Barbie 50 år!

Jag hade många dockor när jag var liten. Jag hade nämligen tre sjömän till storabröder, och varje gång de kom hem hade de en docka med sig. Ja, ibland kunde det vara en nalle eller någon annan leksak också. Men mestadels var det dockor. Dockor i alla färger, mörkhyade, blondlockiga, indiandockor. Vi hade en riktig samling dockor, syrran och jag.
När jag var i nio-tio-årsåldern fick jag höra talas om Barbie.

I Kastelholm fanns det på den tiden en butik, Freds, och i Stenbro fanns en annan, Berglunds. Vi handlade hos Fred, eftersom det var närmare. Till Stenbro var det en omväg på ca 2km.
Jag hade fått reda på i skolan att Berglund sålde barbiedockor. Jag hade sett bilder på Barbie och längtade hett efter den underbara dock-kvinnan med yppiga former.
Pengar hade jag. Jag tjänade bra med pengar genom att serva mina bröder när de var hemma från sjön. Tvätta kläder och bilar, springa ärenden, assistera vid olika byggnadsprojekt, ofta hade man chans att tjäna ihop en hacka.
Man gjorde inte av med pengarna så fort på den tiden, sällan kom man till en affär, så sprkapitalet växte hemma i börsen.
Men nu visste jag vad jag skulle spendera mina pengar på! Kosta vad det ville men jag skulle köpa mig en barbiedocka!
Mamma gav lov, men jag skulle själv få åka via Berglunds på vägen hem från skolan.

Där uppstod ett problem... hur skulle jag våga åka en så lång omväg. Jag var van att åka den gamla trygga vägen via slottet. Att åka via Stenbro var fruktansvärt långt och otryggt.
Jag försökte få mina kusiner att följa med den vägen, men de tyckte att det var för långt. Skulle jag ha en Barbie fick jag nog åka ensam.
Och en Barbie skulle jag ha, till varje pris, så en dag efter skolan tog jag mod till mig och cyklade hela långa vägen (2 km) till Berglunds och inhandlade min Barbie. Lyckan var total, och vägen hem till Skutviken kändes inte särskilt lång när jag hade sällskap av Barbie i skolväskan. Tyvärr minns jag inte vad hon kostade, men pengarna räckte i alla fall.

Jag minns att jag lekte mycket med Barbie. Det som var roligast var att sy kläder till henne. Mamma hade en Singer trampmaskin, och på den förfärdigade jag outfiter av allehanda slag. Jag stickade också en del. Nuförtiden finns det tillbehör att köpa, men jag lagade själv möbler och allting hon behövde.

Igår fyllde Barbie 50 år, tänk att hon också blivit så gammal!

Ur Oskarshamns-tidningen i lördags:

Idén med Barbiedockan fick Ruth Handler, Mattels medgrundare, när hon såg sin dotter Barbara leka med pappersdockor. Barbara och hennes vänner tyckte om att leka vuxna eller tonåringar med dockorna och gav dem olika roller som studenter och framgångsrika vuxna. Ruth Handler såg genast att leka låtsaslekar om framtiden är en viktig del av uppväxten. En sådan produkt saknades på marknaden och hon var fast besluten att fylla denna nisch med en tredimensionell modedocka. Hennes manliga designers tvivlade dock.

Men de fick fel. Mattel Barbie presenterade till slut den tonåriga modedockan för skeptiska leksaksköpare på den årliga leksaksmässan i New York 1959. Aldrig hade någon sett en docka som såg så annorlunda ut mot bebisdockorna som var populära på den tiden. Men Mattel använde sig av tv-reklam för att nå sin publik och det blev succé direkt. Så föddes Barbie – dockan som flickor världen över sedan dess älskat.