Lizas blogg

Nu har jag varit här hos mina nya mänskor ett bra tag, det känns som hela livet faktiskt!
Jag har märkt att dom har en del ovanor också.
T ex är dom koppeldragare. Jag har hört att det är ett svårt problem att bli av med om man har sådana mänskor. Jag har ju bra speed på när vi promenerar med koppel, man vill ju framåt och lukta på nästa kissfläck! Och då har man en människa hängandes och dragandes i kopplet hela tiden! Det är väldigt irriterande!
T o m har dom börjat med att stanna helt och där står vi tills jag tittar uppgivet på dom, och då först sätter dom fart igen. Det är nästan så att jag måste gå lite saktare och hålla jämna steg med dom... jag har börjat med det ibland, och det verkar dom tycka om! Tur att man får gå lös för det mesta!

En annan sak som dom inte fattar är att främmande hundar kan vara farliga. Vi åkte med den där stora plåtkojan som går på vatten häromdagen. Då ska man sitta tillsammans med främmande hundar och mänskor. Det kan ju va farligt när dom främmande hundarna kommer så nära inpå, så jag försöker skydda oss så gott det går. Mina mänskor har ju inga huggtänder, så jag ser det som min uppgift att skydda oss. Men han-mänskan blir jättearg på mig när jag skäller och morrar åt de andra hundarna. Ja, dom är verkligen konstiga, mina mänskor!

Dom har andra ovanor också. Ibland börjar dom duscha och byta pälsar på kvällarna. Då vet man att man inte får följa med. "Gå och lägg dig, du Liza!" säger dom, och då brukar jag gå till min korg. Sist iddes jag inte ens gå och säga "Hej då" åt dom, utan jag låg kvar i min sköna korg. Det var ganska skönt egentligen, för han-mänskan hade envisats med att borsta och kamma mig strax innan, och det luggar hemskt, särskilt i skägget! Så jag var ganska trött på honom just då.
Och jag har ju märkt att dom kommer hem efter ett tag. Synd att jag inte kan spela lite cool då, och inte verka så överdrivet glad när dom kommer. Men det är faktiskt hemskt kul att ha flocken samlad igen, så jag brukar skälla och hoppa och fara runt så mycket jag orkar.

I stort sett trivs jag riktigt bra här. Jag har ju börjat jobba, kanske jag inte har nämt det. Jag trivs bra med människorna där på jobbet, men arbetet är ganska tråkigt. Mest ligger man under skrivbordet och sover, och ibland far vi ut med plåtkojan. Då brukar jag sitta på han-mänskans plats  i plåtkojan och vänta. Han vill att jag ska sitta i baksätet, men där ser man ju inte lika bra.