Cirkeln är sluten

Det har inte blivit så mycket bloggskrivande på den här seglingen. Sega uppkopplingar har det varit när Johan försökt komma ut på nätet på sin dator, och så vet vi ju ur fruktansvärt dyrt det är att surfa utomlands.
Men nu är vi i hemmafarvattnen igen, och det är billigt att surfa!

Serenad har lämnat oss och styrt kosan hem till Kvarnboviken. Krisen är stor på Bocknäs, så chefen måste väl hem och laga vatten.

Lina har också börjat ta sig hemåt så smått. I dag seglade vi från Käringsund till Rödhamn, 38 sjömil. Vi kom hit redan kl 15-tiden, och bra är det att va tidig, för den här tiden på säsongen är det pinfullt med båtar överallt. Vi fick en bra plats mot bryggan, men de båtar som kommer nu får antingen lägga sig på svaj eller söka sig en annan natthamn. Och båtar kommer det hela tiden. Tio båtar ligger på svaj på redden, och just nu kommer det en finsk segelbåt. Besättningen sliter med tampar och fendrar och tror att de ska få plats vid någon brygga... vilka optimister!

Vår sista anhalt innan vi kom tillbaka över havet var Öregrund. Det var en mysig liten stad, och vi har inte varit där förut, så det var riktigt roligt. På eftermiddagen var vi bjudna till Micke och Helena på middag. Det var nog sommarens hetaste dag, 30 grader i skuggan, men Micke har AC i sin stuga, så det var skönt att sitta inne i svalkan. Men jag var ändå nära värmeslag innan dagen var slut, vi kunde ju inte sitta inne hos Micke hela dagen.
På kvällen hade de programafton. Eric Grönwall var huvudartisten, och vi satt i båten och lyssnade. Det var tjockt med båtar i hamnbassängen och massor av människor i hela hamnområdet.
Två nätter låg vi i Öregrund, och på onsdagen tog vi oss över ett spegelblankt Ålands hav till Käringsund. Motor hela dagen, men vad gör det när man har en ny Volvo Penta!

I Käringsund spelade vi minigolf. Vi har startat en lite turnering, Serenad-besättningen och vi på Lina. Förstestyrman på Lina har vunnit båda gånger vi spelat hittills.