Landskamp i TV-soffan

I vårt hus är vi ense om det mesta, utom när det är ishockeylandskamp mellan Finland och Sverige. Då hettar det till i TV soffan. Till saken hör också att vi aldrig ser på sport annars, bara när det är ishockeylandskamp mellan Finland och Sverige.

Normalt sitter vi i tillsammans i största samförstånd och kommenterar det vi ser i rutan och skrattar gott åt varanadras kommentarer. Men inte när det är ishockeylandskamp mellan Finland och Sverige.
När det är ishockeylandskamp mellan Finland och Sverige sitter vi i varsitt soffhörn och blänger ilsket på varandra. Elaka kommentarer haglar. Var och en är extremt uppmärksamma på fel som motståndarlaget gör:
- Titta! Det där var utvisning! Såg inte domaren det där!
- Ha, ha! Nu blev det utvisning i alla fall! Det är trångt i finska utvisningsbåset!

Jag blir riktigt arg på finnarna som inte kan klå svenskarna. Jag blir uppretad på de menande leendena riktade åt mitt håll när Sverige gör 1-0 i andra perioden. I det läget är jag arg på alla: på Johan som flinar retsamt, på svenskarna som får in pucken i det finska målet... och på finnarna som ALLTID SKA LÅTA SVENSKARNA VINNA!

Sen går signalen att tredje perioden är slut. Det var det. Nu går vi och lagar middag. Friden är återställd och sämjan inträder i o m slutsignalen.

Men vänta bara... det kommer en ny match... och då! Då tar vi dem!