- Fast vi kommer inte att vara hemma så mycket, i kväll ska vi på teater, och på lördag ska vi på squaredans...
- Ska ni bort när vi kommer??!!
- Jo, vi har ju köpt biljetter...
Nå, vi kom ju hem från teatern till slut och då ville Mormor och Johan se på Let's dance. Men Joel ville se på en amerikansk film på 3:an. Mormor tittade på klockan - 22:30...
- När klockan är halv elva på kvällen brukar barnen inte få bestämma TV-program, sa Mormor.
Och sedan berättade jag en liten historia för Joel:
När jag var liten hade vi inte TV hemma, men grannen hade TV. Nästan varje kväll samlades vi i Skutviken och tittade på TV. Det fanns bara en kanal, så de blev ingen diskussion om vilken kanal man skulle se.
Ett program som jag älskade var Familjen Flinta. Jag ville absolut inte missa det, och jag höll reda på vilken dag det kom.
En kväll bestämde mamma at vi inte skulle gå upp till Skutviken och se på TV. Och det var just den kvällen som Familjen Flinta kom! Jag blev helt förtvivlad!
- Jag VILL se Familjen Flinta!
Jag var i 5-6-årsåldern, och som sådan väldigt obstinat. Jag vägrade inse att mamma verkligen menade allvar. Jag SKULLE se Familjen Flinta.
På 5-6-åringars vis skrek jag och kastade mig på golvet och sparkade och levde om. Jag var så omöjlig att mamma till slut luggade mig och sedan kom pappa och bar in mig i kammaren där vi inte ens hade elektrisk belysning. Han stängde dörren, och där fick jag ligga och skrika bäst jag ville i mörkret. Och ingen Familjen Flinta blev det den kvällen...
När jag var 7 år fick vi egen TV. Det var bror Alf som skaffade oss den. Först stod den i farstun en evighet, antagligen var det ett par dagar bara, innan någon fixade antenn. Sedan kunde vi titta på TV när vi ville utan att trava upp till Skutviken varje kväll.
Det var ju pappa som helt och hållet bestämde vad vi skulle se och om vi skulle se det. Mitt i allt ledsande han och då stängde han helt sonika av TV:n. Sen var det bara att gå och lägga sig, oberoende om klockan var 20 eller 23. Man skulle inte ha drömt om att ens protestera, det var bara att knalla i säng.
De barnprogram jag minns när jag var barn var Humle och Dumle
och Televinken och Anita. Och Saltkråkan, förståss, och Villervalle i Söderhavet. Och vuxenprogram var Hylands hörna..Vad minns ni andra?
Ja, tiderna har ändrats, nu vågar barnen protestera och kräver att se de program de är intresserade av. Det är bra det, men vi vuxna måste också våga och kunna sätta gränser...
Och en annan sak jag funderar över: Hur skulle ni tycka om att hela grannskapet kommer och bänkar sig i vardagsrummet varje kväll och tittar på TV. Och du ska servera kaffe och tålmodigtr sitta uppe så länge det är gäster i huset?
5 kommentarer:
Åh, jag minns! Vi gick över hela Uppsala för att titta på Lassie på lördagskvällarna.
Humle och Dumle såg jag hos en annan kompis. Och Andy Pandy, som är det första program jag minns. Måste ha varit -57 eller möjligen -48.
10 000-kronorsfrågan såg vi nån sällsynt gång hos en morbror i Norrköping... Själva skaffade vi inte teve förrän jag var 13-14 år, men vi lånade en från kyrkans ungdomslokal ibland. Och på filmkvällar hände det att vi åkte dit och satt där på pinnstolar en hel kväll... pappa var ungdomsledare, så han hade nyckel.
Lite skillnad mot nu...
Vi hade inte heller tv utan gick till byss och tittade. Familjen Flinta var det bästa och var det inte på fredagarna det kom? Musiken från 10 000-kronorsfrågan får mej att rysa än idag, men kan ej minnas att jag direkt såg på det, men Villervalle i Söderhavet vet jag att jag såg.Saltkråkan var det bästa jag visste, hade dem som pappersdockor också!
Just nu är vår tv upptagen av Calle och "lillen" ( 23 år ) som tävlar i någonsorts bilspel, så jag har läst hela kvällen ( Anna Janssons "Stum sitter guden" )& det har varit lugnt & skönt fast boken var lite ruskig.
Bloggblad: Andy Pandy var före min tid (född 56) och vi såg inte på TV förrän tidigast 1960, men 10 000 kronorsfrågan minns jag. Han, finnen som svarade "Kyllä!", minns inte namnet..
Åsa: Vi har sällan några som spelar spel på vår TV, men jag brukar läsa ändå, man är ju kvinna och kan gör flera saker samtidigt. Före jul såg jag på TV, läste en bok och stickade samtidigt...
Ungarna & jag köpte Playstation åt Calle till 50-årspresent, så nu körs det rally titt som tätt!
Annars stickar jag gärna medan jag ser på tv.
Jag kom även ihåg tv-program som bröderna Cartwright och när Hagaprinsessorna gifte sej, då tog pappa foto på teven också :-)
Jag minns när jag vandrade den knappa kilometern från Ammerud till radioaffären på Grorud och köpte min första TV. Det var 1966. Och när jag kom hem och fick igång TV'var det konståkning, isdans. Vi satt som förtrollade. Något liknande hade vi aldrig sett.
Skicka en kommentar