"Lilla vännen" har åkt hem

Seidi har åkt hem för den här gången. Det är rikitgt tomt i soffhörnet och inget sällskap på promenaden... mattematte saknar "Lilla vännen".

Hon har ju sina olater, förstås. Man måste komma ihåg att sanera köket ordentligt innan man lämnar henne ensam. T ex glömde jag det i tisdags, jag lämnade hela kompostbyttan full i diskhon när jag åkte till simhallen. Vid hemkomsten fann jag hela byttan utspridd över köksgolvet, plus stekpannan med avslaget handtag, även den på golvet. Och en mycket skamsen Seidi med öronen slätt mot huvudet, hukande underdånigt och tittande på mig från sidan.

På torsdagen skulle Johan och jag på vår squaredansövning. Då riggade vi upp ett kastrullock ovanpå köksskåpet, fastsatt med en fiskelina i kompostbyttan. Och ett par goda köttbitar i byttan.

När vi kom hem låg kastrullocket och byttan på golvet och köttbitarna var uppslukade av den skamsna Lilla vännen.

Nästa gång jag skulle iväg satte jag en godluktande skinkskiva i kompostbyttan. Segern var min när jag kom hem och fann att allting var orört. Skinkan låg kvar! Så enkelt var det!

När Seidi är hos oss sover hon på soffan. Vi brukar ta bort plädar och kuddar så att hon inte ska håra ner allting. Men hon älskar att ligga på en skön pläd, hon tar varje tillfälle i akt. Glömmer man kvar pläden på soffan är hon snabbt där och bäddar ner sig. Därför har vi varit noga med att alltid lägga plädarna på en karmstol vid fönstret.

Häromdagen undrade vi vart hunden tagit vägen. Hon låg inte i soffan, inte i köket. Vi hann bli riktigt fundersamma innan vi fann henne - hon hade kravlat sig upp i den trånga karmstolen där två plädar och en stor kudde låg. På toppen av det berget klamrade sig Lilla vännen envist fast - hon skulle ligga på en skön pläd.

Då veknade mattemattes hjärta och Seidi fick en egen liten pläd och en skön kudde. Lyckan var total, resten av veckan har hon snusat på sin kudde och sin pläd, och t o m soffhörnet vid läslampan har jag fått ha ifred!