GI-diet

När man ska in på sjukhuset kommer en del sanningar fram. T ex måste man uppge längd - och vikt. Jag, som för det mesta skyr vågen som pesten, utom under mina återkommande diet-perioder, var tvungen att stiga på hatobjektet nr 1 - och konstatera faktum. Kilona har smugits sig på. Dags att göra något innan man ser ut som Miranda i Australien, som jag såg ett reportage om härom kvällen. 250 kg!
Nå så farligt var det ju inte, men några kilon måste bort.
GI-metoden fungerar. Jag har provat förut, och så länge man håller sig till proteinerna och skippar sötsaker, bröd, potatis och pasta går man stadigt ner utan att känna sig hungrig och matt. Perfekt metod, särskilt när man är lite handikappad och inte kan motionera.

Dieten är förknippad med vissa problem, t ex när man blir bortbjuden.
Jag hälsade på min faster Anja häromdagen. Naturligtvis hade hon bullat upp med färdiga smörgåsar och kaffebröd i massor. Jag försökte med "oj, jag som just ätit lunch! Jag är proppmätt", men det gick inte hem!
-Nå, Rubys kaka kan du vär smaka ändå!
Jag kompromissade och tog en smörgås fastän den var gjord på vitt bröd.

Förra helgen var vi bjudna till bror Bror på harmiddag. Han vet ju om vår diet, så han frågade på sitt vanliga burdusa sätt:
-Jaha.. kan man inga bjuda er på middag nå mera nu då??
Jo, visst kan man det, sa jag sanningsenligt, för så krångligt är det ju inte. Bara du har lite grönsaker och inte reder såsen med mjöl. Grädde blir gott i såsen, försökte jag förenkla matlagningen.
Och harpalten var jättegod med rostade rotsaker till.

På lördag är vi bjudna på middag igen. Det är till ett ställe där det brukar vara rikligt med god mat. Så jag tror inte det kommer att bli problem med GI-dieten på den middagen.
Men, Birgitta, OM du skulle läsa den här bloggen... lite grönskaker och bönor i stället för potatis skulle underlätta...