I går var Johan till sjukhuset och lämnade in apparaten, och i dag hade de hunnit gå igenom vad den visade. Och syster Monita slängde sig genast på telefonen och kallade dit mig redan nästa vecka. Det var alldeles för långt till den 7 dec, nu ska jag dit på torsdag i stället.
- Man blir lite orolig när det verkar vara så brådskande, sa jag till Syster Monita. Man hör ju hela tiden talas om folk som står i vårdköerna i månatal... det måste va allvarligt när man får komma inom en vecka...
Men Syster Monita försäkrade att de inte är något allvarligt fel på mitt hjärta.
- Det är de elektriska signalerna. Möjligen kan det bli fråga om en pacemaker, sa hon.
Pacemaker?? Jag!!??
Herregud, detta låter inte bra...
2 kommentarer:
Men herregud, är inte pacemaker som ett slags "hjärtsubstitut"? Då kan man väl inte säga att det inte är allvarligt... usch.
Nej, pacemaker är väl nån liten apparat som hjälper till att få hjärtat att slå normalt. Så har jag fått för mig. Ska slå lite på google om det...
Skicka en kommentar