Lizas blogg

Jag har kommit till ett nytt ställe. Här har dom en hanhunds-människa och en tik-människa. Dom verkar riktigt snälla, faktiskt. Jag har testat dom lite, och dom har inte skrikit åt mig ännu.
Det är inte mycket vila på det här ny stället. Man ska upp mitt i natten, känns det som, när man sover som skönast i sin korg. Då är det frukost. Jag är inte van att äta den tiden, så första dagen åt jag inget. Nu har jag vant mig lite, så jag äter det godaste i skålen.
Sen ska man ut och motionera i kolsvarta mörkret, kylan och snöstormen. Det är tik-människan som jag går ut med då. Som tur är låter hon mig springa lös, jag tror hon har märkt att jag inte kan bajsa i koppel.
Sen kommer hanhunds-människan med sin plåthundkoja och plockar upp oss. Tik-människan stiger av på ett ställe, sen fortsätter hanhunds-människan och jag till ett trevligt ställe där det finns många vänliga gamla männsikor som klappar och pratar med mig. Hanhunds-människan har inte så mycket tid med mig där, jag vet inte riktigt vad han håller på med, egentligen.
Det värsta är resan dit, för man ska åka med en fruktansvärt bullrig och slamrig plåtkoja som tydligen går på vattnet. Fy, vad otäckt det är. Jag brukar försöka sitta i knät på hanhunds-människan, då känns det lite säkrare.
På kvällarna när vi kommit hem är det en massa aktiviteter här. Eftersom jag tydligt sagt ifrån att jag absolut inte vill vara ensam ens 10 min får jag följa med överallt. I dag, t ex har vi varit på en konstig tillställning. Hanhundsmänniskan stod och ropade i en lite manick och en massa andra människor gick planlöst omkring kors och tvärs runt varandra. Jag provade att va med, men då satte min tik-människa fast mig i kopplet i ett bordsben. Det blev rätt så tråkigt, så jag lade mig och blundade en stund tills vi åkte hem igen.
Nu ska jag lägga mig i soffhörnet och ta igen mig lite. Det är ju inte så länge tills jag ska upp igen...