lördag 14 mars 2009

Rapport från skidbacken

Det har ändrat sig lite på de 8 år som jag har varit borta från sidbackarna.

Liftkorten
Man får ett litet ort som man stoppar i fickan. Sedan går man bara igenom en "giraff" och det piper till - vändkorset öppnas och man går igenom. Tidigare skulle man stoppa in kortet varje gång man kom till korset. Det gällde att ha kortet famme, och det fanns fina uppfinningar som t ex jojo att ha kortet i.

Sittliftarna
De går verkligen fort, och först när vi såg dem starta upp undrade vi hur man skulle hinna sätta sig i farten. Men de är nuförtiden så fiffigt konstruerade att de stannar när man ska sätta sig. Men hur fungerar det??? Hur kan de korgar som är på väg upp fortsätta i raketfart medan de som är nere och vänder stannar? De går ju på samma vajer. Så småningom klurade vi ut att korgarna hakas av vajens i svängen och kan därför stanna till innan de fortsätter och hakar på igen när de svängt runt. Hängde ni med?
Varje korg tar 6 personer. Det är många tusen människor som matas ut på pisterna under en dag!

Skidorna
Vi kom men våra 10 år gamla skidor. De har helt ändrat utseende nu, så vi kände oss lite urmodiga med våra stenålderskidor. Numera är de kortare, timglasformade, breda och runda i ändarna. Vissa skidor är uppböjda i båda ändar, så man kan även skida baklänges. En sak var bra: Man behövde inte vara orolig att skidorna skulle bli stulna när man ställde dem ifrån sig. Vem skulle vilja ha våra omoderna skidor - det skulle vara som en raritet i så fall!

Romme alpin
Anläggningen är ca dubbelt så stor som för 8 år sedan. En helt ny sittlift tar en upp upp till en alldeles ny topp mycket högre än den första. Från den finns det lika många pister till att prova. Fatum är att vi inte åkt alla pister idag. De svarta har vi medvetet undvikit...

Lunchen
Det var vår busschaufför som fixade grillade varmkor med bröd åt oss. Det fanns kaffe, choklad, frukt och chips och man kunde spilla i lite Strohrom om man ville. Ja, det var ju inge LCHF-lunch precis, men vi åt nog ändå, för då var man verkligen hungrig efter flera timmars skidande!


Man ser alla åldrar i backarna. De mest faschinernade är de pyttesmå knattarna som svischar förbi på sina halvmeterlånga skidor. Ofta glömmer de att svänga, de bara åer rakt ner i full fart. Lika ofta har de en förälder som åker bakom och påminner: Höger! Vänster! Höger! Nu stannar vi!
En del föräldrar har barnen i koppel. Det verkar fungera perfekt. Föräldern åker bakom och håller koll på framfarten. Idag har vi sett 2-3-åringar på skidor!

Tyvärr har jag inga bilder att visa för jag glömde kameran hemma men jag hittade pistkartan på nätet.


4 kommentarer:

Anonym sa...

Bryt inga benen o er!

Anonym sa...

jaha! jag trodde stugan på bilden var en lappkåta som jussom gor kåta in och kåta ut ur.. eller hur vadde nu riktit....

Bloggblad sa...

Inga problem med liftkort här... har aldrig haft nåt. Har inte åkt skidor i fjällen mer än en endaste gång när lärarhögskolan krävde godkänt i slalom för att få ut examen. Och det fick jag. I Storlien.

Brittelisabet sa...

Nä, vi bryter inte benen, inte än i alla fall...

Till Storlien har jag alfrig varit. Vi skulle ta vår skidexamen i Ammarnäs, men just då hade jag spädbarn och ammade (!) så jag var befriad från den skidningen. Vilket vär var synd eftersom jag missade ca 30 år av slalomåning...