Komposten

Jag är så nöjd med min kompost. Det är ett sant nöje att få gå ut med rester, när man öppnar locket ångar det varmt och doften är stark men frisk. Fast det är först i dag som jag känt mig riktigt nöjd.
Det är nämligen så, att min lagvigda har en viss fobi mot lukter och förruttningsprocesser. Han vägrar bestämt att befatta sig med komposten. Men när jag var på sjukhuset var han ju i alla fall tvungen att gå ut och slänga en del där. Jag kan tänka mig hur det gick till. Fort upp med locket på minimal springa och i med matresterna, fast med locket och sen snabbt därifrån. Antagligen höll han för näsa hela tiden också.
På det sättet kallnar snart komposten av och börjar lulta illa, ruttet.
Nej, man måste fälla upp locket ordentligt och efter att man slängt i resterna ska man röra om med en liten grep, som jag har stående bredvid. Sedan ska man strö på lite kompostströ, så det inte riskerar att bli för blött där. Man behöver inte göra detta alla dagar, men ett par ggr i veckan i alla fall.
Nu har jag kämpat och rört om, strött på kompostströ och rört ännu mer i tre veckor - och i dag! Äntligen, var temeraturen uppe i 40 grader från att ha varit nere på 10 grader för några dagar sedan!

Lycka!