tisdag 8 mars 2016

Konsten att höra hjärtslag


Min senast lästa bok heter Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker. Det är en underbar kärlekssaga som utspelar sig i det fattiga Burma där pappan till bokens "jag" är född. Pappan, Tin Win blir föräldralös som liten, men blir omhändertagen av en kvinna i byn. Så småningom blir han blind. Han går i skola i klostret i den lilla staden, och det visar sig att han är enormt begåvad. 
När han träffar Mi Mi förändras hans liv. Hon blir hans ögon, och hon styr honom genom gator och torg, vägar och stigar när de båda utforskar omgivningarna för att ta reda på var alla ljud som Tin Win hör kommer ifrån. Hans hörsel utvecklas så väl så att han kan höra hjärtslagen på folk som går förbi. Tin Win blir hennes ben, för hon är född med missbildade fötter och kan inte gå. Hon blir hans ögon. De är oskiljaktiga ända tills han kallas till sin rika onkel i huvudstaden för att undersöka om hans ögon går att operera.
Vill du läsa en sorglig berättelse med fantastiska poetiska beskrivningar ska du läsa denna bok. Slutet är ledsamt och oväntat, och jag var tvungen att läsa om det innan jag riktigt förstod hur boken slutade.
Jan-Philipp Sender är från Tyskland och har jobbat som utrikeskorrespondent i USA och i Asien. Numera är han enbart författare och bor i Berlin.


Det finns en fortsättningen på konsten att höra hjärtslag: Hjärtats innersta röst. Den handlar om Tin Wins dotter Julia. Jag har inte läst den boken än, men kommer garanterat att göra det! 


måndag 7 mars 2016

Det känns som vår i luften...

Idag kändes det verkligen våraktigt ute. T o m tittade solen fram på eftermiddagen. Kanske att man snart kunde ta ut Rödluvan...? Hittade lite bilder när jag bläddrade i filerna. 


Här är vi med Bror och Heidi och deras Hjulia i Geta, tror det var Hällö brygga.



Johan och jag tog en tur till Simskäla på sensommaren. Underbart väder var det. 


Här sitter chauffören och väntar på sina passagerare.

söndag 6 mars 2016

Scott och Iris

Vi har fått den äran att ha hand om Scott och Iris idag. Vi tycker alla att det är jätteroligt, förutom Liza...  hon tycker det är ganska jobbigt. T ex så vill Iris ligga i någons famn, och det gillar inte Liza. Hon vill inte att någon annan hund ska vara med hennes Husse eller Matte! 
På promenaden gick det bra. Alla hundarna sprang runt, vänskapligt kissande och sprättande med tassarna. Lilla Iris for som en beige ulltott mellan oss alla och Liza hade fullt schå att hålla flocken samlad. När vi kom in blev det lite gruff i hallen, men det lugnade snabbt ner sig. Nu ligger alla hundarna och vilar, Iris i min famn och de andra på golvet. Skön söndagsförmiddagen råder.



torsdag 3 mars 2016

Lalylala-kaninen

Den senaste veckan har varje ledig stund gått åt till att virka på lalylala-kaninen. Bara restgarner har fått användas, så det är lite olika nyanser och kvalitéer på garnet. Jag har rivit upp och virkat om en hel del, även om beskrivningen på meo my crocet är enkel och tydlig. Öronen och svansen får man beskrivning på från lalylala Rita the rabbit.
Den är ganska stor, ca 30 cm, så det tar en stund att knåpa ihop den. Det blir nog flera, i andra färger, även om jag tycker att de här gråa nyanserna är väldigt vackra. Men det börjar ta slut på de färgerna i garnlådan nu...