Man undrar om barna får ett glas öl?

När jag linkade ut till postlådan efter Ålandstdiningarna i dag hade jag med kameran (vår nya Canon) och passade på att föreviga Storängsberget (på kartorna Lillnäsberget). Man vet aldrig när Landskapsregeringen får för sig att spränga ner hela massivet och bygga gofbana på området. Här lekte vi som barn, och jag brukar tänka på vad mamma skulle ha sagt om hon visste att vi låg på mage och kikade ner där berget stupade lodrätt, och 30-40 m längre låg enorma stenblock vid bergets fot. Antagligen har mina egna ungar gjort samma sak utan min vetskap...

Det här är min mammas barndomshem, torpet Skutviken, som min morfar Matti löste i på 1930-talet. Här gick Matti och Mina i sina dagliga sysslor ovetandes om kommande tiders planerade golfbanor, hotell och stugbyar. Faktum är att på deras första boplats här i Kastelholm, Nytorpet, är det redan golfbana sedan länge.
Hasses och Tages visa Öl från 70-talet dyker upp i mitt medvetande:

Öl

När man ser på hur barn´a växer upp och står i,

kan man undra om barn´a nånsin får det som vi ?

Om det finns jobb, om det finns mat

om det är drägligt där dom bor,

finns det får och kor och vatten och luft ?

Kan dom sola sig gratis, finns det blommor och blad ?

Har dom fläsk och potatis, kan dom ta sig ett bad ?

Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl

men man hoppas att barna ändå får ett glas öl.

Har de´ bra i värmen på en SARA-krog

rosenrött och himmelsblått

- ska de´ va vårt liv är inte bara knog,

öl är till exempel gott.

När man ser på hur barn´a växer upp och står i,

kan man undra om barn´a nånsin får det som vi ?

Om det finns jobb, om det finns mat

om det är drägligt där dom bor,

finns det får och kor och vatten och luft ?

Får dom döttrar och söner, har dom dragspel och vals,

har dom kvar bruna bönor, har dom någonting alls ?

Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl

men man hoppas att barna ändå får ett glas öl !