Vinterveden bärgad!

Det är så att vi har haft nästan slut på veden ett tag nu. Vi har frågat vår hovleverantör Blomman om vi kunde få köpa lite, men han behöver veden själv nu när han skaffat hus som är vedeldat. Så han rekommenderade Pjuka. Men Pjuka har slut på veden, fick vi veta av Kapten Haddock, som köpt det sista.

Sen tappade vi sugen, och har så gott som eldatat upp varenda en pinne i källaren, där veden förvaras. Häromdagen skulle Johan kravla sig efter de sista pinnarna, det är ju inte precis något dansgolv i vår källare, utan bergsavsatser med diverse "viktiga saker" på. Det slutade med att han snubblade och fick kasta den fulla vedkorgen, alla vedträn for runt huvet på honom och han blev både gul och blå. Han har haft ont i ett revben sedan dess, troligen spräckt på något vis...

Idag vid middagen bläddrade Johan igenom Marknaden i Ålandstidningen. Det fanns två vedannonser.
- Nu ringer jag och beställer ved! sa Johan.
Sagt och gjort, en halv timme senare var vi på väg mot Vessingsboda, där veden fanns.
Så småningom kom vi till Vessingsboda och såg vår ved. Den hängde på en pallyft på en traktor. Det var två kubikmeter packad nyhuggen ved. Den skulle vi ha på vår lilla släpkärra. Vedkillen ställde ner hela pallen på släpvagnen, som sjönk flera dm. Den 2 m höga vedtraven svajade hit och dit och alla (vedkillen hade sin pappa med också) stod och kliade sig i huvena och såg betänksamma ut. Men sedan började vedförsäljarna hurtig planera hur man skulle surra fast veden så den inte tippade omkull eller for in i bilen vid en inbromsning. Johan använde sina favoriter - spännbanden, Vedkillen surrade med det ånga rep vi hade haft med oss och snart såg vedlasset ut som om det var inklätt med fin makramé.

När veden var lastad begav vi oss iväg hemåt. Under resan, som gick i 50 km i timmen diskuterade vi olika lösningar vid hemkomsten. Finns det någon som har en pallyft och kan lyfta av hela pallen? Kan man plocka av veden och trava om den? Kan man låta den stå kvar på skläkärran till ett senare datum?

Under resan ringde Brollan och kom med goda råd: Plocka av veden från pallen och plocka på den igen. Det tar inte länge!

Slutligen hade vi det sista lilla orosmomentet - vår skumpiga sneda grusväg. Men det gick riktigt bra, och nu står veden på släpkärran bakom huset. Vi vet ännu inte säkert hur vi ska göra med den...



Detta påminner mig om när Joel var hos oss - han var ca två år. Han var otroligt fascinerad av ved. Vi skulle först gå på Lillajulmarknaden, och sedan skulle vi ta in ved och elda brasa. Men det enda Joel kunde tänka på under marknadsbesöket var "Bäääd!", som han sa. Till alla vi träffade på Lillajulmarknaden sa han "Bääääd!" Lyckan var fullständig när vi äntligen for hem och gick till källaren och hämtade "bäääd"!

Nu har vi "bääääd" hemma!