Skuttat runt...

... har jag gjort i 1½ timme i kväll, och det känns i höftleden. Jag slår vad om att alla undrar hur jag kan skutta runt i både schottis och hambo när jag ska opereras nästa vecka. Man skulle ju tro att jag då var i det närmaste rullstolsbunden. Men så är det inte. Jämförelsevis är jag i mycket sämre skick i den här höftleden än jag någonsin var i den andra före operationen. Då tyckte jag t o m att det var lite pinsamt att åka till Orton, jag hade ju knappt ont alls just då. Men på Orton tyckte de att det var bra att jag kom i tid innan jag var helt nersliten i höften, då går rehabiliteringen så mycket fortare och bättre, plus att man inte kan göra den här typen av operation, hip resurfacing, om leden är alltför nersliten.

Och sen är det en sak att skutta runt. Det är värre när man ska knyckla in sig i Kadetten eller sätta sig på golvet med eleverna. Då känns det att man borde ha en ny höftled...

Så här tjusiga är mina nya reservdelar... lika blanka och fina som Linas ny delar, som hon fick insatta i går! Vi blir lika nyrenoverade, Lina och jag!