Jag var som vanligt stor som ett hus. 20 kilo till min ringa längd, det var svårt att ta sig fram genom snödrivrna.
Syster Gunilla i Kuminge tog alla prover.
- Du måste åka till fasta Åland, du har äggvita och bodtrycket är för högt. Det är risk för havandeskapsförgiftning.
Jag lämnade Jenny, 3,5 och Jonas, 5,5 i faderns vård och tog färjan hem till Sund och klämde in mig hos syster Gun med familj. Jag vill minnas att pappa bodde hemma tidvis, men även var på långvården. Jag minns att vi hälsade på honom på Gullåsen där han satt ute i sällskapsrummet tillsammans med sina kompisar. När han såg mig och min stora mage vände han sig mot en dam som satt bredvid:
- Det är mitt 15:de barnbarn!
Gun och jag måste börja räkna efter om det stämde, och det gjorde det! Han hade reda på sig, pappa!
Hemma i Strandhyddan på kvällarna spelade vi Yatsy. Omgång efter omgång, vi ledsnade aldrig. Åt vi en massa godis också? Har ett svagt minne av det, det var före LCHF var uppfunnet...
Jag var strängt tillsagd att äta saltfattigt och vila och inte anstränga mig. Men en kväll kom Gun på att hon skulle laga "sotare" i vedkaminen. "Sotare" är salta, "spickna" strömmingar som man halstrar över öppen eld. Dom är ettersalta! Men gott var det!
Dagen efter hade jag kontrolltid på mödrarådgivningen. Jag vaknade på morgonen och tittade ut. Det hade snöat rikligt under natten och plogtraktorn hade varit och plogat vägen och lämnat min bil i en jättestor snödriva. Det var bara att palta på sig ytterkläderna och vanka ut med spaden i högsta hugg. Medan jag skottade fram bilen tänkte jag att detta måtte väl sätta igång förlossningen i alla fall!
Sedan åkte jag till rådgivningen.
Kissprov, boldtrycksmätning, barnets hjärtljud...
- Du måste omedelbart åka in till BB, dina värden är åt skogen! sa syster.
Jag blev inte ledsen för det, nu sätter de väl igång förlossningen, tänkte jag medan jag for in till sjukhuset.
Men förlossningar sätts inte igång så där på en gång. Prover ska tas, saltfattig kost serveras, och det var helg.
- Vi gör ingenting förrän på måndag!
Barnets fader kom från Kumlinge (var det med bil över isen? Jag minns inte riktigt...).
Det blev måndag och förlossningen skulle sättas igång. Som vanligt när det gäller mig var det inte så lätt. Men utåt eftermiddagen började värkarna komma igång, och19:32 kom Simon till världen, 3650 g tung och 51 cm lång.
Här är Simon med sin lilla son Adrian dagen före Julafton.
4 kommentarer:
Tiden går rätt snabbt... Min lille fyller 30 nästa vecka, och det känns som igår... hela veckan före tog jag långpromenader i snön, allt för att få igång det. Men han höll sig fast.
Jag har en liten elev som ska flytta till ditt "land" snart... jag tänkte förstås genast på dig och undrar var du finns där. Kan du inte maila och berätta? förnamn@efternamn.com
Vi har barn i nästan samma ålder, mina är födda -77, -81 & -86.
Yatzy var riktigt pop där ett tag, för vi spelade det jämt och ständigt och nu tycker barnbarnen om att spela det.
Sotare är gott! ;-)
Mina är födda 79, 81 och 85... Det är flickan, Jenny, som är i mitten.
Vi har mycket inflyttning till vårt område nu, det byggs massor runt skolan!
nå så rart...jag kan tänka mig hur du står och skottar höggravid väldigt likt dig...inget kan komma ivägen :)
Jag har inte haft så mycket tid nu när man är 10ggr nogrannare att titta vad adrian gör...han är överallt och röjer slätt.
Skicka en kommentar