Matti och Mina

Matti och Mina bodde flera år på Nytorpet på Kastelholms gård. Matti jobbade på gården, och det gjorde Mina säkert också i mån av möjlighet, barnen kom ju i rask takt.
Armas föddes 1 dec, knappt en månad efter vigseln. När han blev äldre visade det sig att han hade en speciell talang, han kunde rita. Han ritade av djur och människor så naturtroget så att det såg ut som fotografier. Han hade häften fulla med fantastiska blyertsteckingar.
I maj 1896 kom Nikodemus och i januari 1999 föddes Knut.
De första åren på detta nya ställe var säkert inte helt problemfria. De hade kommit till en svenk trakt, själva var de helt finskspråkiga. Men på herrgården talade många av tjänstehjonen finska, det kändes säkert skönt.
Och bara ett stenkast bort, på torpet Näs bodde Minas bror Nestor och hans familj. Kanske knallade Mina iväg till Nääs för att hälsa på sin svägerska.
I Näs fanns det redan 5 barn i stugan vid sekelskiftet. Toini och Hilda var 11 och 12 år, de var lite för gamla för att leka, och dessutom var de nog tvungna att hjälpa till med sysslorna.
Alina var klen, hon var 5 år, och man undrade om hon skulle få uppleva sin sexårsdag. Hon var ett år yngre än Mattis och Minas Armas.
Georg var precis lika gammal som Nikodemus, 4 år. Armas, Georg och Nikko lekte säkert mycket tillsammans.

Med sig vid bordet hade Mina och Augusta sina minstingar, Knut och Ruben. Knut var fortfarande späd, men Ruben var 1½ och kunde tulta runt på egna ben i stugan. Kanske Toini och Hilda tog med småbarnen ut på backen så att Mina och Augusta fick sitta i fred och prata.

Augusta var en speciell kvinna. Hon hade kunskaper som inte alla hade. Ett av hennes specialiteter var fosterfördrivning. Men det var något som Mina aldrig skulle utsätta sig för. Mina förstod sig inte riktigt på sin svägerska i det fallet. Det kunde aldrig föra någonting gott med sig att syssla med sådana saker.

1900 dog lilla Alina och sedan flyttade Nestor och Augusta med resten av barnaskaran till Haraldsby.

Det kom nya torpare till Näs, först en Herman Henriksson som bara stannade en kort tid. Sedan flyttade Karl Gustav Lindström in och ett par år senare Petter Jonasson. Knappast hade Matti och Mina så mycket utbyte av dessa torpare som kom och gick. De var alla svensktalande.

1907 flyttade Matti och Mina till Skutviken och skrevs som torpare. Barnaskaran hade vid det laget utökats med Axel och Karl.
Samma år drabbades familjen av sorg. Armas, äldsta sonen, hade på hösten varit ut på isen och gått ner sig. Han blev så nerkyld att han blev sjuk och fick lunginflamation. Nätt och jämt överlevde han julen, och på Nyårsafton 1907 dog han. Den konstnärliga Armas, nyss fyllda 14 var borta. Hans teckingar fanns kvar, men tyvärr är även de borta idag, 100 år senare.
Det måste ha varit ett hårt slag för Matti och Mina.

Minas svägerska Augusta hamnade på tukthus då hon misslyckades med en fosterfördrivning och kvinnan dog. Men då var hon redan skild från Nestor.