Egalias döttrar

När jag nu ändå är inne på jämställdhet har jag ett boktips:
Egalias döttrar av Gerd Brantenberg.

"I Egalia råder fred och fruktbarhet. Det är kvinnan som är det starka könet, ett självklart faktum, eftersom det är kvinnan som kan få barn - medan mannen ses endast som en producent av sperma. Eftersom mannen är det svaga könet indikeras att han också är mindre värd. I detta perspektiv är kvinnan förmer än mannen på alla områden. Sålunda är varje pojkes önskan att få faderskapsskydd av sin kvinna. Att mannen ska gå hemma med barnen är självklart. Det är ju kvinnan som jobbar - och vem skulle ta hand om barnen annars? De män som trotsar de rådande normerna döms ut som känslokalla och egoistiska. I led med denna manssyn tycker kvinnorna sig ha rätt att roa sig efter jobbet, ragga upp yngre pojkar på krogar och förvänta sig ett rejält mål mat när de kommer hem. Det återstår för mannen att pryda sig för att tilltala kvinnorna. Den viktigaste symbolen av dem alla är förstås penishållaren. Denna är utformad att stå rakt upp (eftersom hängande penisar är lite äckligt och visar på oengemang). Penishållaren är självklart inget bekvämt, men den betyder mycket för mannens antagna potens och männen ägnar mycket tid åt att pryda sig själva."

"Egelias döttrar" är en kultbok skriven på 70-talet av norskan Gerd Brantenberg. Trots att normerna väl har förändrats lite sedan 70-talt plockar den fortfarande poäng, framför allt genom den språkliga form som Brantenberg valt att berätta på för att belysa hur ett motsvarande matriarkat skulle se ut.
Istället för "man" används ordet "dam" (detsamma gäller t ex som uttrycket "Dam Gud!" (= Herre Gud!". Alla yrken står i kvinnoform. Vi möter sjökvinnor och brandkvinnor. Denna språkliga kontrast är mer upplysande än hela historien sammantaget. Vårt språk har till större delen manlig utformning - att läsa motsvarande, fast i kvinnlig form, känns lite som att ha på sig kläderna bakochfram. Exakt hur mycket värdering man ska lägga i detta - är tveksamt, men att vårt språk är utformat med manliga förtecken är uppenbart.
Denna historia är tillspetsad å det grövsta. Kvinnorna är som de allra mansgrisigaste män man kan föreställa dig. (Taget från Smulelitens blogg, läs mera där!)

Jag har inte själv läst boken ännu, men funderar allvarligt på att låna den, den finns på biblioteket såg jag när jag var in på Katrina