Madrassanalys

I helgen var vi en liten tur till Norrtälje. Vi var på EightMakers Januaridans. Det är alltid så roligt att besöka den klubben. Man blir så väl mottagen, alla förundrar sig över att vi kommer ända från Åland !
Förutom dansen passade vi på att umgås med Johans mamma. Där blir man också väl mottagen med frukost, lunch och middag och whisky-pinne med tilltugg på kvällen. Sen är man så trött att man bara stupar i säng.
Ja, säng, förresten, hos Mor har vi våra motordrivna luftmadrasser köpta från Anttila. De är väldigt praktiska. De förvaras i varsin liten påse, och när man blir trött plockar man bara ut dem och sätter i kontakten. Det finns en liten kompressor som man startar för att få i luft. Den låter som ett mindra reaplan, och man är lite orolig att grannarna i huset ska börja klaga när man kör sängarna kl 23-tiden på kvällen. Men än så länge har ingen klagat...
Man måste sedan se till att madrasserna står fritt, de får inte röra vid väggen eller den andra madrassen. Värst är det om de tar i varandra, då hörs konstant ett fruktansvärt gnisslande, ni vet hur det låter när man gnider två badbollar mot varandra. Så, fast tio gånger värre!
När man sedan ligger på madrassen ligger man riktigt bra. Jag sover riktigt skönt på min motordrivna madrass. Fast när man rör sig låter det ändå en del, särskilt när Johan rör sig. Han rör sig ganska mycket...
På morgonen är det bara att vrida om munstycket så att luften pyser ut. Man kan ligga kvar i det längste, ända tills rumpan tar i golvet. Då sätter man på readriften igen, och de sista luftresterna sugs ut. Och sedan kan man rulla ihop madrassen så den ryms i sin lilla påse.
Jag kan verkligen rekommendera denna madrass , snarlik som den på länken här. Men jag rekomenderar inte att köpa en dubbelmadrass, ett par bekanta gjorde det, och de fick inte en blund i ögonen, för när den ena rörde sig så vaknade den andra, och tvärtom.

Jag minns en händelse från 90-talet, på den tiden då vi åkte på squaredanstillställningar till Sverige och ofta sov över i skolsalar. Då fanns inga motordrivna madrasser, i alla fall hade ingen av oss det. Man var tvungen att blåsa upp sin madrass med munnen, eventuellt om man hade en pump. C hade ingen pump, men hon övetalade L att blåsa upp hennes madrass med munnen. Snäll som han var gjorde han henne till viljes, och nöjd sov hon hela natten på sin välfyllda madrass.
På morgonen vaknade vi andra av ett pysande och en ilsken röst:
Vad göööör du???
Det var L som helt sonika hade dragit ur ploppen på C:s madrass. L tittade lugnt på henne:
- Det var ju min luft!