna om de haft Tomten på besök. Jo, säger de, fast det var Fjalar! (godbybarnen) eller det var pappa, guffar eller farbror Kalle.
Ett år var det en kille i tvåan som berättade att Tomten nog hade varit på besök.
- Var det den riktiga Tomten? undrade jag-
- Ja, i alla fall var det inte pappa, för han var på jobb!
När jag träffade mamman några dagar senare berättade jag om vad sonen hade sagt. Hon skrattade gott, för pappan hade tomtat efter att han hade gått av sitt jobbskift. De hade absolut trott att han hade genomskådat dem och sett att det var pappa!
Man vill ju så gärna ha sin tomtetro kvar...
Själv trodde jag på Tomten, eller Julgubben, när jag var liten. Det var min stora skräck. Han var klädd i gamla, skitiga kläder, grått skägg och såg ryslig ut. Han var ilsken och otrevlig, och det var bara med nöd och näppe man varje jul kom undan och inte hamnade i Julgubbens säck för att man inte varit tillräckligt snäll.
Våran Julgubbe hade en ful vana att lämna den tomma säcken i farstun. På hela julen vågade jag inte gå genom farstun ut och leka utan att mamma följde mig (det hade varit enklare om hon tagit undan säcken!). Bror förklarade beredvilligt för mig att Julgubben nu satt upp på vinden och kollade om jag var snäll. Om jag inte var det tog han tillbaka alla julklappar, och eventuellt stoppande han även mig i säcken om jag inte skötte mig. Undra på att man var vettskrämd!
Senare har jag förstått att det var Skutviks Rune som var Julgubben.
Men jag fick fina julklappar eftersom jag hade tre äldre bröder som var sjömän. En jul fick jag en stor babydocka som kunde säga "mamma" om man vände på henne. Jag var väl 3-4 år. Dockan lät så sorgsen med sitt "mammaaa" och min egen mamma sa att hon nog längtade tillbaka till Holland där hon kom ifrån. Ååå, vad jag tyckte synd om henne, jag försökte undvika att vända på henne så jag slapp höra det sorgsna "mamma".

Ni har väl alla hört visan "Vår julskina har rymt". Det var vi bokstavligen med om en jul när jag var liten, har jag ett minne av. Vi fick nämligen matpaket från kommunen. Den som skulle leverera paketet hade slängt av det på fel ställe, och julen kom och vi stod utan julmat. Men om jag minns rätt hittades paketet upp och vi kunde äta oss mätta även denna jul. Är det någon av mina äldre syskon som minns denna händelse, den är lite diffus i mitt minne!
Men det här med Tomten nu då? Finns han verkligen? Läs det här så får du bilda dige ne egen uppfattning!