Albanusseglats

I går gick den efterlängtade Albanusseglatsen av stapeln. I Stornäsets vänners regi bordade ett 40-tal personer galeasen Albanus, som skulle ta oss till Stornäset.

Skepparen Allan Palmer hälsade alla välkomna ombord på Albanus och drog lite säkerhetsföreskrifter innan vi kastade loss från Östra hamnen.

När vi tagit oss igenom Lemströms kanal hissade vi segel. Det blåste bra, så över Lumparn gjorde vi 6,7 knop. En fin upplevelse att få segla över Lumparn!

Efter en avstickare in i Slottssundet kom vi slutligen till Tjudnäsklintarna där vi skulle försöka ta iland. Personligen undrade jag hur det skulle gå till i den sydvästliga vinden som låg rätt på Tjudnäsklintarna.

Men iland tog vi oss, och där väntade Guys goda köttsoppa som gick åt som smör i solsken.

Mitt i allt dök Stornästrollet upp från skogen. Han hade fem ljuva flickor i släptåg. Hu vale vad ful han var!

Desto vackrare var tjejerna och de sjöng som änglar!

Sen var det dags för Albanus att kasta loss från Tjudnäsklintarna och börja färden tillbaka till Mariehamn. Vi tog oss hemåt landvägen. Vi tyckte det var onödigt att åka tillbaka till Mariehamn när vi var så nära hemma!

En underbar dag var det och vädret var i alla fall hyfsat bra även om det kunde ha varit lite varmare...

Majsysslor

Det har varit en hel del målande på sista tiden, och än är det inte färdigt. Allting ska strykas två gånger och det sliter på kroppen. Just nu verkar jag lida av kubitaltunnelsyndrom i armen (Lessa har ställt diagnosen, och den verkar stämma bra). Det blir ju inte bättre av att jag håller på och gräver och sliter i trädgården också, så fort jag hinner.

Men paviljongen blir fin...

Grannens plommonträd står i blom. Det är lika hänförande varje år när det plötsligt slår ut. I år hade det slagit ut under dagen medan vi var på jobbet.

Det finns flera små vänner som slagit ut - maskrosorna t ex. Varför uppskattar man inte deras blomning på samma sätt som t ex vitsippornas? Jag var tvungen att krypa ner till marknivån och ta en bild... och egentligen är ju maskrosen en vacker liten blomma när man tittar närmare efter!

På fredagen dök Ole Träflyte upp i vår vik. Vi blev inviterade på middag, otroligt lyxigt att få middagen serverad hemma vid stranden utan att behöva ta sig någonstans!

I går kväll dök äldste sonen plötslit upp och visade sitt nyförvärv, en Flipper 640, som han varit efter till Sverige i helgen. Jag tog fram saxen och klippte håret på honom - det går inte att vara långhårig när man ska åka fram i 40 knop över fjärdarna...

Åskguden i farten

Åskguden Tor var på jättejakt i natt med sin vagn dragen av getterna Tandglese och Tandgnissle. Med sin hammare Mjölner lyckades han träffa ett flertal jättar. När han kastar Mjölner far den iväg så det blixtrar på himlen. När Mjölner träffar ett jättehuvud dundrar och smäller det då huvudet spricker. Det är det som är åskan, om ni inte visste det!
Ett tag var Tor  rätt ovanför oss, blixt och dunder kom nämligen på samma gång. Huset riktigt skakade när han tog i som värst, och många jättar och vidunder fick sätta livet till.

Jag har aldrig varit rädd för åskan, mest fascinerad, men allvarliga olyckor händer i åskoväder, så man ska nog ha respekt och följa de råd som finns.

• Säkraste skyddet är att sätta sig i bilen. Den fungerar nämligen som en  Faradays bur. Men undvik att röra bilradion!
• Är man på en öppen plats, t ex en golfbana, ska man huka sig ner så man inte är så hög. Ha inte paraplyet uppfällt över huvudet!
• Vill du veta hur långt bort åskan är gör du så här: Räkna sekunderna från blixten till åskbullret, dela  antalet sekunder med tre. Svaret blir avståndet till blixtnedslaget i kilometer

En sista hälsning till kusin Anni

I går var vi med och ledsagade vår kusin Anni till den sista vilan.
Jag har haft mycket kontakt med Anni de senaste åren. Hon hade anammat det moderna sättet att hålla kontakten - genom e-post, och då och då har en liten hälsning från Anni dykt upp i min e-brevlåda.
Fotot här är taget vid Matti och Mina-träffen vi hade för tre år sedan. Då levde 14 av Mattis och Minas barbarn. Sedan dess har tre stycken lämnat jordelivet: Eva, Axel och Anni.
Nu är vi alltså 11 kusiner kvar.
Anni hann fylla 82 år, en aktningsvärd ålder. Och pigg var hon in i det sista.

Många projekt på gång nu

Förutom båtrenoveringen har vi Festpaviljongen som ska bli färdig. Det blir inte mycket vila, alltså. Man hinner knappt slå upp ögonen innan man har en hammare eller pensel i handen. Och sen skulle jag behöva så lite också...

Det är lite oländigt mot usidan, men det löser sig med den fantastiskt användbara flotten.

Plötsligt dök det upp ett sjömonster i viken. Jag höll på att ramla från flotten, så rädd blev jag... men det var bara Brollan som skulle kolla vår bojkätting!

Efter en trevlig middag med Sjöodjuret med fru tog vi en vända runt Röda kon. Solen gick ner i säck, och det bådar ju sämre väder. Det stämmer, för i dag är det betydligt sämre än gårdagens högsommarvärme.

Snickerier

Vår båtrenovering framskrider så sakteliga. Om någon missat det, har vi ju bytt motor i båten. Det är inget litet jobb, och kräver både tid och kunskap. För att bättra på det senare har vi kallat in finsnickaren Jimmy för att hjälpa till med den nya inredningen som behövs akterut i båten, där den nya motorn nu är fastskruvad.

Själv vågade jag mig inte upp  i båten överhuvudtaget i går, när killarna jobbade. Jag skulle bara ha varit i vägen, för utrymmet är ju inte så stort. Men jag passade på att ta några bilder när durken skulle mallas till. Man ser att det är ett precisionsjobb, det där!

Vårmorgon

Det är vackert nu. Man får ha kamerarn framme i högsta hugg hela tiden och bevara intrycken så gott det går. Det är nu man ösnkar att man hade lite utbildning i fotograferandets ädla konst. Tyvärr har man ju inte det, så bilden blir aldrig som verkligheten. Men ganska fint ändå...

Mors dag

Mors dag har firats i arbetets tecken. Tre skottkärrslass med ogräs har jag kärrat till trädgårdskomposten bakom huset. Grönsakslandet har spadvänts (och Johan undrar vad vi ska ha jordfräsen, som reparerades för dyra pengar i fjol, till), det blir så fint och ogräsfritt när man spadvänder och samtidigt plockar bort ogräset.
Middagen avnjöts på Golfrestaurangen tillsammans med Gullan och Brollan. Ingen av oss har någon mamma att fira (förutom Johan, men hon bor i Sverige och har inte Morsdag i dag).
Dagen avslutades med premiärtur med snurrebåten, vilket är ett av mina största nöjen. Vi for runt och kollade vad som hänt sen i höstas, och det var faktiskt en hel del.

Väl påpälsade i våra flythalare bar det av i full speed. Johan ser nöjd ut bakom ratten...

Den här byggnaden är sig lik sedan 800 år tillbaka... ja, den har väl ändrat utseenden den också under århundradena...

Midsommarstången mot aftonröd sky... snart ska den tas ner och kläs om. Och Kastelholmsnejdens dansare ska uppträda. Om vi nu hinner öva färdigt...

I Slottssundet håller ett nytt bostadsområde på att växa upp. Man funderar lite över arkitekturen, inga vanliga bondstugor precis...

... och tvärs över viken här hemma håller Klingberg på att smälla upp en konstig skapelse. Vi undrar vad det egentligen ska bli!

Kyrkledsvandringen

Äntligen har vi haft vår Kyrkledsvandring! Först var vi tvungna att skjuta upp datumet, sedan har det varit frågetecken med vädret. Men i morse sken solen (fast de sedan blev mulet) och regnet väntade med att komma tills vi var framme i Bomarsund! Perfekt!
Och trevligt har vi haft hela den 15 km långa vägen. 4 timmar tog vandringen, och jag tror att vi alla är ganska möra i benmusklerna vid det här laget...

Elva stycken hurtbullar dök det upp när vi samlades vid Birkabröd i morse.

Första biten var det mycket bergsklättring.

Vi fick se Sunds kyrka från ett annorlunda perspektiv.

Det låg fortfarande is kvar i skogen.

I Gunnarsby jaktpaviljong var det lunch. Guy och Bror serverade supergod köttsoppa.

Efter 15 km - äntligen framme vid målet. Det glada gänget (förutom Calle, som tog bilden, samt Sonja och Gunnevi som lämnade oss i Gunnarsby) samlat vid muren medan vi väntade på Tjabo som skulle ta oss tillbaka till Birkabröd i sin taxi.

Vitsippstiden

Den underbaraste av årstider är det just nu, vitsippstiden. I stället för vita drivor av snö, som vi såg för några veckor sedan, ser man nu drivor av vitsippor. Särskilt uppfylld av denna syn är jag i dag, efter att ha besökt Prästgårdsnäset tillsammans med min klass. Här hemma sliter man med trädgården för att få den vacker. Men naturens trädgård är den vackraste av alla. Där sköter växterna sig själva, och på Prästgårdsnäset med hjälp av kvigorna, som brukar gå där på sommaren. En matta av svalört, blåsippor, vårlök, nunneört och vitsippor blandas på ett förunderligt vackert naturligt sätt av naturens egen trädgårdsmästare.

Och det förunderligaste av allt - vätterosen.  En av de få blommande växter som saknar klorofyll och lever i symbios med hasseln. Den rosafärgade blomstängeln tränger sig upp genom fjolårslöven utan varken blad eller stjälk.

Just nu blommar den som bäst under hasselrunnarna på Prästgårdsnäset i Finström. Gå dit och titta, det är en otrolig upplevelse!


Nu kommer snart gullvivetider, men jag hoppas vitsippstiden vara länge ännu!

Min kusin Anni har gått bort i denna vackra tid. Vi hann inte ha någon ny kusinträff, som vi talade om bara för några veckor sedan. Vila i frid, Anni!

Valborg...

... och 1 maj har passerat. Lugnt och fridfullt har det varit, mest i arbetets tecken. Lillbåten har tvättats, bottenmålats och vaxats, och nu guppar den förnöjsamt vid bryggan. Tyvärr har vi inte varit ut på någon provtur ännu, det har ju blåst så fruktansvärt hela helgen!
Majbrasan eldades med narutvänligt material. Först en brasa på Valborgsmässoaftonen, och sedan en till 1 maj på allt det som inte brunnit upp.
Krattat har vi gjort, och jag har grävt i rabatterna. Och tvättat altanerna med högtryckstvätten. Det är roligt! Himmel vad rent det blir med minimal ansträngning! Betongtrappan ner till stranden fick sig också en omgång med högtryckstvätten.

Sent omsider tände vi brasan. Brollan kom med abborrar som vi rökte i röken. Mumsfilibabba!

Grannarna kokade kaffe och mös på bryggan.

När det bev kallt drog vi oss in i paviljongen och Johan tände Petromaxen.

Robert och Gun dök up senare på kvällskvisten.